Permalänk

Bröderna C och Mr H

Så blev det då officiellt det som det ryktats om ett längre tag, i alla fall delvis. Bröderna Connoly har varit på tapeten ett tag och Eric Himelfarb skrev DT om i förra veckan. Det var med andra ord ingen skräll när smset kom i förmiddags.

-

Jag är något offside den här veckan då jag står vid en borrmaskin på en mur i en del av norra Värmland dit inte ens radion når. 3G är med andra ord inte att tänka på.

Tur man har goda vänner som håller mig uppdaterad via sms.

-

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge lagbygget ett betyg så här tidigt. Salo har varit mycket tydlig med vad han vill ha och att truppen ska vara klar augusti.

Jag är försiktigt positiv än så länge. Högst upp på min önskelista är en offensiv back och jag är lite nyfiken på i vilken roll Äpplet och Salo tänker sig Gartner.

Jag lär få tillfälle att återkomma i ärendet.


Permalänk

Är det forumet eller är det jag?

Jag har hängt på Superstars forum flera gånger per dag sedan dagen vi satte det i drift. Det har blivit färre och färre inlägg från min sida ju äldre jag blir. Nu skriver jag väldigt sällan men läser allt och kommunicerar med en hel del skribenter via personliga meddelanden. Men nu funderar jag på att strunta i det.

Superstars forum har alltid varit en frizon där nivån har varit relativt hög, i alla fall om man jämför med andra forum på nätet där Svenska fans i synnerhet brukar ha en extremt låg nivå. Det kan visserligen bero på att det blandas friskt mellan fansen från olika lag där och att gliringar har en tendens att eskalera det hela till rena påhopp.

Men nu tycker jag att Superstars forum har börjat dra sig åt samma håll vilket jag tycker är tråkigt. Det är inte så att det spårat totalt, vilket i och för sig är lite synd. Hade det varit så att folk misskötte sig hade det inte varit några som helst problem att slänga ut dessa. Men När det handlar om åsikter är jag av den åsikten att man inte skall moderera. Vill folk tycka att en av våra backar är den sämsta spelaren i hela hockeyvärlden så är det personens rättighet att tycka det, och att uttrycka det.

Däremot tycker jag att den sansen som en gång fanns nu verkar ha börjat förtvina. Det finns ett par stycken insatta, sansade och kunniga skribenter som valt att under tystnad lämna forumet  på grund av just detta. I deras frånvaro har andra, som inte är fullt så insatta, sansade och kunniga som blivit tongivande.

Det finns fortfarande en hel del som skriver där som tillför riktigt mycket och ger livet som Leksing ytterligare en dimension, även om jag inte alltid håller med dessa. Vitblå, Catami, Stiv med flera – jag hoppas att ni orkar hålla flaggan högt även framöver. För som sagt, även om jag inte skriver lika mycket som förr så läser jag i princip allt – och det vill jag fortsätta med.

Jag tror att det som gör att jag tycker det är rent av jobbigt att läsa vissa skribenter är att jag har varit på insidan av LIF under några år och även då läste jag allt som skrevs. Jag har på första hand upplevt hur mycket som pågår bakom kulisserna som aldrig kommer ut via media eller klubbens egna kanaler. Så ska det självklart vara, alla företag har företagshemligheter – så också hockeyklubbar. Där handlar det för forumskribenter, om det så är på Masugnen, Superstars forum eller någon av de otaliga facebookgrupperna som finns, att välja hur man tolkar. Antingen tolkar man det man inte förstår som att alla på kansliet och i båset är korkade, illvilliga och vill föreningen ont eller så inser man att det kan ligga väldigt mycket mer än man själv vet bakom beslut som tas.


Permalänk

Färjestadare i LIF

Att det är skillnad på oss och Färjestad – jo tack, vi vet. Men innan någon lilagulgrön kommer och viftar med maratontabell eller kånkandes på ett överfullt skåp med bucklor och medaljer så är det något annat som skiljer. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är men faktum är att på senare år är det bara Pelle Prestberg som lyckats anpassa sig och prestera i bägge tröjorna.

Det doftar vårdynga här i Djura, inte bara från åkrarna. Något har bevisligen skitit sig i relationen mellan Micke Johansson och Leksands IF. De semianonyma tangbentbordshjältarnas dom är stundtals ganska hård över Johansson efter att det stått klart att han lämnar. Även jag kan förvånas över de ganska korkade intervjusvaren som poppat upp både här och där.

Detta i kombination med vad som verkar vara en halvtaskig inställning både till hårt arbete och hård sommarträning gör att jag också kan känna ett visst agg mot hockeyspelaren Mikael Johansson. Detta bör dock begränsas till just hockeyspelaren. Hockeyspelare definierar ofta sig själva som just hockeyspelare i första hand, och människor i andra, vilket gör att det kan vara svårt för dem att inte ta kritik personligt. I fallet Micke Johansson handlar kritiken i mångt och mycket om att ifrågasätta hur han skött träningen, vilket jag tycker är helt okey. När det övergår i personangrepp är det inte längre ok – i min värld. Andra drar gränsen någon annanstans och det är helt självklart deras val.

*

Steen
Steen
Nordström
Rhodin

Fyra stycken som inte klarade av den omställningen Pelle fixade så galant. Om det beror på hur det var på isen eller hur det var som personer finns det säkerligen fyra olika svar på. Jag har mina teorier men är inte helt övertygad förutom i ett av fallen. Därför är jag inte helt glad över Salminens val av tröjnummer.


Permalänk

En ranking så god som någon

Att ge betyg på spelarna efter en säsong finns det andra som gör bättre än jag. Till exempel klubbens supportrar. Imorgon tar auktionen på säsongens matchanvända matchtröjor slut och jag tycker att summan folk är villiga att betala är en väldigt god indikation på vilket betyg folket i stugor och hus ger grabbarna.

Dyrast just nu är Ryno tätt följd av Hersley och Bergenström. En ganska väntad trio även om jag nog trodde att Alsenfelts tröja skulle bli den dyraste.

Själv är jag sugen på Rönnbergs tröja, som bars när han dunkade in målet mot Brynäs, men jag törs lova att sambon skulle bli galen om jag lägger ett par tusen kronor för att utöka den redan rejält tilltagna blåvita garderoben.

Alla auktioner hittar ni här.


Permalänk

Två gånger Robin

 

Det händer mycket på kort tid nu. Två stycken Robin in i lagbygget idag och jag, med väldigt begränsad erfarenhet av att bygga lag, har ingen direkt åsikt eller förutsägelse av hur bra det kommer prestera.

Salo beskriver Jacobsson som bra defensiv och Gartner som en kille med stor potential. Gartner snittade runt en halv poäng per match i ett allsvenskt lag inte långt härifrån och har ett förflutet i IK Oskarshamn vilket betyder att Salo har järnkoll på honom. Att han sarghetsat mot oss någon gång i Örebrotröjan som vissa hänger upp sig på kunde jag inte bry mig mindre om. Det är skillnad att göra det spontant och att vända sig om och, eh ja – ni förstår vad jag menar.

Jacobsson har, till skillnad från Gartner, aldrig varit en poängproducent av stora mått och är säkerligen inte värvad för att vara det. Han ska se till att det blir ännu jobbigare att komma in på mål än vad det redan är och i profilen på eliteprospects nämns hans förmåga att täcka skott. Russel och Jacobsson i boxplay och vi kan skicka ett Uno Hedin-lycka till till motståndarna.

Tre backar och tre forwards skulle in meddelade Salo i videoklippet här på dt.se och med andra ord återstår en back innan vi värvat klart försvarare. Jag skulle tro att siktet är inställt på en producerande back som skall försöka agera ersättare åt Hersley – jag hoppas verkligen att det blir en sådan. Även om Patrik är svårersättlig så måste någon prova och defensiva backar har vi en hel hög av nu.


Permalänk

Nya klubbdirektören

Leksands IF står just nu utan klubbdirektör – det är ingen nyhet och det är knappast någon högoddsare att det inte är optimalt. Jag gillar Roger Åström, ekonomichefen som är tillförordnad VD, och han gör garanterat allt han kan för att hålla igång verksamheten just nu. Men självklart blir det konsekvenser av att inte ha en VD på heltid under en av de viktigaste säljperioderna inför den kommande säsongen.

Konsekvenserna av detta är svåra att analysera från utsidan och jag lägger därmed inte mer tid på detta. Däremot tänker jag bjuda på vilka egenskaper jag tycker att den kommande klubbdirektören bör ha.

Uthållighet
Aspemo körde två säsonger, Doverskog fick drygt en. Det håller inte att byta klubbdirektör med så korta perioder. Jag vill ha någon som lyckas kombinera ett bra jobb med uthållighet och om det krävs tillräckligt hårda nypor för att göra det som krävs – även om det är obekvämt. Samtidigt skall dessa nypor passa bra i de silkeshandskar som ibland måste dras på för att klappa folk medhårs.

 

Förståelse för LIF
Leksands IF är inte som vilket företag som helst. Verksamheten har en inbyggd stor osäkerhetsfaktor i och med att man jobbar med sport. Kanslipersonalen har väldigt små möjligheter att påverkar spelet på isen medan spelet på isen har en gigantisk påverkan på den dagliga verksamheten.

I tillägg till detta är föreningen medlemsägd, även om vissa verkar vilja ändra på det. Detta gör att på ett derby har du strax under 8000 arbetsgivare på läktaren. Detta ska man kunna hantera och respektera. Att vara lyhörd utan att reagera på minsta lilla reaktion från publiken är viktigt. Man kan inte stanna upp verksamheten och ändra riktning på grund av ett argt mail från någon som tycker att något är fel. När mail nummer fem om samma sak kommer in kan man börja fundera och när mail femton, med samma ämne och åsikt, har landat i inkorgen är det dags att kolla med resten av ledningsgruppen och intressenter runt just detta ämne om man ska göra något. Lyhörd men trygg skulle nog sammanfatta vad jag menar.

 

Inga färdiga allianser
Det finns många grupperingar runt Leksands IF. Vissa mer inflytelserika än andra och även med inslag av folk som ibland kan tyckas sätta sin personliga agenda framför det som är bäst för klubben. Jag tycker det är viktigt att ingen av dessa grupperingar från ”sin VD” på plats i klubben. En sådan VD skulle direkt få de andra gruppernas kritiska blickar riktade mot sig och även om den kommande klubbdirektören skulle göra ett fläckfritt jobb till nittio procent så skulle de andra tio procenten vara det som nagelfars vid fikaborden.

 

Villig, och kompetent nog, för att kommunicera
Vi är många som bryr oss om den här föreningen. Många som bryr sig, många som är medlemmar, många som är sponsorer och många som jobbar ideellt. Att vara klubbdirektör i LIF kräver att man kommunicerar. Man behöver inte vara expert på kommunikation själv – det är inte det jag menar med kompetent. Men man måste förstå vikten av att kommunicera och se till att han någon som kan ansvara för att det blir gjort på ett bra sätt. Hade Claes Thirus inte sagt upp sig så hade jag inte varit det minsta orolig för detta.

*

Sammanfattningsvis behövs det en VD med självförtroende, utstrålning och en personlighet som genererar förtroende hos alla intressenter runt Leksands IF. Just nu känns det som att den delen av föreningen som inte har direkt kontakt med det sportsliga har ett skapligt dåligt självförtroende. Det är fullt förståeligt med tanke på det stålbad man precis klarat av.

Det kommer ta tid innan fötterna står stadigt på jorden igen och för att det ska gå så fort som möjligt krävs det en stabil grund att stå på. Den stabila grunden behöver skapas av en trygg och stark VD. Huvuduppgiften är i min värld inte att vara bäst på ekonomi, sälj eller marknadsföring. Till det har man ekonomichef, säljare och marknadschef. De ska vara experterna på respektive område och klubbdirektören skall få alla som stämplar in på morgonen att dra åt samma håll.

Jag har en kamrat som varit VD i ett par företag i samma storleksordnings som LIF och just nu är han VD för ett lite större företag i Falun och att diskutera ledarskap med honom är väldigt spännande. Han berättar att när han sätter ihop en ledningsgrupp vill han att alla andra i rummet skall vara smartare än honom och betydligt bättre på sina respektive områden. Att våga sätta ihop en sådan ledningsgrupp kräver ett gott självförtroende och jag hoppas att vår kommande klubbdirektör har det så att det kan spridas till resten av föreningen.


Permalänk

Gabriel Karlsson

Risken när man ska försöka skriva ihop någonting om en spelare man tycker mycket om som antingen lämnar föreningen eller, som i det här fallet slutar och lägger upp skridskorna på hyllan, är att det blir som en minnesruna. Det här blir ingen sådan av den enkla anledningen att Gabriel inte försvinner någonstans. Varken från jordens yta eller från föreningen, han slutar som spelare i a-laget och gör sällskap med legendarerna Karlberg och Lindmark bakom bänken i juniorbåset.

Jag kommer ihåg när Gabbe kom till LIF efter hockeygym i HV och en kortare utflykt till Finland. Jag hittar tyvärr inte på någon av bilderna vi tog för Superstars räkning nedanför bortastå – men jag kommer ihåg att vi använde en kamera där man stoppade i disketter för lagring av de foton man tog. Det har med andra ord passerat en hel del dalälv nedanför kyrkuddarna sedan han för första gången drog på sig Leksandströjan.

Vad ska man då säga om Gabriel? Ja det finns en hel del historier, och ofta involverar dessa också Jens Bergenström. En av mina favoriter är när Jensa lurar i Gabriel att ett av den säsongens nyförvärv hör väldigt dåligt. Detta resulterar i att Gabbe under den första veckan av försäsongsträningen springer omkring och skriker åt den nya spelaren så fort en konversation skall inledas eller en övning förklaras.

Detta är bara ett av många exempel på hur Gabbe förgyllt tillvaron på arenan. Inte bara runt omklädningsrummet och laget utan även för oss som jobbade på kansliet eller för den delen bara besökte lunchrestaurangen vid samma tidpunkt som han var där. För nog märkte man honom. Det kanske är så att Jens lyckats lura i honom att hela världen är hörselskadad.

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst men jag nöjer mig med att konstatera att Gabriel bidragit på väldigt många sätt till att Leksands IF är där vi är nu. De viktiga tekningarna, katalysator för sammanhållningen i och runt laget, den härliga och ärliga glädjen vid de inte alltför frekvent förekommande målen, intervjun efter Röglematchen förra påsken – som faktiskt är mer känslosam än den med Jensa och sist men inte minst:

Gabriel Karlsson skall, utan omsvep, nämnas i samma sammanhang som Magnus Svensson och Johan Rosén. De tre lagkaptenerna som fört LIF tillbaka till elitserien.

Tack för det Gabbe och tack för allt annat.


Permalänk

Tomi, Joonas och Frippe

Det är ju som bekant inte bara Mårtensson som signats idag. Joonas Rönnberg och Fredrik Händemark förlänger och Tomi Sallinen är äntligen klar. Vi tar dom i tur och ordning.

Joonas Rönnberg
Jag var inte ensam om att höja på ögonbrynen när Salo plockade hit Rönnberg från Oskarshamn. Att han dessutom valde tröjnummer tjugonio, en tröja som en stor finne inte gjorde succé i, framkallade ett ganska stort minus på Joonas-kontot redan från start. Det är ett minus som han nu vänt till ett solklart plus.

Jag kan villigt erkänna att jag var orolig för hur han skulle stå sig i SHL på grund av det något snabbare spelet jämfört med allsvenskan, men han har klarat sig bra. Det gör mig riktigt glad att han nu är klar för nästa säsong.

 

Fredrik Händemark
Med Jon Knuts borta ur bilden känns det naturligt att förlänga med Händemark. Mas, utvecklingsbar, rätt inställning och riktigt nyttig framför bägge målen. Mycket möjligt en potentiell framtida ersättare till Gabriel Karlsson, både som spelare och kapten.

 

Tomi Sallinen
Ytterligare ett namn jag lär få kolla upp så jag stavar rätt, men ett namn jag gärna lär mig. Äntligen klar efter ganska lång period av rykten och på slutet en rädsla för att Fahlander skulle sedelbunta ihop honom med resten av Örebrogänget.

Jag vet inte så mycket om honom men han spelade i Finska landslaget så sent som vintras och även om det lättat lite på slutet så är landslagsmän något vi inte varit bortskämda med på sista tiden. Att vi har Joonas här kommer göra anpassningen och inflyttningen enklare.


Permalänk

Där kom Kåbergtypen

I gårdagens inlägg skrev jag om avsaknaden av en Kåberg-typ och idag är den luckan fylld. Värvningen av Viktor Mårtensson är inte helt okontroversiell och det är självklart upp till var och en att tycka precis vad man vill om att han nu drar på sig Leksandströjan igen.

Själv är jag positiv, vilket kanske inte är helt oväntat för er som känner mig och/eller brukar läsa här. Viktor har attityd, är inte rädd för någonting och står alltid upp för sig själv men framför allt för sina lagkompisar. Han får förmodligen slåss i den interna poängligan med spelare som Rönnberg och Alsenfelt och han lär nästan garanterat ligga i toppen av utvisningsstatistiken.

Men han kommer också, bara genom sin blotta närvaro i laguppställningen, att plocka bort 10-15% av Jämtins nytta för HV. Han kommer, om det krävs – och tränarna vill det, plocka bort 100% av Jämtins närvaro på isen. Detta skall inte underskattas.

Förutom den direkta nyttan så är Viktor mas, han är en sköning som förgyller vilket omklädningsrum som helst, han är Leksing från början och han är en av få spelare som fullt ut förstår hur tankegångarna går på andra sidan plexiglaset på den norra sidan av Tegera arena.

Foto: Leksands IF


Permalänk

Kåberg? Kanske. En Kåbergtyp – Ja tack!

Först hade jag tänkt att rubriken till det här inlägget skulle lyda Kåberg – ja tack! Sen gjorde jag lite research, det vill säga jag gick in på eliteprospects och konstaterade att karln är nästan 40 år gammal. Vidare hade han inga vidare stats från den gånga säsongen. Ett mål, ett assist och minus femton är inget man skryter med.

Däremot saknade jag en spelare av Kåbergs typ i årets Leksand – i synnerhet i play-in. Vi hade ingen som kunde markera rejält mot Jämtin och om vi hade någon som kunde så gjorde han det inte. Tobbe Fopp krigar alltid på, men han är lite för snäll. Joonas skulle nog kunna, men han är lite för smart. Lashoff såg arg ut nästan jämt men det hände inte mycket mer.

Vi har haft vår beskärda del av spelare som man, beroende på dagsform, kan placera in i skalan mellan krigare och rent psycho on ice. Jag behöver nog inte räkna upp alla men killar som Vopat, Grande-Pierre, Jardemy, Forslund, Mikkola, Siklenka och bröderna Bibic finns alla någonstans på den skalan. De fyller en uppgift även om rollen som ren fighter inte finns på samma sätta här i Sverige som den gör i nordamerika.

Jag vill ha någon som kan visa Andreas Jämtin att det kommer att kosta om man går över gränsen. Det gör ont att stoppsladda ett lass snö i ansiktet på vår målvakt. Skjuter man ett skott två sekunder efter avblåsning så blir man överkörd. Börjar man hacka på vaderna på våra bästa spelare så är chansen ganska stor att man får lov att gå av isen i förtid med en fem plus tjugo i bagaget.

Hade Kåberg varit 34 år gammal istället för 38 hade min vilja att ta hit honom varit hundraprocentig. Nu är jag lite mer skeptisk men till rätt pris, med rätt attityd och fräsch i kroppen så får han gärna täcka skott, med skrôppa om det så krävs, framför Alsenfelt i vinter.