Permalänk

Valet i Mora – en rysare!

Det är givetvis juste av Centerpartiets ledning i Mora att i god tid före valet markera att partiet siktar på att få bilda ”regering” med de övriga allianspartierna under nästa mandatperiod. Beskedet är en viktig signal till väljarna och det borde också uppfattas positivt bland övriga partier att Centern är tydligt.

Valresultatet 2010 blev en ordentlig ”smäll på fingrarna” för Mora-centern, vilket ledde till en omprövningens tid i partiet, men också att Socialdemokraterna fick ta över uppdraget som kommunstyrelsens ordförande. Så vitt jag förstår har samarbetet mellan de två störta partierna i fullmäktige, S och C, fungerat lika bra med Bengt-Åke Rehn (s) som ordförande.

Med Centerns besked om att partiet i framtiden hellre vill regera med övriga allianspartier, än med Socialdemokraterna, blir valet i Mora extra spännande. Mora fullmäktige har 41 ledamöter. Socialdemokraterna har 12 mandat, Centern 11, Moderaterna 6, Morapartiet 4, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet 2 mandat vardera. Folkpartiet och Sverigedemokraterna har 1 mandat vardera.

Kommunval och riksdagsval har i nästan alla tider levt sina egna liv i Siljanskommunerna. Även om regeringen fått vänstermajoritet har utfallet i riksdagsvalet sällan påverkat resultatet i kommunvalet. Återstår att se om trenden håller i sig.

Jag tror att både S och C kommer att göra bra valresultat i Mora. Det kan också innebära att Centern får anledning att ångra det tidiga utspelet om att partiet vill se en ”alliansregering” efter valet. Moras socialdemokrater har ju ingen skyldighet att vända sig till Centern för att bilda ”regering”. Gör Miljöpartiet och Vänstern bra valresultat och därmed tar mandat från de mindre allianspartierna kan det så att Morapartiet får avgöra vilket eller vila partier som ska styra i Mora de kommande fyra åren.

Min personliga uppfattning är jag tror att valet blir ren rysare. Men jag tror Mora mår bra av att de två största partierna fortsätter vid makten. En tydlig majoritet skapar kontinuitet i Morapolitiken. Den är viktig – det har erfarenhet lärt oss.


Permalänk

Nu är det ”Björbo-mötenas tid”

På fredag arrangerar det nazist-inspirerade Svenskarnas parti ett möte i Faun. Samtidigt håller Svenska kyrkan en ”motdemonstration” genom en mässa i Kristine kyrka.

Jag träffade härom dagen Sven Jansson från Borlänge. Sven har tidigare varit verksam som tjänsteman i IOGT-NTO i Dalarna. Som den kulturperson han alltid varit och fortfarande är, erbjöd han mig en artikel som han tyckte kunde vara en lämplig påminnelse om hur historien upprepar sig.

Jag kan inte undanhålla mina läsare hans artikel, inte minst av skälet att jag minns några av dem som vid ”Björbomötet” kastade ut nazistanhängarna från Godtemplarlokalen.

Här är Janssons intressanta artikel:

”Historien upprepar sig, men alltid i nya uttrycksformer, som nutidens protestyttringar vid Sverigedemokraternas möten runt om i landet. På 1930-talet när olika nazistledare samlade folk till möten i IOGT och NTO-lokaler, blev det också folkligt och bråkigt. Dåtidens föreningar hyrde ut sina lokaler och värnade om mötesfriheten på samma sätt som en del Folkets Husföreningar idag hyr ut åt Sverigedemokraterna, trots att man centralt uppmanat om att inte hyra ut.

”Björbo-möten” blev ett begrepp på 1930-talet och innebar att man på olika sätt störde naziledarnas möten genom att samlas utanför lokalerna och uppmana folk att inte gå in eller inne på mötena begära ordet för att kunna vara med och bemöta det som sagts från talarstolen.
Men i Björbo blev det extra bråkigt den 30 januari 1934 vid nazi-ledaren Birger Furugårds turnébesök.
IOGT-lokalen hade hyrts ut under förutsättning att det skulle ges plats för diskussion efter mötet.
Flera socialdemokrater fanns på plats liksom ungdomar från Brunnsviks folkhögskola, däribland Gösta Vestlund från Gagnef, Tollare folkhögskolas första rektor 1952, idag 100 år fyllda och då ung SSU:are.
Eleverna och lärarna från Brunnsvik hade kommit med rälsbuss ihopkallade av Dala-Demokratens lokalredaktör i Ludvika Edvin Malmsjö, tillika medlem i logen 2847 Magneten.
IOGT-lokalen hade 350 sittplatser, nu var det över 400 personer samlade. Naziledaren Furugård, en veterinär från Värmland, talade i nästan två timmar, folk började protestera och försökte begära ordet när det meddelades att det inte skulle bli någon diskussion som det utlovats.

Redaktör Malmsjö gick upp i talarstolen och försökte få igång en diskussion, men blev undanknuffad av Furugård som med en knytnäve under hakan blev kallad ”ditt fega kräk” av en Brunnsvikselev. Redaktör Malmsjö tog över talarstolen under protester och burop från Furugårds nazistanhängare, som stämde upp sången ”Vår Gud är oss en väldig borg” och socialisterna överröstade med sången Internationalen. En resolution antogs om ”att arbetare och bönder i Björbo tog avstånd från nazismen”. Man började bråka och knuffas. Ute på gården kom knytnävarna igång, det bröts av gärdesgårdsstörar och fäktades.

Det kallades på landsfiskalen i Floda, 10 km bort. Innan han fick fatt på en bilskjuts och tagit sig till Björbo hade redaktör Malmsjö och Brunnsviks-eleverna redan lämnat slagfältet med rälsbuss mot Ludvika och nazisterna med anhängare var också försvunna.
Landsfiskal Tord Tjeder upprättade anmälningar från båda sidor och totalt 45 personer förhördes under polisutredningen. Något åtal blev aldrig väckt, men Sverige hade begåvats med uttrycket ”Björbo möten”.

Det inbjöds till ett nytt möte på IOGT-lokalen, några veckor senare arrangerat av redaktör Malmsjö, dit man även inbjudit ”nazister, högermän och dito kvinnor” för en öppen diskussion. Några nazister kom aldrig men däremot var polisen på plats i god tid.

Vid en sammankomst i Björbos nya IOGT-NTO lokal år 2000, inför utgivandet av boken ”Nykterhetsrörelsen nazismen och demokratin” (Sober Förlag) av Staffan Hûbinette, deltog det äldre Björbomedlemmar som också varit med 1934, och nu kunde berätta om det första ”Björbo mötet”.
Gösta Jansson”


Permalänk

”Alla vill Faluns väl”

Jag har lovat mina eventuella läsare att fram till dagarna före valet hinna med att bidra med en egen analys över ett troligt resultat i årets kommunalval. Jag inleder i Falun där jag varit yrkesverksam under större delen av mina 50 år som fast anställd; först i Falu-Kuriren (14 år) sedan vid Radio Dalarna (14 år), hos länsstyrelsen (3 år) och avslutningsvis vid Dalarnas Tidningar (19 år).

De många tjänstgöringsåren i Falun har rimligen gett mig en viss kunskap om det politiska livet i residensstaden. Mitt jobb har ju nästan alltid varit att granska och bevaka politiken i Dalarnas största stad. Uppdraget har varit intressant och lärorikt, inte minst tack vare att Falun har haft skiftande politiska majoriteter.

Jag tycker också att det under årens lopp varit ganska enkelt att förutse hur kommunvalet i Falun skulle falla ut, det vill säga om det skulle bli skifte vid makten eller inte. Men inför årets val är det ovanligt svårt att förutse om Falun under nästa fyraårsperiod ska regeras av en rödgrön majoritet eller av allianspartierna. De senaste årens alla turer runt skid-VM-arrangemanget gör prognosarbetet ovanligt svårt.

Jag tror nämligen att allt fler falubor börjar inse att världsmästerskapen på skidor 2015 kommer att bli en fantastisk folkfest. Under hela sommaren har Falun invaderats av norrmän på jakt efter husrum eller enbart på besök för att ”kolla på staden” inför deras returbesök i februari nästa år då skidfesten arrangeras.

Det leder mig till slutsatsen att kommunvalet i Falun inte kommer att avgöras av invånare som tänker proteströsta för att straffa de partier/politiker som under hela VM-processen ställt sig bakom arrangemanget. Och saken blir inte enklare av det faktum att såväl ”regeringschefen” Jonny Gahnshag (S) som oppositionsledaren Mikael Rosén (M) har drivit linjen att skid-VM är bra för Falun.

”Alla partier vill Faluns väl, det finns inga stora skillnader om hur vi ska nå målen”, konstaterade Christina Knutsson (S), socialnämndens ordförande, när vi möttes i samband med en politisk debatt i Falun i lördags. Jag tror hon har rätt och att det också förklarar varför Faluborna så ofta röstat fram nya majoriteter i kommunvalen. Väljarna vill ha en förändring, men inte så att det stör dagordningen för mycket
De lättrörliga faluborna tycker att ett skifte vid makten kan vara vitaliserande, därav de många ”regeringsskiftena” under årens lopp.

Det leder mig till slutsatsen att de rödgröna lämna ifrån sig makten till alliansen efter höstens val!


Permalänk

Låg temperatur i valrörelsen

Just hemkommen från en veckas vistelse på Cypern konstaterar jag att temperaturen i årets valrörelse inte är särskilt hög. Jag har naturligtvis inget svar på anledningen, men det finns säkert flera förklaringar. Vädret i sommar i vare fall under juli – har knappast inbjudit till en temperaturhöjning i det politiska spelet. Politikerna och deras partier har vilat upp sig för att kanske lägga allt krut på valet under den återstående månaden fram till valdagen?

Jag läser i politiska kolumner att den stillsamma valrörelsen kan bero på att alliansen redan gett upp möjligheterna att lägga beslag på regeringstaburetterna, samtidigt som regeringsalternativet S+MP och V fruktar för vad de kan åstadkomma tillsammans i en rödgrön regering.

Jag tror inte på den förklaringen. Makt vill alla politiker ha. Makt är inte bara möjligheten att styra, den ger också ett välbetalt levebröd till många förtroendevalda i regering, riksdag, landsting, kommuner och regioner, även om jag inte misstror dem som säger att de också vill vara med och förändra (förbättra?) samhället.

Personligen är jag mest intresserad av vad som händer i Dalarnas kommuner och i landstinget. I början av nästa månad ska jag leda en debatt i Rättvik och jag misstänker att det kan bli flera uppdrag vad det lider. Det var flera år sedan jag tog mig an en politisk utfrågning i Rättvik, så det blir intressant att få stifta bekantskap med de frågor som kan avgöra valet i den delen av länet.

Eftersom jag bor Gagnef kommer jag förstås att följa den kommande valrörelsen extra noga på hemmaplan. Turbulensen i gagnefspolitiken under våren kommer säkert att få ett visst utfall i valresultatet. Om inte annat så blir det intressant att följa hur det nystartade partiet, Kommunal samling, ska lägga ut texten för att få plats i Gagnefs beslutandeförsamling, fullmäktige.

Vidare försöker sig Vänstern på en nystart i kommunvalet. Det ske bland annat med hjälp av en avhoppad socialdemokrat, Per-Arne Lech, som därmed tar tydlig ställning i en splittrad socialdemokrati i Gagnef – också det ett resultat av turbulensen i Gagnefspolitiken under den senaste tiden.

Riksdagsval och kommunalval är två olika val och i Dalarna finns det ett otal exempel på att människor röstar på ett sätt i riksdagsvalet och på ett annat i kommunvalet. Det får mig att dra slutsatsen att valet till kommunfullmäktige i Gagnef blir en spännande historia där utgången, och därmed möjligheten att få till en stark ”regering”, blir en ödesfråga för utvecklingen i Gagnef.

Om detta ska jag återkomma till mina fortlöpande bloggkommentarer, liksom om hur jag tror det kommer att gå i andra kommuner och inte minst i det viktiga landstingsvalet.


Permalänk

Dags vända blad i Gagnef

Sofia Jarl och hennes centervänner i Gagnef kommer att gå till sommarledighet som politiska vinnare. Utsikterna att kommunalrådet skulle palla för den omfattande kritik hon fått utstå för sitt sätt att sköta den så kallade ”Gagnsin-affären var länge nedslående. Men genom att stå upp och ta på sig delar av den kritik som revisorerna hade uttalat, fick hon samling i den borgerliga alliansen i en omfattning som innebar att oppositionen inte förmådde få henne avsatt.

Nu får kommunalrådet Sofia Jarl tillfälle till några månaders kraftsamling för att formera styrkorna inför valet i höst. Resultatet i EU-valet för någon vecka sedan blev säkert en tankeställare för den politiska oppositionen. Övertygande om att Centern skulle drabbas av ett väljarras tog oppositionen ut segern i förskott och tvingades konstatera att Centern gjorde ett bra EU-val. Resultatet stärker förstås C i uppladdningen inför kommunalvalet i september.

Fullmäktigemötet då oppositionen trodde sig kunna pricka Sofia Jarl på ett sätt som skulle leda till hennes avgång, blev en långdragen historia. Med tanke på kunskapen om dagordningens dramatik, ifrågasätter jag om det var försvarbart att ha ett upplägg som det vi fick uppleva i måndags/tisdags.Exempelvis kunde den utdragna kulturprisutdelningen ha förlagts till ett senare tillfälle.

Fullmäktiges ordförande,Jaak Kerstell, ska annars ha en eloge för sitt sätt att sköta förhandlingarna. Det kan inte ha varit helt enkelt att hålla tungan rätt i mun inför den okunnighet om mötesrutiner som vissa fullmäktigeledamöter redovisade inför åskådare och radiolyssnare. Det faktum att Kerstell dessutom tagit tydlig ställning om hur han själv skulle rösta i de avgörande frågorna kring Sofia Jarls ställning, var en viktig signal.

Förhoppningsvis går Gagnefspolitiken nu in i en lugnare fas där sakfrågor – inte personliga påhopp och systematiska misstänkliggörande av kvinnliga politiker och tjänstemän – blir huvudspår. Socialdemokraternas försök att störta Sofia Jarl från makten har skett med flera märkliga grepp. Nu är min förhoppning att de två partierna respekterar fullmäktiges beslut och själva tar en funderare över på vilket sätt deras politiska agenda och inre splittring har främjat förtroendet för kommunalpolitiken i Gagnef.

Utgången av höstens val är en öppen fråga. Sverigedemokraternas röstetal i EU-valet är en larmsignal. Den kräver kloka analyser över vilka frågor som ska dominera den lokala valdebatten i Gagnef. Låt oss slippa en kommande valdebatt som tar sin näring i det som förevarit. Nu måste Gagnef diskutera kommunens framtidsfrågor: jobben, utbildning, ökad inflyttning, kommunikationer och hur kommunen bör agera för att ta ansvar för flyktingmottagandet.


Permalänk

EU-debatt eller VM-hockey?

Även om jag är väldigt sportintresserad måste jag erkänna att årets världsmästerskap i ishockey inte har den dragningskraft det kanske borde. Visst, jag vet av erfarenhet att intresset kan bli starkare när väl turneringen är igång och om tävlingen inleds med bra svenskresultat. Men jag förvånas över att det inte förs någon debatt som går ut på att strunta i hockeyns världsmästerskap samma år som de olympiska vinterspelen genomförs.

Mättnadskänslan för hockey vid den här årstiden har alltid varit påfrestande och när vi ”nyss” har avslutat OS och SHL-splutspelet, krävs det något alldeles extra i ishockeyvärlden för att jag ska tända till igen. Ett VM i Vitryssland är inte gnista nog, särskilt som kön av spelare som inte vill vara med vuxit sig rekordlång, känns det.
Och jag förstår de aktiva som hoppar av, oavsett om de har en giltig anledning att stiga av om man ser det med Svenska ishockeyförbundets ögon. Förbundet upplever säkert att det finns både synliga och osynliga kontrakt som spelarna borde inse och därför tacka ja till turneringen i Belarus.
Men även professionella hockeyspelare är människor av kött och blod. Därför finns det goda förklaringar till avhoppen, särskilt från de aktiva som fick vara med vid de olympiska spelen.

Eftersom många nya spelare får plats i Tre Kronor kommer det förstås att finnas ett visst intresse kring lagets chanser i VM. Och om konkurrensen om tv-tittandet står mellan en avslagens debatt inför EU-valet och en hockeyfight mellan Tre Kronor och Finland eller Ryssland, vet jag nog redan vad jag väljer. Trots att mitt politiska intresse är lika stort som det sportsliga. Förklara den motsägelsen om ni kan?!


Permalänk

Gahnshag eller Rosén?

I år upplever jag att vi pratar om mars som om det vore april. I varje fall när det gäller vädret. Barmark i mars är inte normalt; det är inte heller det faktum att vi redan har vårflod i Västerdalälven. Vädret är e riktig gycklare. Efter vackert vårväder ena dagen drar plötsligt snöstormen in och förvandlar nästa dag landskapet som om det fortfarande vore vinter. När de prövade för-VM-arrangörerna i Falun köpt snö från Mora för hundratusentals kronor – då faller plötsligt snön ymnigt över skidspåren!

Jag tillhör dem som gläds över att Falun klarade arrangörsuppdraget på ett så lysande sätt. Det borgar för ett strålande skid-VM om ett år med stor publik, god pr för Falun och Dalarna och förstås utslagsgivande och rättvisa skidtävlingar. Mot bakgrund av den turbulenta politiska debatten i residensstaden undrar jag förstås vem som är stadens ”borgmästare” när det är dags för världsmästerskapen. Innebär valet i höst att Jonny Gahnshag (S) får träda tillbaka som överlåta åt Mikael Rosén (M) att bli den Falupolitiker som får stå i centrum och ta emot omvärldens applåder efter ett väl genomfört mästerskap?

Med tanke på omfattningen av falubornas kravkatalog när det gäller investeringar vid sidan av dem som inte kan kopplas till VM, är utgången av kommunvalet i Falun knappast givet på förhand. Det kan inte uteslutas att vissa väljargrupper vill ”straffa” den sittande majoriteten för deras uppställning bakom VM-satsningen. Men eftersom det fanns en bred politisk majoritet bakom beslutet att Falun skulle söka värdskapet för skid-VM 2015, hoppas jag att väljarna tar fasta på detta och därmed lägger sin röst på partier de tror bäst kan utveckla Falun efter skidmästerskapet.

För övrigt tycker jag att det är en klok reaktion från Falun när ansvariga politiker för fram tanken på att Sverige/Falun ska driva linjen att VM-arrangemang ska kunna arrangeras av Falun och andra framstående skidarrangörer med tätare intervaller. Det blir för kostnadskrävande att börja bygga om och till när det dröjer mer än 20 år innan staden kan bli skådeplats för världsmästerskap.


Permalänk

Björbo – ett strålande exempel!

Det är valår och riksdagspartierna försöker överträffa varandra om hur vi ska rösta för att också landsbygden ska överleva.
Jag kom att tänka på de politiska partiernas agerande när jag själv som 30-årig hockeyledare i Björbo IF försökte få politikerna i Gagnefs kommunfullmäktige att inse att det var dags att kommunen fick en ishall – och att den i mitt tycke skulle placeras i Björbo.
Minnets skafferi öppnades i kväll när jag tog hustrun med och vi tog bilen genom snövädret för att besöka ishallen i Björbo för att att kolla om några ungdomar hörsammat Björbo IF:s kallelse om ett sportlovsdisco i ishallen.
Vi överväldigades av alla barn/ungdomar som mötte upp och av den service vi fick i ishallsserveringen.
Det har nu gått drygt 30 år sedan Björbo fick kommunens enda ishall. Hallen invigdes av dåvarande landshövding Ingvar Gullnäs i december 1982. Att ishallen kom till var tack vare enskilda och många företags fantastiska insatser, arbetsmässigt och med ekonomiska bidrag i miljonklassen.

Jag minns som i går kommunfullmäktiges sammanträde i april 1982 när en majoritet av ledamöter i centern, folkpartiet och moderaterna säkrade beslutet om ishallen. Jaak Kerstell, då kommunalråd för centern, lyckades med ett skickligt förslagsupplägg se till att frågan om ishall gick mot en lösning som vi i Björbo IF hade hoppats på.

Jag kommer heller aldrig glömma hur företrädare för Socialdemokraterna försökte få bort ishallsfrågan från dagordningen. Fortfarande smärtar dig mig att partipiskan i partiet tvingade ”de sina” i Mockfjärd- Floda-Björbo att lyda order. Men omdömet gäller inte socialdemokraterna Sondlard Östman, Holger Johansson eller Ann-Gret Olsson, samtliga motsatte sig partilinjen och därmed blev det en majoritet för ishallsbygget till Björbos fördel.

Tänk tanken att Gagnefs kommun inte byggt någon ishall, eller rättare sagt om befolkningen och företagen i Björbo-Floda, lagt sig som döda och struntat i fighten för en ishall – hur hade det då sett ut med idrottsligt utbud i Björbodelen av kommunen?

Svaret är givet. Gagnefs kommun hade varit en vit fläck på hockeykartan i Dalarna.Men nu är läget ett annat. I morgon, söndag, vallfärdar flera hundra hockeyvänner till ishallen för att se Björbo förhoppningsvis spöa Smedjebacken och därmed ta ytterligare ett steg mot avancemang till en högre division.
Idrott är en viktig faktor för landsbygdsutveckling. Ishallen i Björbo är ett övertydligt exempel på när investeringar i det lilla skapar överlevnadsvilja och får avveckling att bli utveckling!

I morgon söndag spelar Björbo en viktig match i kvalet till div II. Segern över Malung i fredags skapar stora möjligheter och hundratals hockeyintreserade kommer till Björbo ishall som numera är en komplett anläggning tack vare ett bra samarbete mellan föreningens ideella krafter och en klok kommunledning som också ser till de ungas behov!


Permalänk

Långlivad revytradition i Björbo

Jag har förmånen att få spela revy i Björbo. Det har jag gjort sedan jag var 16 år och det är fortfarande lika kul att få stå på scenen och njuta av kontakten hos både medaktörer och publik. Nu, när den ena revykarriären går mot sitt slut, tvingas jag dessvärre också notera att lokalrevyerna i Dalarna blir allt färre. I år är det endast i Björbo och Borlänge det bjuds på nyårsrevyer. Järnarevyn, som nyss firat tioårsjubileum, körs varje höst, i november.

Annat var det under 1960- och 70-talet då nästan varje kommun hade en revy som lokalbefolkningen kunde gå och se – och kanske också frukta om vederbörande var känd eller politiskt verksam i trakten. Falun, Ludvika, Avesta, Horndal, Borlänge,Leksand, Blötberget, Grycksbo, Insjön och Äppelbo hade revyer som lockade folk ur stugorna.

Det finns inte en förklaring till att revyerna försvunnit. Orsakerna är flera. Att sätta upp en revy kräver stora personalresurser, lämpliga lokaler och god ekonomi. Eftersom det inte går att räkna med några kommunala bidrag till uppsättningarna är det ett vågspel att dra igång en revy. Dessutom är revyerna som underhållningsform ingen självklarhet när utbudet av alternativa nöjen växt sig så starkt.

Därför är det ingen självklarhet att varje kommun kan sätta upp en lokalrevy som förmår leva upp till publikens förväntningar. Aktörerna utgör ingen bristvara; det finns både äldre och ungdomar som gärna underhåller från scenen, oaktat de sjunger, hanterar något instrument eller agerar i sketcher. Textförfattare, däremot, är en bristvara och som också utgör en av flera förklaringar till att lokalrevyerna försvunnit. På vissa håll har textfrågan lösts med hjälp av inköp från andra revyer. Men om revymaterialet blir för allmänt är risken uppenbar att publiken sviker – i varje fall på sikt. Lokalrevyn styrka är att kunna skoja med de lokala företeelserna.

Inte minst för de unga aktörernas skull hoppas jag att lokalrevyn går mot en renässans. Lokalrevyn som plantskola är ett viktigt inslag för tjejer och killar som siktar mot framgång på scenen. Men jag inser att förhoppningen talar mot bättre vetande. Spelplatserna är för få och risken är att de inte blir fler inom de närmaste åren.

Björborevyn har funnit i drygt 60 år. Den har sitt ursprung i IOGT-NTO-rörelsen vars ledare och medlemmar i tidigt 1950-tal såg revyformen som en framgångsfaktor för att locka folk till Godtemplarlokalens publika platser. De gamla revyaffischerna i Björborevyns arkiv berättar om nyårsvakor med gissel av kända och okända Björbobor för att under 1960-talet ha utvecklats till en lokalrevy som ”hela Dalarna” vallfärdar till.

Revyn i Björbo sätter orten på kartan och spelar dessutom en viktig roll för det sociala kittet i bygden. Revyn är en social gemenskap för barn, ungdomar och äldre – män och kvinnor. Oavsett om vi agerar på scenen, fixar ljud- och ljus, jobbar som scenarbetare, fixar kaffe och smörgåsar åt långväga besökare, sköter parkeringsuppdrag, säljer program/lotter, ansvarar för klädgarderoben, skriver texter, spelar i orkestern, städar lokalen eller fixar snöröjningen – alla behövs och alla känner att de har en viktig uppgift.

På söndag ger vi årets sista föreställning. På måndag kommer många av oss att uppleva en tomhet som snabbt övergår i längtan till nästa gång ridån går upp.
Det är en viktig förklaring till att Björborevyns långa livslängd.


Permalänk

Släkten följa släktens gång…

På fredagsförmiddagen bänkar jag mig i Floda kyrka för att ta farväl av min farbror Ragnar. Han blev 84 år och har levt ett rikt liv. Men jag hade unnat honom fler friska år innan den avslutande resan. Den hårt arbetande skogsarbetaren fick betala ett högt hälsopris för alla tuffa år med motorsågen som avgörande redskap, för att säkra sin och familjens utkomst. Med Ragnars död sattes punkt för ett släktled.

Ragnar hade tio syskon. Alla gick bort före honom, trots att han inte var yngst i syskonskaran. Jag fick förmånen att lära känna dem alla, mina åtta farbröder och två fastrar. Liksom min far förstås. Alla var dom individualister, präglade av en tuff uppväxtmiljö, som säkert också medverkade till att alla blev väldigt sociala individer. Deras diskussioner om politik, idrott och samhällsutveckling i allmänhet gick inte av för hackor. Utrymmet för kompromisser i debatten var minimalt och den som hade en avvikande uppfattning valde oftast att tiga.

Syskonen var inte alltid sams, men när det bar till kritan, när någon av de ”egna” utsattes för orättfärdigheter, påstådda eller sanna, slöt sig syskonen mot en gemensam fiende. Få ville ha en hel fotbolls-elva som motståndare. Det avgjorde oftast utgången när det hade hettat till i någon fråga som uppfattades som ett problem.

Nu är alla borta och jag kan både skratta och gråta när jag tänker på deras olika öden. Mest tänker jag, som sagt, på deras sammanhållning och förmåga att ställa upp för varandra när det krisade på något håll eller när någon i syskonskaran behövde praktisk hjälp, både med händer och av maskiner.

Jag tänker också på deras föräldrar, inte minst min farmor Grus-Anna, och den resa den stora familjen fick uppelva – från ett fattig-Sverige till ett välfärdsland. Från barnaår där mat på bordet inte var en självklarhet, men där gemenskapen var så stark att alla stod pall för livets umbäranden. Solidaritet i sin bästa form.

Ett släktled som på flera sätt lämnat sina avtryck i bygden är borta. Saknade och sörjda. Men också i starkt minne hos sina respektive familjer och bland de nya generationer som bär deras gener.

Minnets skafferi kommer att stå på vid gavel i morgon!