Permalänk

Försoningens tid i Gagnef?

Utgången av kommunalvalet i Gagnef är svårt att förutse. Dels på grund av den årslånga turbulensen i kommunpolitiken (läs Gagns In-affären), dels med anledning av att det är troligt att två ”nya” partier tar säte i fullmäktige. Lägg därtill att Sverigedemokraterna har ambitioner att öka sitt inflytande. Kontentan blir, som jag ser det, att det finns en uppenbar risk att Gagnef får en bräcklig ”regering” under de kommande fyra åren.

Centerpartiet och Socialdemokraterna med vardera 12 mandat är fullmäktiges största partier under innevarande mandatperiod. Men det är alliansen (C, M och KD, FP) som styr. Relevanta frågor att ställa sig före valdagen är förstås vilket pris Centern får ”betala” för turerna kring Gagns In-frågan, hur många röster lockar Vänsterpartiet från Socialdemokraterna, vilka partier riskerar att förlora röster till Kommunal samling och kan Sverigedemokraterna få fler mandat än det enda de haft under de senaste åren?

Att med alla dessa frågetecken och i avsaknad av ett valresultat säga säkert om hur Gagnef ska styras, är ogörligt. Efter att ha läst de senaste utgåvorna av Gagnefsbladet konstaterar jag att några partier in i det sista hellre ägnar sig åt att misskreditera motståndarna än att ge besked om vad de vill. Det ökar inte utsikterna till bra diskussioner om ”regeringsfrågan” när vi som bor i Gagnef har gjort vårt val på söndag.
Vänsterpartiet tar priset i form av överbud. Listan över alla satsningar som dessutom sägs vara finansierad är lång. Men partiet berättar inte om vem som står för pengarna. Jag drar slutsatsen att det måste vara skattebetalarna som väntas betala notan.
Socialdemokraterna lockar med gratis buss inom hela länet – åt alla! Generöst! Men vem betalar min resa till Avesta eller Grövelsjön och gäller gratisåkningen även arbetspendling?

Kommunal samling går, bland annat, till val på förslag om organsiationsförändringar i kommunen. Partiet vill införa politiska facknämnder och därmed fördjupa demokratin, en önskan de delar med flera oppositionspartier.
Som om det inte skulle räcka med 30 beslutsfattare (+ 20 ersättare) i kommunfullmäktige, kommunstyrelse och de ledamöter utskotten som förbereder frågor?

Vill ledamöterna i den beslutande fullmäktigeförsamlingen finns inget som hindrar att de följer Centerns exempel med upprepade byträffar under mandatperioden, om det finns ett genuint intresse att få veta invånarnas åsikt. Gagnef behöver inte fler politiker på arvodeslistan! Antalet politiker är ingen garanti för kompetenshöjning.

Det kan inte uteslutas att Centern får betala ett högt pris för det senaste årets händelser. Mot ett sådant utfall talar partiets energiska insats att se till framtiden för stora som små företag i Gagnef. I princip är det endast Centern och Moderaterna som lyfter företagens betydelse för skattekraft och därmed välståndet i kommunen. Den insatsen borde de belönas för.

Oaktat valresultatet kommer det att krävas en långtgående förhandlingsvilja hos berörda partier när Gagnef ska utse vilka partier som ska styra. Om det lyckas kommer det att krävas försoning och ärliga uppsåt. Inte med en jakt på syndabockar.


Permalänk

Ronsten säker i sadeln

Säter har, liksom flera andra kommuner i länet, en historia där det politiska maktinnehavet har skiftat. Kommunalråden har antingen varit socialdemokrater eller centerpartister. Under den senaste mandatperioden har Socialdemokraterna styrt tillsammans med Miljöpartiet, Vänstern och Folkpartiet. Regeringspartierna har 20 av fullmäktiges 35 platser.

Folkpartiet (2 mandat) inledde ett politiskt samarbete med de rödgröna redan under mandatperioden 2006-2010, vilket banade väg för ett maktskifte i Säter. Folkpartiet fick utstå häftig kritik från de tidigare samarbetspartiernea i alliansen, men ändrade inte sitt val att samarbeta åt vänster.

Socialdemokraterna är det dominerande partiet med 16 mandat. Återstår att se om det borgerliga blocket kan rubba maktbalansen i valet på söndag. Ärligt talat tror jag att det blir svårt. Det föreligger inte en missnöjesstämning bland säterborna i en omfattning som tyder på att maktbalansen kommer att förskjutas.
Det är visserligen alltid svårt att ”lyssna in” underliggande politiska strömmar på distans, men jag blir väldigt förvånad om Socialdemokraterna skulle göra ett så dåligt val, eller omvänt, att Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna skulle nå en sådan framgång, att det blir ett maktskifte.

Således tror jag på fortsatt S-styre i Säter. Hur Folkpartiet ställer sig spelar egentligen ingen roll. Partiets två mandat (det lär inte bli fler efter valet) gör varken från eller till när det gäller om vilket block som får styra Säter under nästkommande mandatperiod. Abbe Ronsten sitter säkert i kommunalrådssadeln.


Permalänk

Samlingsregeringen fortsätter i Hedemora

Två kommuner i Dalarna,Hedemora och Säter, blir intressanta att följa efter valet på söndag. I båda kommunerna har pragmatismen fått råda under den innevarande mandatperioden och jag tror att att vi kan förvänta oss att både Säter och Hedemora väljer samarbetslinjen framför risken att åstadkomma majoriteter som inte håller under hela mandatperioden.

Politikerna i Hedemora vet vad det vill säga när det blir konfrontation inom en politisk gruppering som inte förmår att hålla samman. I mitten av den mandatperiod som nu går mot sin final valde Socialdemokraterna i Hedemora att plocka in Centern och Folkpartiet i ”regeringen” för att tillsammans med Vänstern bilda en stark majoritet. Miljöpartiet och Långshyttepartiet hamnade plötsligt i opposition.

Samlingsregeringen i Hedemora har i allt väsentligt fungerat bra.Huvudfrågan har varit arbetstillfällena i Hedemora. Vi vet av erfarenhet att kommunpolitikerna sällan kan utföra några stordåd när företagskoncerner bestämmer sig för hur deras verksamheter ska utvecklas. Utvecklingen i Långshyttan är trist och tragisk, men de lokala partierna har ingen makt att förändra utvecklingen. Således blir det en hopplös uppgift för Långshyttepartiet att övertyga lokalbefolkningen om sin betydelse för utvecklingen.

Mitt tips när det gäller vad som händer i Hedemora efter valet är att den nuvarande ”regeringen” kommer att fortsätta att styra. S och C kommer att bli de största partierna och får fortsätta att styra Hedemora med hjälp av Folkpartiet och Vänsterpartiet.


Permalänk

Vårdnadsbidrag en vattendelare

Nu är det bara några dagar innan vi går till val. Givetvis är riksdagsvalet huvudnumret, men också kommun- och landstingsvalen har sin betydelse. Jag var härom kvällen i Rättvik med uppgift att leda en debatt mellan åtta av fullmäktiges nio partier. Sverigedemokraternas saknades.

Rättvik är en kommun med sin givna tätort, men också med en kommundel där glesbygdsproblematiken är påfallande. Kommunens medvetna hockeysatsning i Furudal, som ett medel för att hålla servicegraden uppe, är intressant, men kostar också. Inför valet på söndag kunde jag inte spåra någon politisk önskan att försämra förutsättningarna för Ore-delen av kommunen. Satsningen i Furudal förefaller ha full politisk täckning.

Det är alliansen som styr i Rättvik. Men det är Socialdemokraterna som är det största partiet. Med 14 mandat i fullmäktige mot Centerns 10 borde det ha varit ”krattat i manegen” för en vänsterregering i Rättvik efter valet 2010. Men med stöd av Moderaterna (6), Folkpartiet (2), Kristdemokraterna (1) och Sveriges pensionärers intresseparti, SPI,(1) har alliansen kunnat styra i Rättvik. I prakten har också Miljöpartiet anslutit sig till alliansen. S och Vänsterpartiet (2) har stått för oppositionen.

Inför valet på söndag finns det några frågor som kan komma att tjäna som vattendelare när Rättviksborna. ska rösta. Beslutet nu i höst om att inför vårdnadsbidrag som en del av den kommunala barnomsorgen irriterar vänsterblocket och partierna på vänsterkanten ogillar också att delar av äldrevården numera sker i privat företagsform.

I övrigt är det svårt att identifiera några större motsättningar i Rättvikspolitiken. Småföretagandet är omfattande och i huvudsak lyckosamt. Byarna runt centrum är välmående och såväl idrotten som kulturen är väl tillgodosedd. Skolan ges gott betyg och det kvinnliga företagandet i kommunen hylla också av utomstående bedömare.

Slutsatsen måste bli att det krävs att Socialdemokraterna åstadkommer ett rekordval och dessutom måste få hjälp av ett växande Vänsterparti och ett Miljöparti som gör gemensam sak åt vänster i politiken. Jag tror uppgiften blir övermäktig. Centern och övriga allianspartier får således fortsätta att leda politiken i Rättvik efter valet på söndag!


Permalänk

Fortsatt borgerligt styre i Leksand

Det ska mycket till för att den borgerliga alliansen i Leksand ska tvingas lämna ifrån sig makten efter valet. Visserligen har det varit en del turbulens kring handeln i centrala Leksand, men det är ingen fråga som kommer påverka valresultatet annat är marginellt.

Min övertygelse om allianspartierna fortsatta regeringsmandat i Leksand grundas också i det faktum att ishockeydebatten planat ut och därför inte ger någon näring åt missnöjesröstning. Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna har styrt Leksand under de senaste fyra åren i kraft av 28 mandat. Visserligen är Socialdemokraterna lika starka som Centern, partierna har elva mandat vardera, men det räcker inte långt för att rubba alliansen, eftersom Miljöpartiet och Vänstern bidrar endast med sammanlagt fem mandat.

Även med en tydlig vänstervind i riksdagsvalet kommer de borgerliga partierna att få fortsätta att styra Leksand under den kommande mandatperioden. Bygdepartiet är en outsider i Leksandspolitiken med två mandat efter senaste valet. Partiet har folklig förankring och kan möjligen få en sådan framgång att partiet ökar sin styrka de fyra kommande åren, men utan att valresultatet påverkar den kommande majoriteten.

Kristdemokraterna gjorde ett starkt val 2010 och har åtta av fullmäktiges 49 mandat. Det är bara i Leksand som Kristdemokraterna är fjärde största parti i länets kommunfullmäktigesamlingar. Partiet har också fått stort inflytande i Leksandspolitiken och det skulle inte förvåna om KD förstärker sin närvaro i Leksands kommunfullmäktige efter valet.


Permalänk

Valanalys: Samarbete en dygd i väst!

Det finns många likheter i den politiska strukturen i de båda västerdalskommunerna Malung-Sälen och Vansbro. Men också olikheter. I Malung styr Socialdemokraterna (15 mandat) tillsammans med Vänstern (5 mandat) och Centern (3 mandat). I Vansbro håller Centern (9 mandat) i taktpinnen med hjälp av Kristdemokraterna (3 mandat), Moderaterna (2 mandat) och Folkpartiet (1 mandat).

Notabelt är att Miljöpartiet inte är representerat i fullmäktige varken i Malung eller i Vansbro. I Malung finns heller inte Kristdemokraterna i beslutandeförsamlingen. Återstår att se hur det blir efter valet den 14 september.

Det skulle förvåna mig om det blir några större maktförskjutningar i Västerdalarna. Oavsett vilket parti som innehar kommunalrådsposten har partierna i båda kommunerna vinnlagt som om att samarbeta, även om Malungs-centern irriterat sina vänner i övriga allianspartier genom ett organiserat samarbete med Socialdemokraterna.

Ekonomi, sysselsättning, befolkningsutveckling och kommunikationer tillhör huvudfrågorna i Malung-Sälen och Vansbro. Malung har en särskild problematik med tusentals anställda i säsongsjobb i Sälen eftersom kommunen inte tillgodoräkna sig skatteintäkter eller inflyttningssiffror på årsbasis. Trots att Vansbro har en stabila och framgångsrika företag har kommunen svårt att få en ökad inflyttning. Kommunen är, i konkurrens med Orsa, fortfarande den minst befolkade i Dalarna.

Jag tar inga större risker när jag påstår att Socialdemokraterna största parti efter valet såväl i Malung som i Vansbro. Möjligen kan Centern i Vansbro belönas för ett bra jobb under den senaste mandatperioden på ett sätt som leder till att partiet blir störst i det nyvalda fullmäktige. Det finns två osäkerhetsfaktorer; valresultatet för Miljöpartiet och i vilken mån Kommunpartiet kan knyta till sig nya sympatisörer.

I Malung-Sälen har S och V redan 20 mandat. Med tanke på hur valvinden har blåst i höst har jag svårt att tro att partierna ska drabbas av några större tapp. Skulle också Miljöpartiet kandidera till fullmäktige är det upplagt för en renodlad ”vänsterregering” och att Centern därmed får ansluta sig till opposition i alliansen.

Viljan till samarbete över partilinjerna torde under alla förhållanden bestå också under de nya mandatperioden. Samarbete har blivit en dygd i kommunpolitiken i Västerdalarna.


Permalänk

Valet i Mora – en rysare!

Det är givetvis juste av Centerpartiets ledning i Mora att i god tid före valet markera att partiet siktar på att få bilda ”regering” med de övriga allianspartierna under nästa mandatperiod. Beskedet är en viktig signal till väljarna och det borde också uppfattas positivt bland övriga partier att Centern är tydligt.

Valresultatet 2010 blev en ordentlig ”smäll på fingrarna” för Mora-centern, vilket ledde till en omprövningens tid i partiet, men också att Socialdemokraterna fick ta över uppdraget som kommunstyrelsens ordförande. Så vitt jag förstår har samarbetet mellan de två störta partierna i fullmäktige, S och C, fungerat lika bra med Bengt-Åke Rehn (s) som ordförande.

Med Centerns besked om att partiet i framtiden hellre vill regera med övriga allianspartier, än med Socialdemokraterna, blir valet i Mora extra spännande. Mora fullmäktige har 41 ledamöter. Socialdemokraterna har 12 mandat, Centern 11, Moderaterna 6, Morapartiet 4, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet 2 mandat vardera. Folkpartiet och Sverigedemokraterna har 1 mandat vardera.

Kommunval och riksdagsval har i nästan alla tider levt sina egna liv i Siljanskommunerna. Även om regeringen fått vänstermajoritet har utfallet i riksdagsvalet sällan påverkat resultatet i kommunvalet. Återstår att se om trenden håller i sig.

Jag tror att både S och C kommer att göra bra valresultat i Mora. Det kan också innebära att Centern får anledning att ångra det tidiga utspelet om att partiet vill se en ”alliansregering” efter valet. Moras socialdemokrater har ju ingen skyldighet att vända sig till Centern för att bilda ”regering”. Gör Miljöpartiet och Vänstern bra valresultat och därmed tar mandat från de mindre allianspartierna kan det så att Morapartiet får avgöra vilket eller vila partier som ska styra i Mora de kommande fyra åren.

Min personliga uppfattning är jag tror att valet blir ren rysare. Men jag tror Mora mår bra av att de två största partierna fortsätter vid makten. En tydlig majoritet skapar kontinuitet i Morapolitiken. Den är viktig – det har erfarenhet lärt oss.


Permalänk

Nu är det ”Björbo-mötenas tid”

På fredag arrangerar det nazist-inspirerade Svenskarnas parti ett möte i Faun. Samtidigt håller Svenska kyrkan en ”motdemonstration” genom en mässa i Kristine kyrka.

Jag träffade härom dagen Sven Jansson från Borlänge. Sven har tidigare varit verksam som tjänsteman i IOGT-NTO i Dalarna. Som den kulturperson han alltid varit och fortfarande är, erbjöd han mig en artikel som han tyckte kunde vara en lämplig påminnelse om hur historien upprepar sig.

Jag kan inte undanhålla mina läsare hans artikel, inte minst av skälet att jag minns några av dem som vid ”Björbomötet” kastade ut nazistanhängarna från Godtemplarlokalen.

Här är Janssons intressanta artikel:

”Historien upprepar sig, men alltid i nya uttrycksformer, som nutidens protestyttringar vid Sverigedemokraternas möten runt om i landet. På 1930-talet när olika nazistledare samlade folk till möten i IOGT och NTO-lokaler, blev det också folkligt och bråkigt. Dåtidens föreningar hyrde ut sina lokaler och värnade om mötesfriheten på samma sätt som en del Folkets Husföreningar idag hyr ut åt Sverigedemokraterna, trots att man centralt uppmanat om att inte hyra ut.

”Björbo-möten” blev ett begrepp på 1930-talet och innebar att man på olika sätt störde naziledarnas möten genom att samlas utanför lokalerna och uppmana folk att inte gå in eller inne på mötena begära ordet för att kunna vara med och bemöta det som sagts från talarstolen.
Men i Björbo blev det extra bråkigt den 30 januari 1934 vid nazi-ledaren Birger Furugårds turnébesök.
IOGT-lokalen hade hyrts ut under förutsättning att det skulle ges plats för diskussion efter mötet.
Flera socialdemokrater fanns på plats liksom ungdomar från Brunnsviks folkhögskola, däribland Gösta Vestlund från Gagnef, Tollare folkhögskolas första rektor 1952, idag 100 år fyllda och då ung SSU:are.
Eleverna och lärarna från Brunnsvik hade kommit med rälsbuss ihopkallade av Dala-Demokratens lokalredaktör i Ludvika Edvin Malmsjö, tillika medlem i logen 2847 Magneten.
IOGT-lokalen hade 350 sittplatser, nu var det över 400 personer samlade. Naziledaren Furugård, en veterinär från Värmland, talade i nästan två timmar, folk började protestera och försökte begära ordet när det meddelades att det inte skulle bli någon diskussion som det utlovats.

Redaktör Malmsjö gick upp i talarstolen och försökte få igång en diskussion, men blev undanknuffad av Furugård som med en knytnäve under hakan blev kallad ”ditt fega kräk” av en Brunnsvikselev. Redaktör Malmsjö tog över talarstolen under protester och burop från Furugårds nazistanhängare, som stämde upp sången ”Vår Gud är oss en väldig borg” och socialisterna överröstade med sången Internationalen. En resolution antogs om ”att arbetare och bönder i Björbo tog avstånd från nazismen”. Man började bråka och knuffas. Ute på gården kom knytnävarna igång, det bröts av gärdesgårdsstörar och fäktades.

Det kallades på landsfiskalen i Floda, 10 km bort. Innan han fick fatt på en bilskjuts och tagit sig till Björbo hade redaktör Malmsjö och Brunnsviks-eleverna redan lämnat slagfältet med rälsbuss mot Ludvika och nazisterna med anhängare var också försvunna.
Landsfiskal Tord Tjeder upprättade anmälningar från båda sidor och totalt 45 personer förhördes under polisutredningen. Något åtal blev aldrig väckt, men Sverige hade begåvats med uttrycket ”Björbo möten”.

Det inbjöds till ett nytt möte på IOGT-lokalen, några veckor senare arrangerat av redaktör Malmsjö, dit man även inbjudit ”nazister, högermän och dito kvinnor” för en öppen diskussion. Några nazister kom aldrig men däremot var polisen på plats i god tid.

Vid en sammankomst i Björbos nya IOGT-NTO lokal år 2000, inför utgivandet av boken ”Nykterhetsrörelsen nazismen och demokratin” (Sober Förlag) av Staffan Hûbinette, deltog det äldre Björbomedlemmar som också varit med 1934, och nu kunde berätta om det första ”Björbo mötet”.
Gösta Jansson”


Permalänk

”Alla vill Faluns väl”

Jag har lovat mina eventuella läsare att fram till dagarna före valet hinna med att bidra med en egen analys över ett troligt resultat i årets kommunalval. Jag inleder i Falun där jag varit yrkesverksam under större delen av mina 50 år som fast anställd; först i Falu-Kuriren (14 år) sedan vid Radio Dalarna (14 år), hos länsstyrelsen (3 år) och avslutningsvis vid Dalarnas Tidningar (19 år).

De många tjänstgöringsåren i Falun har rimligen gett mig en viss kunskap om det politiska livet i residensstaden. Mitt jobb har ju nästan alltid varit att granska och bevaka politiken i Dalarnas största stad. Uppdraget har varit intressant och lärorikt, inte minst tack vare att Falun har haft skiftande politiska majoriteter.

Jag tycker också att det under årens lopp varit ganska enkelt att förutse hur kommunvalet i Falun skulle falla ut, det vill säga om det skulle bli skifte vid makten eller inte. Men inför årets val är det ovanligt svårt att förutse om Falun under nästa fyraårsperiod ska regeras av en rödgrön majoritet eller av allianspartierna. De senaste årens alla turer runt skid-VM-arrangemanget gör prognosarbetet ovanligt svårt.

Jag tror nämligen att allt fler falubor börjar inse att världsmästerskapen på skidor 2015 kommer att bli en fantastisk folkfest. Under hela sommaren har Falun invaderats av norrmän på jakt efter husrum eller enbart på besök för att ”kolla på staden” inför deras returbesök i februari nästa år då skidfesten arrangeras.

Det leder mig till slutsatsen att kommunvalet i Falun inte kommer att avgöras av invånare som tänker proteströsta för att straffa de partier/politiker som under hela VM-processen ställt sig bakom arrangemanget. Och saken blir inte enklare av det faktum att såväl ”regeringschefen” Jonny Gahnshag (S) som oppositionsledaren Mikael Rosén (M) har drivit linjen att skid-VM är bra för Falun.

”Alla partier vill Faluns väl, det finns inga stora skillnader om hur vi ska nå målen”, konstaterade Christina Knutsson (S), socialnämndens ordförande, när vi möttes i samband med en politisk debatt i Falun i lördags. Jag tror hon har rätt och att det också förklarar varför Faluborna så ofta röstat fram nya majoriteter i kommunvalen. Väljarna vill ha en förändring, men inte så att det stör dagordningen för mycket
De lättrörliga faluborna tycker att ett skifte vid makten kan vara vitaliserande, därav de många ”regeringsskiftena” under årens lopp.

Det leder mig till slutsatsen att de rödgröna lämna ifrån sig makten till alliansen efter höstens val!


Permalänk

Låg temperatur i valrörelsen

Just hemkommen från en veckas vistelse på Cypern konstaterar jag att temperaturen i årets valrörelse inte är särskilt hög. Jag har naturligtvis inget svar på anledningen, men det finns säkert flera förklaringar. Vädret i sommar i vare fall under juli – har knappast inbjudit till en temperaturhöjning i det politiska spelet. Politikerna och deras partier har vilat upp sig för att kanske lägga allt krut på valet under den återstående månaden fram till valdagen?

Jag läser i politiska kolumner att den stillsamma valrörelsen kan bero på att alliansen redan gett upp möjligheterna att lägga beslag på regeringstaburetterna, samtidigt som regeringsalternativet S+MP och V fruktar för vad de kan åstadkomma tillsammans i en rödgrön regering.

Jag tror inte på den förklaringen. Makt vill alla politiker ha. Makt är inte bara möjligheten att styra, den ger också ett välbetalt levebröd till många förtroendevalda i regering, riksdag, landsting, kommuner och regioner, även om jag inte misstror dem som säger att de också vill vara med och förändra (förbättra?) samhället.

Personligen är jag mest intresserad av vad som händer i Dalarnas kommuner och i landstinget. I början av nästa månad ska jag leda en debatt i Rättvik och jag misstänker att det kan bli flera uppdrag vad det lider. Det var flera år sedan jag tog mig an en politisk utfrågning i Rättvik, så det blir intressant att få stifta bekantskap med de frågor som kan avgöra valet i den delen av länet.

Eftersom jag bor Gagnef kommer jag förstås att följa den kommande valrörelsen extra noga på hemmaplan. Turbulensen i gagnefspolitiken under våren kommer säkert att få ett visst utfall i valresultatet. Om inte annat så blir det intressant att följa hur det nystartade partiet, Kommunal samling, ska lägga ut texten för att få plats i Gagnefs beslutandeförsamling, fullmäktige.

Vidare försöker sig Vänstern på en nystart i kommunvalet. Det ske bland annat med hjälp av en avhoppad socialdemokrat, Per-Arne Lech, som därmed tar tydlig ställning i en splittrad socialdemokrati i Gagnef – också det ett resultat av turbulensen i Gagnefspolitiken under den senaste tiden.

Riksdagsval och kommunalval är två olika val och i Dalarna finns det ett otal exempel på att människor röstar på ett sätt i riksdagsvalet och på ett annat i kommunvalet. Det får mig att dra slutsatsen att valet till kommunfullmäktige i Gagnef blir en spännande historia där utgången, och därmed möjligheten att få till en stark ”regering”, blir en ödesfråga för utvecklingen i Gagnef.

Om detta ska jag återkomma till mina fortlöpande bloggkommentarer, liksom om hur jag tror det kommer att gå i andra kommuner och inte minst i det viktiga landstingsvalet.