Vilken helg det har varit! Det finns hur många intryck som helst att dela.
Vi tar det i tur och ordning:
***
Gagnef-Husby: Redan 12.00 på lördagen var det matchdags. På helgerna gillar jag matcher som går 12 eller 13, då får man fortfarande ut något mera av dagen.
Howard dömde matchen och jag och Adam assisterade. Howard hade med sina beep-flaggor.
För er som inte vet vad det är: Det är flaggor med en inbyggd knapp som man som AD trycker på när man till exempel drar flaggan för offside. Domaren har en mottagare som då vibrerar och ger ifrån sig ett ljud, därmed kommer avblåsningarna alltid så fort flaggan är dragen.
Det kändes väldigt professionellt för en division 4-match.
I första halvlek, då spelet böljade, fick jag också anledning att använda knappen ett par gånger. Jag hade ett par bedömningssituationer vad gäller offsideregeln.
I andra halvlek sjönk tempot betydligt och när jag emellanåt blev stående blev jag både kall och stel, men på det stora hela var det en ganska lättdömd match mellan två disciplinerade lag.
***
Efteråt hade jag tänkt åka och se Kvarnsveden-Ytterhogdal, men eftersom jag var så kall och frusen och det hade gått en halvtimme lät jag bli.
Det hade inte varit mycket till spänning heller eftersom det redan stod 4-0.
Istället åkte jag till ”Vallen” och såg hela Dalkurds match mot Vasalund från presshytten.
Spelmässigt var det ganska jämnt, men Vasalund utnyttjade sina chanser bättre än Dalkurd.
Brwa Nouri knorrade in en frispark som tröstmål – och även om muren gick isär var det en riktigt fint slagen frispark.
***
Direkt från ”Vallen” hem till mor och far och middag eftersom syrran var hemma.
När jag skulle åka hem kom jag att tänka på att det var längesen jag sett Micke (och Yvonne och lilla Elin för den delen) – så jag ringde och frågade om jag kunde komma förbi och se första perioden av hockeyn.
Det blev de första två perioderna.
När jag kom hem hade jag varit ”på turné” i 13 timmar och avrundade dagen med soffläge och en film.
***
Igår skulle jag dömt Nyhammar-Skogsbo/A U, men de ringde redan på lördagen och sade att planen var ospelbar.
Jag var hemma och tvättade när telefonen ringde och vi bestämde att matchen spelas ikväll istället.
***
På eftermiddagen blev det middag hos farmor innan det var dags för söndagens första tv-match, Malmö-Åtvidaberg.
Domare var Avestabördige Johan Hamlin.
Han var lugn och säker och gjorde det bra. Men det var också en ganska lättdömd match.
Åtvid backade hem och Malmö tryckte på utan att lyckas driva upp det tempo som krävs för att skapa heta chanser när man spelar mot ”en mur”.
Efter paus såg det bättre ut och Badmintonvinnaren, som var på väg hem från en kryssning och fick sms-rapporter av mig, började bli hoppfull.
Så, precis mitt i halvleken, nickskarvade/lobbade Mathias Ranégie in 1-0.
Precis som bra lag, som inte fått resultaten med sig på sistone, blev Malmö ängsligt i sitt spel och Åtvidaberg kvitterade med drygt två minuter kvar av ordinarie tid.
Men på tilläggstid, 13 sekunder före slutet, nickade Ranégie in sitt andra för dagen.

Mathias Ranégie skriker ut den glädje och lättnad alla MFF-supportrar kände efter söndagsmatchen. Foto: Andreas Hillergren/Scanpix
***
Sedan, på kvällen, såg jag Derby Della Madonnina i gott sällskap.
Domaren,
Nicola Rizzoli, som normalt är Italiens bäste domare, hade ingen bra dag.
Det hela började med en feldömd straff till Milan i slutet av första halvlek. Intermålvakten
Julio Cesar varnades i straffsituationen. Sedan psykade han
Zlatan och borde fått sin andra varning.
Troligtvis kände Rizzoli någonstans, av reaktionerna, att straffen nog var feldömd, och vågade därför inte ta upp ”ostskivan” en gång till.
De följande fem minuterna till paus var ett rent kaos. Inters
Javier Zanetti varnades också – och borde fått en varning till minuten senare.
Andra halvlek hann knappt börja innan Zlatan gav Milan ledningen, sedan var det slut på det roliga för Milan.
Inter fick två straffar i andra halvlek (som borde varit tre) och när
Maicon fick drömträff några minuter före slutet till 4-2 försvann Scudetton till Turin och Juventus.
***
När jag kom hem tänkte jag: Ska jag packa domarväskan nu?
Nej, jag hinner imorgon bitti.
***
I morse minns jag det första (av tre) alarm. ”Idag ska jag inte snooza, men klockan ringer ju igen om tre minuter och igen om sex minuter”, tänkte jag och slog av alarmet helt.
Sen vaknade jag med ett ryck och då var det bråttom.
40 minuter senare var jag på jobbet, då hade jag hunnit:
* Borsta tänderna, duscha, sätta i linserna och fixa håret.
* Klä på mig, packa domarväskan.
* Köra de dryga två milen till jobbet.
* Stanna på en mack och köpa en frukostmacka.
En sådan rivstart är såklart aldrig att rekommendera.
Men med tempot uppe är det bara att borra ner huvudet och jobba på, sen åka raka vägen till Nyhammar och döma.
Det ska bli riktigt kul, det blir min första tävlingsmatch som huvuddomare för säsongen.
Som alltid hoppas jag på en bra match och lagom mycket för mig som domare att ta tag i.