Permalänk

Pratstund: Mattias Ritola

Idag efter träningen träffade jag Mattias Ritola för ett snack om gårdagens vinst, Åslins mål och lördagens match mot HV.


Permalänk

Karalahti till HV71

Vilken grej. HV går idag ut med att man värvat Jere Karalahti – en hockeyspelare som de flesta har en åsikt om. Strul utanför isen, våldsamheter på – och utanför, hyfsad produktion av poäng och ett rejält lass med utvisningsminuter.

Sånt här gör mig glad, på riktigt. Inte för att jag skulle vilja ha honom i Leksand, men en ganska profillös liga blev just lite roligare. Nu finns det en anledning att titta på HV71 även när de inte möter Leksand.

Han kommer inte hinna vara med i vår match mot HV imorgon, lördag, utan ansluter under nästa vecka. Synd det, en sådan profil säljer lätt 500 extra biljetter.


Permalänk

Somnar lycklig efter tredje raka segern

Chansen att lämna jumboplatsen om vi skulle vinna mot ett formsvagt Luleå samtidigt som Modo torskade mot Linköping. Tabellen är ruskigt jämn alldeles ovanför oss och ett par segrar till kommer medföra klättring. Men återblickarna mot senaste matchen lagen emellan framkallade inga solskenssköna minnen direkt.

 

Ruskigt bra musik uppe i Luleå – både under introt och innan line up. Det här med att ha egna låtar för respektive spelare kan vara både bra och dåligt – och väldigt subjektivt beroende på låtvalet. Men hemmalagets förstafemma verkade ha hyfsad musiksmak så då får det godkänt.

 

*

 

Bra matchinledning med en framtvingad utvisning och ett par riktigt vassa chanser i det efterföljande powerplayet. Sen en riktig skitutvisning på grund av en skitregel – men efter viss diskussion blir det ändå en tvåa. Inte lika bra powerplay den gången även om Jon hade en bra soloräd.

 

*

 

Det var Leksands match fram till nionde minuten. Jag tycker det ser ut som att pucken tar på Frögrens klubba och ställer Oscar – men det han jag inte lägga någon större tid på att analysera. Kvitteringen kom snudd på omedelbart – inte riktigt Arbogatempo på målen, men snudd på.

 

Bägge målen var snygga. Men nog är det mycket vackrare när en

 

*

 

Underbar sekvens när Per Ledin bestämmer sig för att köra över Hultström. Såg ut ungefär som en sumobrottare som jagar en mygga. Hyfsad skillnad i mobiliteten mellan de två spelarna.

 

*

 

Luleåklacken släppte loss i Euskefeurat-dängan Länge har vi väntat. Oväntat och mycket berömvärt. Jag lyckades dock inte höra mer av texten än att jag kunde konstatera att de inte sjöng originalet rakt av.

 

*

 

Precis som Djurgården i tisdags så ska Luleå vara glada över resultatet efter den första perioden. Vi förde spelet och hade nog med chanser för att göra ett eller ett par mål till. Vid flera tillfällen försökte våra backar valla pucken via kortsargen in i området framför målet – om det var en uttalad taktik eller om det berodde på att Luleå helt enkelt inte bjöd på några lägen att skjuta rätt mot Lassinantti.

 

*

Stolpen – Oscar – Ribban. Bäst i Leksand i inledningen av andra perioden. Det var millimeter ifrån att det skulle stå 4-1 istället för 1-1 på tavlan när knappa halva matchen spelats. Men man ska ha flyt och det jämnade ut sig något när IF också hade en puck som dansade omkring i målgården strax efteråt.

 

*

 

Precis som mot DIF så var det bara det sista lilla, alltså ett mål, som gjorde att David Åslin ännu inte gjort sin kandidat till årets snyggaste. Men fortsätter han så här så kommer det komma ett makalöst vackert mål när som helst.

 

*

 

Ryno. För. Fjärde. Matchen. I. Rad.

Det ska nog vara en utvisning på killen som fäller Ritola men det kan vi väl ta. Ryno får pucken, vallar den i sargen till sig själv och skickar in en sådan där puck som Leif Strömberg skulle kalla ”brevduva”, ”skrynklig” eller kanske ”ljuddämpad strömsladd”. Hur som helst så blir det 1-2 i ett läge där det kändes som att matchen stod och vägde.

 

Föredömligt jobb framför målet av Jens Bergenström och att gå till pausvila efter andra med en ledning mot Luleå, i Luleå, är något man ska vara nöjd med. Straffen var något tveksamt dömd tycker jag –men oj va skönt det hade varit med en försäkring i form av ett tvåmålsöverläge.

 

*

 

Fantastiskt dåligt pp av Luleå i inledningen av sista perioden. Det tackar vi för.

 

*

 

Jag låter anteckningen från tidigare stå kvar där uppe. För jag tror att årets mål i SHL gjordes idag – och det gjordes av David Åslin.

 

*

 

Vi ser ut att ha tredje perioden under kontroll, vilket jag också lyckades säga till pappa i stolen bredvid, innan Forsberg gör sitt andra för matchen. Att pucken orört tar sig igenom gröten framför mål finns ju inte. Det ska inte gå, och helt plötsligt var vi tillbaka i uddamålstortyren. Klockan som fram till dess tickat på rätt så bra segade sig helt plötsligt fram som om någon hällt både sirap och sand bland kugghjulen.

 

*

 

Mikrofoner på spelarna är en av få saker jag tycker vi ska ta efter NHL. Ledin och Ritola lär har haft en ganska intressant diskussion med dryga fyra minuter kvar.

 

*

 

Riktigt dryga minuter.

 

*

 

Undra just om man plockar bort Ledins nyttighet för Luleå när man ignorerar hans försök till att få igång lite stök. Det såg ut som en medveten taktik från våra grabbar att låta honom vara dryg, dum och så där allmänt Ledin – men inte låta det leda till något.

 

*

 

Vilket getingbo Luleå skapar runt Oscar när man tar ut målvakten. Vilket man gjorde ovanligt tidigt. Det var inte en, två eller tre enskilda chanser. Det small, studsade, styrdes, sköts och räddades konstant innan Ryno drar iväg pucken femtio meter – mitt i målet.

 

*

 

Uddamålstortyr var det ja. Sista sekunderna är sådana där när jag inte riktigt i efterhand kan redogöra för vad, hur, när jag gjorde saker. Ej heller riktigt varför. Det är i alla fall glömt nu, i dubbel bemärkelse. Men det finns roligare saker att minnas. Det här var alltså första segern sedan oktober 2003. Då var jag på plats tillsammans med en hel tågvagn på en Lifgardet-resa som gått till historien som en av de roligaste bortaresorna vi gjort.

 

Idag var jag inte på plats. Jag satt i en skön fåtölj hemma hos mamma och pappa i Rönnäs och med jobb halv åtta imorgon bitti var det nog lika gott det. Men jag är lika glad som då och det finns mycket att glädjas åt.

 

Tredje segern i rad. Rynos femte mål på fyra matcher. Åslins delikatess. En sak är dock lika som den där gången uppe i Luleå – jag kommer somna med ett leende på läpparna. Dock i en säng den här gången.


Permalänk

Överdos av highlights

Nu har jag sett sammandraget av LIF-DIF minst tio gånger. Rönnbergs mål har spolats fram och tillbaka ännu fler vändor.

Målet kommer vi minnas länge. Leendet efteråt likaså – men jag vill lyfta fram han som slog passningen. Momentet innan Joonas höjer klubban, vilket han gör så högt det går, så krigar David Åslin på ett föredömligt sätt. Puckleveransen är det heller inget fel på – precis där den ska vara.

Resten är, som man säger, historia – och i historien om Rönnbergs mål mot Djurgårn ska Åslin alltid nämnas. Nämnas med beundrande tonfall.


Permalänk

Han är finsk – han är stor

Å han vet vart du bor
Joonas Rönnberg olé olé

Hur sätter man ord på ett Joonas Rönnberg-mål? Mina stödanteckningar från matchen slutade i samma stund som det mäktiga slagskottet gick in. Men jag har lite tid på mig medan jag skriver om händelserna fram till det femte målet, så jag ska nog kunna lista ut vilka ord som passar in på en sådan hjälte.

*

LIF äger matchinledningen totalt. Utvisningen som leder till 1-0 tvingas fram genom en kombination av hårt jobb och passningskvalitet. Målet i sig är hockeypoesi. Vilken passning, vilket mål, vilket tryck, vilket spelövertag efter målet och vilken tidig time out av DIF.

Den gav, om jag ska vara snäll, en liten effekt. I ett par minuter. Sedan fortsatte LIF att dominera spelet med bra chanser för Hultström, Sallinen och Rönnberg. Den sistnämnda skjuter precis allt vad han orkar och om han träffat kassen där hade det förmodligen blivit 2-0.

*

Brunnström har en riktigt bra chans när han smyger upp på bortre och det ser ut som att han bara har att slå in den fenomenala passningen från Jon. Men på något sätt. Tur om du är Djurgårdare, otur om du är Leksing och pust om du är Tellqvist – så räddas pucken, eller om den går i stolpen.

*

Att det bara står 1-0 till Leksand efter inledningsperioden ska Djurgården vara väldigt glad över och det lär har mullrat rejält i bortalagets omklädningsrum i första paus. De första minuterna i andra perioden är det också DIF som håller i taktpinnen – må hända på rent utskällningsframkallat adrenalinpåslag.

*

Mårtenssons tackling i hörnet vid bortastå är det första jag spolar fram till när matchen kommer ut på C-sports.

*

Rynos handledsskott – vad ska man säga. Tredje matchen i rad – islossning, härförare, kapten. Räcker nog så.

*

Onödig utvisning för sex man på plan följt av ett 2-1 när vi har pucken alldeles innan. Låt vara att DIF har ett skott i stolpen alldeles innan så kanske det var rättvist. 2-2 var dock inte rättvist – inte rättvist alls. Live såg det ut som en puck som Oscar ska ta åtta dagar i veckan. Men reprisen i Sportbaren i paus visar att den tar på klubbladet på försvararen och blir då betydligt svårare att beskylla Oscar för – den enda som är kritisk till ingripande efter att ha sett reprisen är förmodligen Oscar själv.

*

Jag hann inte mer än fundera hur laget, lagledningen och publiken kommer reagera på en tämligen orättvis kvittering innan Josefsson hittar Brunnström på bortre blå. Brunnström hanterade det på allra bästa sätt och står för ett mål som förmodligen kommer kandidera till säsongens snyggaste.

Två minuter senare så genomgår ett powerplay en slags fjärilsförvandling. Det började med larv och slutade helt fantastiskt vackert. Bergenströms passning till Savinainen var magnifik och jag trodde finnen satte den direkt. Men han sköt en buckla i stolpen istället och Brunnström kan tämligen enkelt lassa in returen och sitt andra för kvällen.

*

Savinainen fick chansen igen. Han kom med fart, skottfintade och fick ner Tellqvist – ungefär lika snyggt som Åslin gjorde mot Färjestad förra säsongen. Men tyvärr satt pucken i stolpen ytterligare en gång.

Åslin såg nog Savinainen försök som en utmaning och försökte något ännu snyggare nästa gång han klev in på isen. Pucken mellan benen och sedan en inbrytning som så när resulterade i ett drömmål.

*

4-2 efter andra och mersmak även i den pausen.

Sen. Händer. Det.

*

Det händer inte ofta. Det har inför den här säsongen hänt en gång per säsong och att göra tre mål på en säsong borde nog klassificeras som ett Rönnberg-hattrick. Inte att förväxla med ett Örjan Lindmark-hattrick, det är ju – som ni alla vet – tre mål i samma klubb.

Jag har sedan länge en fallenhet för att idolisera stora starka backar med tveksam offensiv. Det är förmodligen av samma anledningar som jag älskar antihjältar på film och ofta fäller en tår till sportfilmer när de som inte borde vinna ändå vinner.

Joonas Rönnberg borde inte göra mål. Han borde förmodligen inte ens spela på den här nivån. Men det skiter han i, fullständigt. Jag har haft möjligheten att se honom agera i omklädningsrummet under tiden jag jobbade på LIF och hans betydelse för välmåendet i truppen går inte att överskatta.

Han vet om sina begränsningar och spelar efter dessa och är en förebild för alla de unga spelare som inte gör tillräckligt med mål för att komma med i TV-pucken. Det går att bli hockeyspelare på hög nivå även fast man inte dribblar som Ritola eller åker skridskor som Kapstad.

Han vet sina begränsningar och idag sket han i dessa. Han gjorde ett och hade lika gärna kunnat göra två. Det är vad jag tar med mig från den här matchen, den och att vi för första gången i år tar två segrar i rad.

Men de två segrarna i rad kommer ingen minnas om tio år – däremot kommer vi minnas Joonas kanon hemma mot Djurgården.


Permalänk

Missa inte detta

Hockeysverige.se har förmodligen inte gått någon hockeyintresserad förbi. Ruskig koll på det mesta och bloggare som, eh -hmm, skapar trafik. De har nu en podcast som går under namnet Tek och i det senaste avsnittet får man verkligen lära känna en sida av Alsenfelt som inte varit särskilt publik hittills.

Lång och djup intervju – bra jobbat. Ni hittar den här.


Permalänk

Tankar om publiksiffror

Fullsatt i lördags, en bit över 6000 imorgon och sedan en lördag till innan vi avslutar hemmaplansnovember med LTC10 mot Örebro – på en fredag. Om vi räknar på 6000 pers mot DIF så blir snittet på den Linköpingsmatchen, och Modo, 6825 personer.

Kan vi med hjälp av tifohypen fylla arenan mot Örebro och samtidigt dra rejält med folk i lördagsmötet med HV så finns möjligheten att vi snittar 7000 personer under november. En månad där vi efter mer än hälften av matcherna legat betongsist hela tiden.

Det är många om och men i det här inlägget men poängen torde vara klar. Leksandspubliken har inget gett upp och den är trogen trots att det går lite motigt.


Permalänk

19:19 – mycket roligare idag

Det dök upp en hel del gliringar när Frölunda avgjorde 19:19 på den sista perioden i torsdags. Men idag var det roligare när Linn Peterson gjorde 3-1 i öppen bur mot Brynäs med just den vackraste av sifferkombinationer på tavlan.

LIF är nu bara tre poäng bakom Brynäs med elva omgångar spelade av riksserien. Stor matchvinnare blev Lina Wester med två mål och ett assist. Plus tre i matchen och fyra utvisningsminuter hann hon också med idag.

Tyvärr rullade jag hemåt efter uträttat tifojobb så jag kunde inte se matchen men snart är det dags att gå på damhockey igen och härja lite.


Permalänk

Resten av november

Jag har setat vid datorn på morgonen och tittat ut över bleknande åkrar, grågröna berg, kala björkar och ingen snö – precis som november brukar vara. På datorn har highlights från igår rullat. Ja inte från alla matcher alltså, det räcker gott med att kika på de från vår seger.

Återhämtningen, eller landningen om man så vill, från igår har inte gått särskilt bra. Jag går fortfarande upp i varv när Hultström slår in pucken och Rynos handledare till 1-0 ser betydligt hårdare ut på reprisen än vad den gjorde live. Tror att jag kikar en gång till faktiskt.

*

Jag hade ju säkra tvåor på både Skellefteå och Frölunda igår så att kalla mig för mästertippare är att ta i ganska mycket för mycket. Men jag har ändå kikat lite på de kommande matcherna fram till månadsskiftet och jag tror att vi vinner minst fyra stycken av dessa. Först ut DIF hemma på tisdag och då är det, trots deras goda form, dags för oss att fixa två segrar i rad för första gången den här säsongen.

Det följs upp av Lule borta, Hv hemma och LHC borta. Där tar vi totalt tre poäng och sen kommer helgen med stort H. LTC10 brakar loss med Örebro hemma och Brynäs borta. Där bärs laget fram till sex poäng. Svårare än så är det inte – och om det slår in, ja då borde vi ha lämnat Brynäs bakom oss för gott.

Gott sa Bull!


Permalänk

Ritola satte nivån

Familjedag innan nedsläpp verkar från min horisont ha blivit en succé. Vi från Leksand Tifo Crew ordnade öppen flaggmålning för barnen, och Färgläggning av tvåpinnsmotiv för de minsta, i ett hörn. Flitigt besökt och mycket uppskattat.

-

Innan matchen fick Äpplet utmärkelsen årets coach 13/14 och även Gabbe Karlsson fick pris utav domarna. Det var ganska exakt det enda den randiga kvartetten gjorde rätt den här kvällen.

-

Ritola satte nivån direkt efter nedsläpp. Han försökte verkligen tackla allt och alla i sitt första byte. Den underbara konstellationen Tobbe Fopp – Frippe Händemark – Jon Knuts hakade på och fixade matchens första powerplay. Ryno fixade första målet. Iskallt. Väntar på läget å skickar in en smygare sådär som han skickade smygare förr i tiden.

-

Tårarna efter Åslins mål hann inte sluta rinna innan Modo kvitterade. Det förminskar dock inte glädjen över målet och den oförställda eufori som den knästående återvändaren delade med norra stå.

-

Utvisningen på Ryno är pinsam. Pinsamt agerande av Ahnelöv. Pinsamt av domarna att gå på den. Pinsamt igen av Ahnelöv att försöka gnälla till sig ytterligare minuter när han själv borde sitta av en tvåa för diving.

Han fick i alla fall prova en riktig Rynotackling i slutet av perioden.

-

Oj va vi svor i kurvan när Ritola dribblade på blå i powerplayet i inledningen av andra perioden. Det förbyttes ganska snabbt i jubel. Men återigen släpper vi in en nästan direkt efter att vi gjort ett.

-

Stort tack till Modobåset fem mot tre. Hur korkad är man egentligen när man käftar vidare efter en sådan solklar grej?

Fem mot tre. Mål och norra sjunger Anders Forsberg kan inte räkna.

-

Savinainen kom i full fart, fick öppet mål, missade och rabblade samtliga finska svordomar (BRA bibliotek) mellan förlängda mållinjen och sargen.

-

Slutet är så jobbigt att jag inte orkade anteckna. Men mitt i någon slags lunk där bägge lagen verkar avvakta och ta en poäng var så smäller det till. Arenan exploderar men jag sjunker ner på min stol.

Så jävla drygt blir helt plötsligt så jävla underbart. Jag minns inte målet, jag minns bara vrålet. Lika glad för det är jag men gladast är nog Hultström.