Permalänk

”Alla blir bättre när det lämnar LIF”

Rubrikens citat har kanske blivit mindre frekvent använt under de senaste åren men det förekommer ändå ganska ofta. Myten om att alla som lämnar Leksands IF blommar ut i andra föreningar är seglivad men ändå ganska lätt att ta död på med fakta. Om det inte vore för att folk som sprider myter ofta är så nedrans envisa att fakta sällan fungerar som motmedel.

Just därför gillar jag den här artikeln på hockeysverige.se. Av alla de hjältar som tog guld med J20 mot Brynäs i Globen är det nu bara Händemark kvar i Leksands IF. Det är visserligen lite sorgligt men det som fångar mitt intresse i artikeln är att se var de som inte är kvar har tagit vägen. Alla blir ju tydligen så bra bara av att lämna det trygga LIF-boet och prova sina vingar.

Av de 25 spelare som fanns i truppen när guldet bärgades är det tre stycken som spelar på SHL-nivå eller över. Det är Erik Hanses i Skellefteå, Daniel Gunnarsson i Färjestad och Filip Forsberg i Nashville. Victor Rask spelar i AHL och om det ska räknas som SHL eller högre låter jag vara osagt – men vi kan räkna in honom bland de som klättrat sedan de lämnade LIF J20.

I Hockeyallsvenskan hittar vi Alen Bibic, Patrik Norén, Robin Johansson, Joachim Nermark, Martin Janolhs och Jon Knuts. Sex spelare där det känns som att i alla fall hälften fortfarande har ambition och potential att spela på SHL-nivå någon gång under den framtida karriären.

Sammanfattningsvis är det alltså fyra, inklusive Rask i AHL, av tjugofem som är på samma nivå eller högre. Högre än SHL är det bara Filip Forsberg och således torde vi kunna avliva myten om att alla blir jättebra så fort de lämnar Leksands IF.


Permalänk

No games today – Frölunda

Då var det dags att gå vidare med no games today. Dagens lag kom på andra plats i SHL föregående säsong och det finns ingen anledning att vänta. Hoppa upp på spårvagnen, på med sydvästen och gör en high five med närmaste Kålle.

Västra Frölunda
Det tog lite tankekraft för att klämma fram en listan på saker jag är lite avis på när det gäller Frölunda. Trots att det är det närmaste ett derby för tusentals Leksingar i västra delarna av landet så kan inte laget åstadkomma några större känslosvallningar, åt något håll, hos mig – trots att jag bott i Göteborg ett tag.

Men ett par saker har man i Götet som jag önskar att vi också hade. Man har bland annat den coolaste alternativa spelplatsen i hockeysverige: Frölundaborg. Det räcker med att bara smaka på namnet.

En hederlig gammal ishall med fler ståplatser än sittplats. 2670 stolar finns och ståplatskapaciteten är enligt olika källor någonstans över 5000. Fantastiskt. Jag har tyvärr aldrig fått uppleva en match där men jag hoppas att träningsmatchen i götet spelas på just Frölundaborg.

Vidare har Frölunda ett publiksnitt som visserligen verkar vara på lite tillbakagång men ändå är överlägset bäst i landet. Nästan 3000 personer mer per match än tvåan Linköping.

Nej tack
Det verkar saknas riktig klackkultur runt hockey i Göteborg. Goa Gubbar föraktas av många som inte fyllt trettio och otaliga försök till alternativa grupperingar har startats upp genom åren. Detta i en stad där i alla fall tre av fotbollslagen har klackar som presterar både mäktig stämning och fina tifon. Något bör Frölunda göra åt detta för att inte publikminskningen skall fortsätta.

Det är också dags att dräpa indianen. Frölunda är ett av få lag som vägrar att kliva ur nittiotalet – det kan mycket väl vara en av orsaken till att generationsväxlingen av klackfolket går trögt.

Tidigare lag i No games today
Skellefteå


Permalänk

No games today – Skellefteå

Då kör vi. Mailet från moringen med frågan ”Varför skriver du aldrig något positivt om MIK?” har alltså gett mig idén att försöka hitta något positivt om samtliga motståndarlag i SHL och slutligen, antagonisterna från norra stranden.

Det här blir nog den mest subjektiva inläggsserien jag haft på bloggen, så var det sagt – det är enbart mina åsikter och funderingar, ingen sanning.

Jag kommer gå från toppen till botten av förra säsongens SHL-tabell och börjar då med seriesegraren.

Skellefteå AIK
Det är ganska mycket som Skellefteå har som jag skulle vilja ha. Men det som gör mig avundsjuk är resan. Resan klubben gjort från konkurshot till norra allsvenskan, via att alltid falla på målsnöret i kvalserien till att nu köra över Färjestad på sällan skådat sätt – i SM-finalen. Den resan önskar och hoppas jag att vi är mitt uppe i. Vi har fallit på målsnöret i kvalet, vi har avvärjt ett konkurshot och av bara farten fått tyst på Insu.

Vidare är jag impad över tjurskalligheten att, trots uppenbara problem med logik och lämplighet, fortsätta att referera till den egna klubben som AIK. Rätt och slätt, det är AIK som gäller – trots att det finns en äldre klubb som man uppenbarligen blivit inspirerad av. Det skiter man fullständigt i.

Nej tack
Det finns saker jag inte gillar med Skellefteå. Jag har svårt för Jimmie Ericsson, även om han inte är kvar där just den här säsongen. Jag gillar inte att Jocke Eriksson och Bellemare blommat ut där uppe. Jag gillar inte att man stal Stefan Steen från våra juniorled.

Valet mellan de bägge antagonisterna Björklöven och Skellefteå är busenkelt. Vi har genom åren haft riktigt trevligt tillsammans med Lövens supportrar medan Skellefteåfansen har varit allt annat än välkomnande. Det största bråkliknande kaoset jag varit med om under mina år på läktaren ägde rum uppe i Skellefteå när de hoppade på vår trummis i första pausen under kvalserien 2005.

Sammanfattningsvis:
Resan, Bellemare och tjurskalligheten gillar jag. Supportrarna; not so much.


Permalänk

Det kom ett mail

Mitt blogginlägg som anspelade lite på det kaos som utspelade sig under Moras årsmöte gjorde att jag fick ett mail, som i sin tur gjorde att jag fick mig en tankeställare. Frågan i mailet var varför jag aldrig skriver något positivt om MIK.

En konstig fråga kan tyckas, MIK är rivalen och inte särskilt högt upp på listan över lag jag känner sympatier för. Ni som läst bloggen ett tag vet att det är Mora, Brynäs och Färejstad som tävlar om sista platsen på den listan. Bara att skriva namnen här gör att det bubblar upp en hel del känslor, men jag ska försöka undertrycka dessa.

Det är svårt nog att hitta på saker att skriva om under sommaren, så jag har fått en liten idé. Framöver, kanske inte en gång per dag, kommer jag gå igenom de andra SHL-lagen. Inte nyförvärv och förluster, eller någon slags ranking inför säsongen utan jag ska hitta något positivt om varje lag. Något jag är avundsjuk på och som Leksands IF eller vi runt föreningen inte har som jag gärna sett att vi hade haft.

Vi börjar med SHL-lagen, imorgon, och som avslutning – när vi börjar närma oss säsongen än mer, så ska jag nog lyckas klämma ur mig något positivt om Mora IK.


Permalänk

Läge att sätta nivån direkt

Försäsongens höjdpunkt ser på förhand ut att bli derbyt i Älvdalen lördag 23/8. Det är långt mellan derbyna nu, och det får det gärna vara – det blir så pass mycket roligare när de dyker upp. Det ryktas på förhand att Moras nya supporterklubb, som om jag inte räknat helt fel är den fjärde de senaste tio åren, storsatsar på den här matchen.

Det är med andra ord ett ypperligt tillfälle för Superstars, som funnits i samma form nästan dubbelt så länge som de fyra senaste Morasupporterklubbarna tillsammans, att sätta ner foten och visa hur en slipsten skall dras.

Arrangemanget i Älvdalen brukar vara suveränt med tält, hockeysveriges godaste hamburgare och mycket trevligt folk. Biljettinfo hittar ni på Älvdalen Hockeys hemsida.


Permalänk

Där kom backen

Lite som en blixt från klar himmel slog Salo till igen. Connelly gör alltså Connolly och Connolly sällskap. Det blir en intressant vinter för C-mores kommentatorer. Visst finns risken att de säger fel, men ser man inte vem det är som har pucken går det alltid att chansa.

Brian känns som samma typ av back som Kevin K och har ett fint facit från AHL. Tvåa i interna poängligan förra säsongen är, i synnerhet från backplats, skojar man inte bort.

Längtan efter säsongen så här mitt i sommarhettan blev med ens om möjligt ännu större. Två månader kvar nu, nedräkning pågår.


Permalänk

Underbara Leksand

Normalt sett lägger jag väldigt lite vikt vid rankinglistor, kvällstidningsorakel som tippar den kommande säsongen, oddssättare som aldrig tycker att LIF är bättre än näst sist – ja ni vet, det vanliga gänget.

Men när SVT Sport, en av få redaktioner med bevarad integritet och trovärdighet, rankar landets idrottsstäder så blir jag väldigt glad över att lilla underbara Leksand tar sig in på tionde plats. Det går alltid att ifrågasätta sådana här rankingar men just den här väljer jag att gilla – så där skönt objektivt.

Faktum är att inslaget tar upp en mycket fin lista på idrottsföreningar i byn med betydligt mindre mediatid än LIF. Du hittar inslaget på www.svtplay.se


Permalänk

Så kan det kanske vara

Det kan vara så att det är semester och folk har annat att tänka på än ishockey.

Det kan vara så att man tagit ett gemensamt beslut att man ska lägga fokus på det egna laget.

Det kan vara så att man kanske inte är så många.

Det kan vara så att man fokuserar på att dra igång en ny supporterklubb, igen.

Det kan vara så att man laddar för ett nytt årsmöte med en jättegammal valberedning.

Det kan vara så att det är fullständigt kaos.

Det kan vara karma.

Det kan bero på något annat, men jag konstaterar i alla fall att det är väldigt tyst från vanligtvis högljudda personer på andra sidan sjön. Personer som gärna pratar om Leksands ekonomi, årsmöten, styrelser och sist men inte minst – inflytelserika personer utanför föreningen som vill påverka.

Men det kan som sagt bero på att det är semester.


Permalänk

Förtvivlan och hopp

När den här krönikan publicerades visste jag inte riktig hur jag skulle hantera det. Det är så långt ifrån allt jag älskar med idrott och supporterkultur som det på något sätt går att komma. Jag älskar verkligen att följa fotbolls-VM nu – inte för att jag tycker särskilt mycket om idrotten men att se reaktionerna på Copacabana igår när Chile satte sista straffen i stolpen är helt oslagbart.

Därför blev jag mycket glad att läsa det här blogginlägget som belyser samma sak som Dan Persson, fast ur ett helt annat perspektiv. Jag behöver väl inte berätta vilket inlägg som ligger närmast min uppfattning.


Permalänk

Undrar just hur Salo tänker

Leksands IFs sportchef besitter den något ovanliga egenskapen att vara väldigt öppen i intervjuer samtidigt som han lyckas hålla en hel del saker hemliga. I den senaste intervjun med Bäckström här på dt.se så får vi i alla fall ett par klara besked.

- Det finns slantar kvar.
- Det kan komma nyförvärv.
- Dessa dyker i sådana fall upp när man ser hur laget fungerar i träningsmatcherna.
- Han vågar inte riktigt drömma om att hitta någon som ersätter Hersley rakt av.

Jag skulle gärna avlyssna samtalen mellan Salo och Siik när de pratar om potentiella nyförvärv. Det är självklart inget jag kommer kunna göra men nyfikenheten pockar på uppmärksamhet och längtan till Arvika växer.