Permalänk

Resultat när man minst anar det.

I lördags var det äntligen kaninhoppning och tävling igen! I och med jobb (framförallt), familj  (mest vanligt), flytt, jul, nyår, kaos och så vidare så har det blivit långa hopp mellan tävlingarna. Men i lördags var det dags igen. Med var båda barnen med eftersom karl var i fjällen med skotern.
Började dagen med att döma första eliten – mina kaniner fick hoppa med mig utom tävlan. Då går det såklart tokbra! Alla hade fått hoppat final om vi varit med i klassen. Så är det väll alltid, att det går bra då man är avslappnad och bara hoppar för träningens skull. Typiskt. Andra klassen som gick senare på dagen gick ändå helt ok men inte fullt lika bra som den första. Evo och Basse fick hoppa final och båda hoppade bort sig lite där trots det så kom Basse 4 och Evo 6. Basse precis utanför placering så det får jag se mig rätt nöjd med. Greta hoppade rätt ok men fick ingen finalplats.

Stina vill inte röra sig på matta och inte Trii heller. Måste träna med Stina både på matta och i medelsvår. (Hon hoppade fint på framhoppningen i alla fall).

 

När klockan var kring 16 åkte jag och barnen hem, supertack till klubben för förstående när man har barnen med sig. Tack också till alla som fick hjälpa mig med barnvakt under dagen. <3 Det är inte optimalt att barnen (snart-två-åringen) med på tävlingar direkt men med snälla vänner och tålamod så går det bra.. typ i alla fall.

 


Permalänk

Hela Dalarnas nya tidsbegrepp.

Dalarna – det är mitt hem. Där bor jag, det har jag inte alltid gjort men det är där jag hör hemma. Har svävat några år i Lappland och Ångermanlands också, härliga minnen och bara bra tankar om dessa två platser. Lappland är fantastiskt fint och Ångermanland är nära havet. Men Dalarna – det är Dalarna, rätt svårt att knäcka det landskapet måste jag säga.

 

Vi går in mot en ny tid i Dalarna nu. VM. Det är som att alla lever i begreppen FÖRE och EFTER VM. Alla branscher, alla kommuner, alla individer pratar om FÖRE och EFTER VM. Ingen nämner riktigt Under VM, jag antar att det är för att ingen vet hur det kommer att bli – ingen vet vad vi har att vänta oss - ingen orkar tänka på det eventuella kaos som kommer bli speciellt i Falun. Kommer det ens att märkas på andra orter? *host*

Jag minns förra VM – 1993 – tro det eller ej. Jag minns att vi STOD I BILKÖ (jag var 8 år)! Det har präglat alla mina förväntningar inför det stundande mästerskapet. Det ska bli otroligt roligt att se hur Dalarna ter sig under dessa veckor. Jag väljer att följa tävlingarna från TV – i  den mån det går när jag arbetar (såklart kör vi storbild på jobbet också). Det är ju fördelen med att mästerskapet går nästgårds, vi slipper sitta vakna på nätterna för att se våra skidhjältar slåss om gulden.

 

Skidintresserad eller ej, nu andas vi VM och snart kör det ingång här i vackra Dalarna. Och som en tevereklam lärde oss för några år sedan: ”Silver och silver, du kom ju bara tvåa!” Tänk på det nu – Dalarna – leverans i bra väder, trevlig lokalbefolkning och trafiksäkra vägar (utan kö?), vill vi se.


Permalänk

Vilken Trafikskola ska man välja? – Ställ krav!

Näst efter; Är du inte rädd?  så är det den vanligaste frågan jag får inom mitt yrke som trafiklärare. Under mina 7 år i branschen kan jag konstatera att det gäller att välja rätt. Det finns, som i alla branscher, fuskbyggare. Tyvärr får seriösa trafiklärare och skolor reda upp andras tok och nu så har jag slutat att försvara kollegor runt om i Sverige som inte sköter sitt jobb. Tidigare ansträngde jag mig för att försöka få en förståelse hos eleven för de tidigare lärarna/skolorna,  blev det missförstånd? Matchade ni inte mellan era personligheter? Gjordes allt som kom överens om att göras? Ja, ni förstår. Man försökte hitta det minsta lilla bra som eleven hade upplevt tidigare. Jag har gett upp. Idag blir jag bara ledsen och säger ”tyvärr”/”jag är ledsen att din tidigare utbildning blivit så”. Jag är trött på att försvara branschens svarta får.

 
Så hur gör jag då om jag ska till och välja trafikskola? Nummer ett skulle jag säga – hälsa på! – Din magkänsla och intryck av lokaler, personal och atmosfär är det första du ska lita på. Känns det bra – testa! Snart därefter så kommer såklart, välj lärare fråga vilka lärare som finns hur fungerar de? Hur jobbar de? Hur vill du bli lärd? Hitta en lärare som passar dig och din lärstil. Men viktigast av allt – Ställ krav! Det är din utbildning och dina pengar som offras om du inte skulle vara nöjd. Såklart ska du veta, inför, under och efter varje lektion vad ni tränade på, nåddes målen för lektionen, vad gör vi nästa gång och vad är läxan. Om du tänker tillbaka på en körlektion med frågan vad gjorde vi? Och du tänker ”åkte runt”. Då är det något riktigt fel. En av alla klassisker: talar läraren om att du behöver 5 lektioner till – en bra lärare talar om varför du behöver dessa lektioner, gör läraren inte det fråga! Vi har ingenting att dölja och du ska veta allt som har med din utbildning att göra. Sedan kommer vi till antalet körlektioner. Detta är helt individuellt för varje enskild person, jag har elever som rullat med eget körkort efter 1 lektion och andra efter flera tio-tals lektioner. Det går inte att säga på rak arm utan ha en dialog med din lärare och även tillsammans med din handledare om du har möjligheten att köra hemma. En god kommunikation och ett samarbete mellan trafikskola och privat övningskörning är ett lyckat koncept, både tids- och pengamässigt.

 

 

Jag som trafiklärare får stå på sidan och se hur flera i branschen tankar elever på körlektioner och pengar – det är ni elever som kan göra valet. Välj rätt! Det ska kännas rätt och du ska ställa krav. Det är mitt krav till er som står i startgroparna för att välja trafikskola – kolla runt, fråga vänner och bekanta de som har erfarenhet av trafikskolorna har ofta ett omdöme att dela med sig av. Och såklart  – fråga trafikskolorna!

/Alexandra Larsson, trafiklärare och utbildningsledare.


Permalänk

Nya tider, gyllene tider

Har datorn igång på hemmaplan, det händer inte så ofta! Då måste jag ju passa på att blogga en sväng.

Har precis postat en status på facebook som lyder så här: ”Vet ni, för första gången på 22 år känner jag mig ”klar” med kaninandet. Inte med MINA kaniner såklart men med allt ideellt arbete som följer. Jag känner mig riktigt less och vill bara göra massa annat… Det är en sjukt konstig känsla och den bidrar till en sjukt hög nivå av stress. Men samtidigt föreställer jag mig ett liv utan alla måsten och krav – där vill jag vara.”
Facebook kryllar ju av underbara vänner, kaninhoppare och fb-vänner som ger stöd i massor. Det har gjort att jag nu har mejlat över allt jag hade för uppdraget som redaktör av tidningen TASS för Svenska Dvärgkaninklubben. Skönt att ha det klart, äntligen. Nu önskar jag nästa redaktör all lycka till.

 

Jag ska försöka få ihop det sista av ett sista nummer av min färglära-serie i rikshoppet också under kvällen (måste lägga snart-2-åring först innan jag kan fokusera på det).

 

Sen är det kassörsjobbet i Dala KH som har sina uppdrag men det är inget jag behöver göra just idag, rapporterna och betalningar för januari är ju redan klart =)

Det börjar ordna upp sig med andra ord. SKÖNT är bara förnamnet.

 

Vi har kommit in i nya huset, kaninerna bor i nya tvåfacksburar och vi alla trivs superbra! Dock är hagarna kvar i förra huset de ska vi hämta så snart de tinar upp från marken. Såg förresten att gamla huset ska hyras ut om det är någon som vi bo i våra gamla dammråttor. Näe, så noga som vi städade huset förra helgen har jag nog aldrig städat. Det har medfört att jag går omkring här i nya huset och torkar lister och kollar efter fläckar hela tiden…

 

Mitt liv kliver verkligen upp ett trappsteg just nu, stora förändringar hela tiden. Det tar på krafterna och orken räcker inte hur länge som helst. Nu utan att egentligen kommit fram till så mycket, så avslutar jag inlägget för att fortsätta kolla på Teletubbies med Felix – det är livet det!

Kram på er!


Permalänk

Det fina med + grader

Är att städa burar ågr som en dans. En helt vanlig dag hade jag städat burar hela natten men nu får det vänta – snart får de sina nya burar :-)


Permalänk

Gissa vad gjort!!?

Det första aom åkte till nya huset var gymmet. Jag undrade hur jag skulle träna i två veckor… Jag flyttar ju!
I kväll har jag slitit upp och ner för trappen oräknade antal vändor – med vikter (saker) på nervägen.

På fredag är det tid för kaninerna tror jag. Det är målet. Söker fortfarande någon som vill ge lilla Iller ett boende. Han är ju så söt så man smälter.

Jag och Anders gjorde klart burarna igår så de ska få åka till huset snart också hoppas jag. Yay!

Vill bara komma in – tömma gamla huset och börja greja i det nya! Längtar! Jag ser en framtid med ordning och reda. Mycket mindre kaos och framför allt MER TID! Fantastiskt!


Permalänk

Supersvenskt!

Jag har lite långtråkigt… Kollar ut över taken i Borlänge (har en extremt lugn stund på jobbet). Tankarna rullar åt alla nationaliteter vi har i stan. När KD gjorde sina uttalanden i veckan om deras nya politik där de lyfter invandrarfrågorna, han  nämnde Borlänge, hörde ni det!? Att Borlänge är en öppen kommun som tar emot andra människor. (Näe, jag är ingen som kan namnen på politikerna, är förvånad att jag minns vilket parti det var som pratade.)
Det är ju det som är så häftigt. Att vi är så många och så olika. Om man ska vara ytlig så varierar jag själv mellan vit och röd… i hudfärgen alltså.

 

Att bero på olika, har ni sett programmet Lyckliga Gatan? Det är hur bra som helst! Nu senast var det Kumba som fick tolka Kikki Danielsson och vice versa. Och programledaren (näe, vet inte vad han heter heller) han är ju så snygg!

 

Men hur som, nu när jag sitter här och har lite tråkigt. Så kommer den här supersvenska känslan till mig som om någon spritt älv-pulver över hela mig. FIKA! Jag vill ha fika! Så typiskt, i något annat land hade man kanske tagit en snacks, ätit mat eller köpt sig en dryck. Men jag vill ha  fika, mycket fika! Finns det ens ett ordentligt ord på engelska som beskriver en riktig och ordentlig fika? Måste googla det.


Permalänk

Äntligen snickras det!

IMG_6874.JPG

IMG_6875.JPG

IMG_6873.JPG

IMG_6877.JPG

Det blir ju hur bra som helst. Har allt uppsågat för att skruva ihop de tre sista burarna.

Och ja, åter igen kommer jag gå på niten att inte måla burarna innan inflytt. Hinner inte helt enkelt.

Ni sprider väll ut att jag bloggar igen!? Om än utan varje-dag-kravet :-)


Permalänk

Helt galet

Jag hinner inte med mina tankar! Ett rätt vanligt fenomen under mina dagar. Jag borde verkligen börja spela in mina tankar under dagarna. Har provat med anteckningsblock men…. Ah, inte min grej.

Det närmar sig en flytt med stormsteg och jag gillar inte att packa. Funderar på att ha en liten kaninloppis här under helgen, måste rensa ut mina kaninsaker.

Var uppe innan 6 i morse för att hinna städa lite burar :-)

Sånt e livet.


Permalänk

Hallå där trafikant!

Innan jul, när jag var sen till jobbet och precis hade lämnat på förskolan blev jag så glad i trafiken. Jag skulle ut från förskolans parkering och från vänster kommer det en taxibuss. Han stannar, blinkar åt mig att åka. Jag kör ut tackar med varningsblinkers och han hejar tillbaka med sitt helljus. Det här är trafikkommunikation på högsta nivå. Det gör mig glad!
Idag såg jag också något riktigt gulligt i trafiken. Jag mötte en bärgningsbil som var lastad – med en bärgningsbil. Förvisso kan det vara så att den bärgade bärgningsbilen var trasig men jag föreställer mig istället att det var en smart och effektiv lösning på att få två bärgningsfordon till samma plats där kollegorna kan åka den vägen tillsammans för trevligt sällskaps-skull. Det gör mig glad!

 

Det finns tillfällen i trafiken då jag inte blir glad. I mitt yrke som trafiklärare är jag med om en hel del. Det jag vill säga till alla trafikanter där ute – respekt! Visa övningsbilarna lite respekt! Till exempel när jag och min elev skulle utföra en parkering vid en stor matvarubutik i stan. Vi kommer lugnt åkandes på parkeringen, vårt mål är att parkera mellan den blå Volvon och den vinröda Renaulten. Eleven svänger in mot sin ruta, kommer lite för nära Renaulten och stannar. Vi för en liten dialog huruvida vi är för nära eller inte – behöver vi backa och ta om? Vi står helt stilla med en god marginal mot den lilla bilen. Ut ur bilen studsar bilens förare, kikar på mellanrummet, kikar om hennes bil är krockad. Hoppar in igen och flyttar sin bil till rutan framför! För att sedan sitta kvar i bilen. Hallå! Varför skulle inte få kunna få parkera bredvid din bil? Tråkigt…

 

En gång fick jag en utskällning genom bilrutan av en arg förare som stått och väntat på en inbackning – vi ”skulle minsann vara och leka på någon annan plats inteallmän parkering!” Jag han inte svara innan föraren, med arga steg, tog sig tillbaka till sin bil och slirade iväg från parkeringen. Det måste ha känts bra att få det sagt… eller?

 

En annan gång blev vi omkörda i en korsning mellan två mitträcken, mycket tajt om plats – på en landsväg med hög hastighet –  och föraren som körde om visade oss ett finger tillsammans med ett tydligt motorljud på missnöje… (han borde kanske ha växlat istället för att visa oss fingret). Vi hade bedömt att kön bakom hjullastaren medförde att vi kunde svänga ut och lägga oss i kön, bilen som kom från vänster (den med fingret) behövde även den anpassa sig till hjullastarens hastighet. Då kunde vi ta luckan. Hade vägens tempo varit det som stod på skyltarna, utan hjullastare, hade vi inte tagit den luckan som vi nu istället fick.

 

Min poäng är, coola ner och visa oss som övningskör lite respekt! Hur orkar så många människor, medmänniskor, vara så arga och bära på så mycket ilska! Vad gör det om du får vänta på en övningsbil som parkerar? Hade du fått stått och väntat på en ny Porche, Mercedes eller BMW utan övningsskylt hade du inte sprungit ut och skällt ut föraren för att han/hon backade in på parkeringen! Varför brusa upp för att du hamnar bakom en övningsbil på en landsväg – vi låg alla i kö bakom en hjullastare – den körde sakta, det var inte på grund av vår bil. Vi körde om så snart vi kunde och du med, uppenbarligen! Det är mycket härligare att vara glad. Då kommer ett lugn, kontroll och en trafiksäkerhet med på köpet!

 

Såklart, vi i övningsbilarna får saker att diskutera och i slutändan brukar vi få oss flertalet glada skratt. Men förare som skänker oss dessa skratt gör det på fel sätt. Samspel och respekt skänker också glädje och glada skratt.

 

En av mina elever var otroligt nervös för momentet parkering. Vi hade gått igenom tips och knep för parkering, tankar och frågor hade stötts och blötts under en lång genomgång. Nu var det dags. Parkeringen skulle göras. När vi är igång kommer det en bil som snällt väntar på att vi backat in klart. När vi står inne i parkeringsrutan är eleven nöjd, lättat och lycklig (och lite stressand för bilen som väntades skull). Förbi åker bilen som väntat, en man med ett stort leende på läpparna och han visar ”tummen upp” och nickar glatt. Det gjorde elevens dag!

 

Tack till de som visar glädje och uppskattning i trafiken <3