Jo, jag är ju lite sen på bollen här.

Leksand och Mora har vunnit och det är bara fyra omgångar kvar av HA, men det jag funderar på är IFK Ore.

Nog står det klart att någonting inte fungerar som det ska i Furudal. Vissa gillar att klaga på rubriker, men ingen rök utan eld. Dessutom känns de senaste beskeden fullkomligt logiska.

För nyheten om att laget drar sig ur kvalet följer nämligen den osynliga mall som verkar ha dragits upp för dalahockeyn den här Thorsten Flinck-galna säsongen. Vi kan ta det i slow motion:

Leksand – ekonomisk kris, rekonstruktion, men ändå kvalserie.

Mora – NHL-stjärnor, misslyckad scouting och sportslig berg-och dalbana.

Hedemora – värvade lagledare som försvann direkt, värvade tränare som sparkades (enligt tränaren själv), lämnade i samförstånd (enligt ledningen).

Falu IF – upp som en sol, ner som en pannkaka. Nästa säsong får vi se showen i ett… tält. Kanske.

Borlänge – ner som en pannkaka, upp som en sol.

Ore – oro i truppen, ordföranden kallar det ”en krusning på ytan”, spelarna lämnar, laget fortsätter spela kvar, förlorar varje match med målsättning att vara bra i kvalet, ordföranden lämnar sin post, föreningen drar sig ur kvalet och tränaren går ut i ett öppet bråk mot klubben.

Man kan också tillägga att både Mora och Leksand, tidigare plantskolor av rang, har gått tungt i juniorleden.

Får vi någon gång vara med om en lika dramatisk hockeysäsong i länet?

***

Johan Alcén pangade in tre mål mot Karlskrona. På något sätt känns det fullkomligt logiskt att han får uppdraget att leda Mora mot en fin avslutning på det gamla, och in i det nya.

***

Oscar Alsenfelt stal tre poäng från Djurgården på Hovet.

En sådan egenskap brukar leda till att man får förstaspaden i en kvalserie.