Hej på dig som läser detta! Kanske har du läst min blogg förut, eller kanske är det första gången. Det har gått lång tid sedan jag uppdaterade bloggen och det har jag faktiskt lite dåligt samvete för. Jag ville knacka ned några av mina högst personliga råd, utifrån mina egna erfarenheter, till den/de som är eller är intresserade av att jobba som au pair.
Mycket har hänt under sommaren. Jag har nu varit hemma i nästan tre månader. Det känns dels som om jag nyss kom hem, dels som om jag aldrig ens varit borta. Livet jag levde de där tolv månaderna i södra London är liksom puts väck. Jag saknar det ibland. Samtidigt gäller, än så länge i alla fall, det gamla talesättet ”borta bra men hemma bäst” för mig. Jag vill gärna göra fler och långa resor utomlands, det drömmer jag om varje dag. Men jag trivs hemma i Sverige.
Jag har haft en del kontakt med familjen som jag bodde hos, och det har känts bra. I juni pratade vi på Skype, och jag har mailat lite till och från med mamman i familjen. Just nu är de nog på semester i Frankrike, precis som förra året vid den här tiden och då var även jag med.
När jag åkte för att vara au pair var det lite grann på vinst och förlust. Jag hade förstås pratat med familjen på telefon och haft mailkontakt och så, men jag visste ju egentligen inte hur det skulle bli. Det blev ju bra, och jag trivdes hur bra som helst. Men det är också så att när man väl är på plats, så är det oftast betydligt lättare att hitta en ny familj om det inte fungerar hos den man först hamnar hos.
Jag tänkta i alla fall dela med mig av några tips och råd som jag själv tänkte på då jag åkte iväg, och dels sådant som jag kommit på i efterhand att det kan vara bra att tänka på;
- Man bör ta reda på exakt hur många timmar per dag man förväntas jobba, och även om familjen vill att man ska sitta barnvakt på kvällstid och i sådana fall hur ofta.
- Det är bra att fråga om ett provisoriskt schema för arbetsuppgifter och tider. Jag hade som ett schema där det stod vad jag skulle göra, t.ex förbereda och börja ge barnen klockan frukost 8.00 och 9.00 sätta på en tvätt och en torktumlare.
- Jag tycker också att det är bra att ta reda på något om hur rummet man ska bo i ser ut. Mest kanske för att man är nyfiken, men ändå. Alla människor har ju olika behov av att få vara ifred. Jag var inte speciellt ifred i huset då alla passerade mitt rum hela tiden och det var ganska lyhört, men jag hade i alla fall lås på dörren och föräldrarna hade redan innan jag kom sagt till barnen att de inte bara fick kliva in i mitt rum hur som helst.
- Det är inte speciellt bra betalt att vara au pair. I min värld är det inte heller för pengarna man gör det. Det är upplevelsen, erfarenheten, språket och en massa annat som är det viktiga. Men man gör ju ett jobb så det är klart att man ska ha lön. Jag tror att många au pairer i England får runt 100 pund i veckan. Jag tycker inte att man ska acceptera mindre än 80 pund. Jag fick ungefär 1000 svenska kronor i veckan. Några av de andra au pairerna jag lärde känna fick lika som jag, medan någon annan hade 1200 kronor.
Jag hade ganska klart för mig alla praktiskt omständigheter innan jag åkte, och det var ganska skönt. Sedan är det inte alltid en dans att ta hand om andras ungar och hushåll, speciellt inte om barnen är jobbiga och/eller flera. Men jag tror verkligen att det kan vara en jättenyttig erfarenhet som man bär med sig sedan i resten av livet. Inte minst när man får egna barn. Man kommer ganska nära barnen, och det tyckte jag var jättehärligt.
Detta blir mitt sista inlägg i denna blogg. Min tid som barnflicka är förbi och jag har packat ned londonmånaderna i min ryggsäck. Det är fina, roliga, jobbiga, ledsna, kärleksfulla och knasiga minnen som jag tar fram lite då och då.
Kanske hörs vi en annan gång.
Hejdå och ha det gott,
Linnea Kristina Stadig















