Oj vad mycket olika känslor och tankar som kan snurra runt hos en.. Ena perioden så känner man sig jätte glad och tänkar att nu ska jag köra på för fullt med mat och fantasin till olika maträtter sätter igång. Andra stunden känner man sig jätte nere och orkar inte tänka på mat, ta i mat eller ens göra i ordning mat.. Just nu är det en period jag inte vill ha med mat att göra, har ingen fantasi dessa perioder. Det känns som jag inte ens vet vad man kan laga för något. Det är som jag aldrig sett mat i hela mitt liv och vet därför inte vad man gör med den…

Jobbiga stunder för min del men även för min underbaraste Johan som måste ta del av detta också.. Jag hoppas att energin och fantasin snart är tillrätta hos mig igen så jag kan fortsätta min resa framåt istället för bakåt!!!!

En av de jobbigaste biverkningarna som sjukdomen ger mig är sömnlöshet… Som igår kunde jag inte somna, kollade på klockan sista gången vid 5 imorse.. Så nån timmes sömn har jag fått men usch vad jobbigt det är… I längden så känner man av att man inte fått tillräckligt med sömn… Jag hoppas ni har haft en bättre skönhetssömn än såhär iaf..

Äntligen helg och det flesta är lediga, jiho sällskap till mig… Dags att slita tag i helgen allihopa…

Jag är så lyckligt lottad att jag har sånna fantastiska människor runtomkring mig som har stöttat och funnits där för mig. Om jag inte hade haft det här stödet i ryggen av dessa härliga människor så vet jag inte om jag skulle kunna ha tagit mig så här långt.. Min Mammas kommentar till läkaren i Januari 2010 var ett hårt nyp i armen, ett uppvaknande för mig. 

Tog blodprov ständigt för att dom ville  hålla koll på mina värden osv. En dag kommer jag till läkaren på psykmottagningen och han säger att mitt kaliumvärde är så lågt så han ville skicka mig till läkaren på akutmottagningen.. Så jag och mamma beger oss dit.. Mamma har alltid vart med mig på alla läkarbesök, en trygghet för mig men också för mamma, för då kan jag inte ljuga… Vi sitter och väntar på läkaren och jag tror att det bara är en till kontroll, medan mamma sitter där och tittar på sin 19 åring som se ut som en liten flicka i kroppen och hoppas att dom ska göra något åt detta nu.. Läkaren kommer in och pratar lite och tittar på mig och säger att han läst min journal om ätstörning, depression osv. Han tittar på mig och säger att det kan ju inte stämma för här sitter ju en frisk, jätte glad tjej och ler.. Tillslut så får min mamma nog och säger till läkaren:

 - Tycker du att man är frisk om man inte vill leva längre?????  Hon ler bara för att visa,lura alla utomstående att  hon inte är sjuk eller har några problem..

Läkaren tar noga in vad mamma säger och sedan tittar han på mig och frågar om detta är sant.. Jag får en ovan känsla i kroppen.. Jag tittar på honom med ett stort leende och sanningens JAA bara flyger ur mig samtidigt som tårar samlas i ögonen.. I det ögonblicket insåg jag att jag för en gång skull talade sanning.. Jag insåg också att anorexin var så stark att en depression flyttat in hos mig som gjorde att jag inte hade något hopp, någon gläde eller lycka i livet alls. Då la han in mig och sen dess har jag gjort många framsteg,men jag kan inte kalla mig frisk än..

Tack till min fina familj, Underbaraste Johan med familj, släkt, vänner och Sanna! Det är tack vare er som jag har kommit så här långt på vägen och att jag ens sitter här idag!

Igår skrev jag ju att det kan vara bra att ha roliga saker att se fram emot som ex. resor i mitt fall. Men eftersom detta inte går ihop så många gånger per år så kan det behövas en positiv, rolig och intressant vardag till att börja med. Har börjat inse och förstå vad en rolig vardag kan underlätta för en som mig och ge mig hopp om en frisk framtid. Genom att ha ett roligt arbete att gå till, jobba med något man är intresserad av kan strypa tiden som jag ödslar på onödiga tankar om mat, vikt, kropp och mycket mer dumheter. 

Saker som får mig att distraheras och tappa intresset från allt som har med anorexi att göra:

När jag är ute och fotograferar försvinner min koncentration från allt som har med sjukdomen att göra och ges istället till att lära mig att få så bra bilder som möjligt, om det så är en människa, ett litet djur, en vit sandstrand eller kanske kvällens mat..

Kläder och mode i det stora hela har alltid vart ett intresse men jag har insett att det är allt det där runt omkring som jag egentligen är intresserad av.  Som att ta fram plagget från skiss till färdig produkt.  Hur plagget ska stylas inför fotograferingen. Vem som ska visa upp plagget. Om det ska fotas i studio, utomlands eller kanske mitt ute bland allmänheten för att sedan komma ut i tidningar, kataloger, handel och till sist hem till oss. Den här processen med allt runtomkring tar också upp min tankeverksamhet eftersom det är så intressant och finns så mycket att lära sig om. Tänk då om man kunde kombinera dessa intressen, då finns drömjobbet för mig.

Genom att omge sig att positiva och kärleksfulla människor, saker och upplevelser så kan jag räkna med framgång i både livet och sjukdomen!!! Nu gäller bara att hitta sättet för att jag ska lyckas….

Har funderat så mycket om jag gör rätt i att ha den här bloggen eftersom den handlar om ett ämne som är så negativt i mångas öron. Men jag har insett att det även kan vara en stor hjälp hos många också vilket gör att det väger tyngst. Kan jag ge en person lite hopp, eller ge insikt till en person som befinner sig i närhet med någon i samma sjukdom, då är det värt varenda ord.

Jag är en person som har pendlat väldigt mycket mellan att vilja bli frisk och att inte vilja. Ena perioden så finner jag mig som frisk eftersom jag mår bra, kan skratta och för att jag väger mindre än jag borde. Den andra perioden så har jag uppnått de rätta siffrorna och försöker intala mig att det är det enda rätta men känner mig endast panikslagen, ledsen och hemsk som ska behöva vara så tjock för att klassas som frisk. De tankar som ständigt snurrar runt i mitt huvud är: Varför jag, Vad gjorde jag för fel, Varför kan jag inte bara bli frisk och slippa detta, Varför ska mina nära behöva stå ut med detta????

Det är ständigt många frågor som snurrar hos mig..  Jag måste lära mig att få en bra relation till mat, antingen äter jag ingenting eller så äter jag jätte mycket. Måste lära mig att gå efter fakta inte efter vad jag ser i spegeln. Måste finna den rätta motivtionen.

Man måste försöka hitta de saker som man själv känner att man mår bra av och jag vet precis vad min är, RESOR!!!!!! Varje semester, varje resa till utlandet så mår jag så underbart att jag inte bryr mig om annat än att njuta.. Det är precis som jag svävar på moln, jag vill aldrig därifrån. Så att ha saker att se fram emot är en viktig del av att klara av vardagen.

 Jag tror också att man måste se till att omge sig av de personer som ger en energi och välja bort de personer som ständigt tar ens energi. Det gör dig bara sämre, så där måste man vara lite Ego och tänka på sig själv.

Nu har jag bestämt mig att jag ska fortsätta min kamp här i bloggen igen. Jag hoppas att ni blir med mig och att det kan ge er något!!!

Hej alla fina!

Har intre riktigt haft en bra motivation till att få till ett inlägg den senaste tiden. Ledsen för det!!! Jag vet inte riktigt vart motivationen till någonting har tagit vägen faktiskt:(

Det känns som jag just nu bara trampar och trampar på samma ställe och kommer inte ett steg framåt. Jag har försökt att hitta ny energi och motivation från  höger och vänster men jag finner den inte. Men jag kanske ska sluta leta så den får hitta till mig istället.

Men jag och min underbara Johan åker till Thailand om 12 dagar nu, så jag kanske finner ny energi och glädje där. Jag har alltid varit helt restokig, men sedan anorexin flyttade in hos mig så försvann lite av den känslan pga osäkerheten över min kropp. Jag känner lite panik eftersom man ska bära bikini osv.  Men jag börjar faktiskt längta måste erkänna. Det är ett bra tecken iaf, då börjar lite av den gamla Hanna komma tillbaka.  Jag ska försöka att fokusera på det roliga med sol,bad och tid med min Johan i en underbar miljö istället för att fastna vid de negativa punkterna enligt anorexin.

Dags att börja njuta, ta vara på och fokusera på de ljuspunkter som faktiskt finns i mitt liv.  Jag hoppas ni mår bra och tar vara på det goda och positiva ni har runtomkring er. Stor kram till er!