Jag känner ingen stress
Jag känner ingen (söndags)ångest
Jag har tid med det jag VILL göra
Jag gör det jag VILL göra
Jag styr min egen tid
Jag bestämmer över min egen ekonomi
Jag är min egen chef
Varje vaken stund är jag medveten och tacksam:
JAG HAR NÅTT MITT MÅL!
Vilket fantastiskt år detta har varit för mig – framför allt den senare delen av året. Jag kan, med facit i hand konstatera att jag har nått mitt mål för 2011! Första kvartalet 2011 var jag inne i en period då jag funderade på att ge upp. Jag kände att det inte var värt allt slit, började fundera på att lägga ner företaget och ta en time-out, ta ett ”vanligt jobb” igen, bli anställd – så tryggt och skönt! Men som genom ett trollslag så hände allting samtidigt och jag hamnade i ett riktigt ”flow”! Jag har verkligen befunnit mig i en period då jag har fått skörda frukten av det där fröet jag sådde år 2006! Den som kan räkna kan se att det har tagit 5 år att komma dit jag är idag. Det är den ”gyllene regeln”. Det tar tid! Ha tålamod! Ge inte upp! Rom byggdes inte på en dag!
Mitt i allt lyckorus över mina framgångar så har ”livet” gjort sig påmint – inte för mig, men för nära anhöriga. Varje dag är en gåva, vare sig man är ung eller gammal! Man lär sig saker varje dag och man förstår hur viktigt det är att ta vara på varje sekund man kan få med dem man älskar!
”Lär av gårdagen, dröm om framtiden men lev idag!”
Jag vill önska alla som har läst/följt min blogg ett hejdundrande Gott Nytt ÅR! Tack för att ni har följt mig under 2011 och jag hoppas ni vill fortsätta följa mig år 2012!
Som tack vill jag bjuda på denna dans, som är speciellt inövad för ER!
Ibland är tillvaron som en ketchupflaska – ja, ni vet – först kommer ingenting och så kommer ingenting och så splash, så kommer allting samtidigt! Ungefär så ser tillvaron ut för mig – både på gott och ont!
Jag skrev i förra inlägget att jag var i ett ”flow”. ”Flowet” blev en våg som fullständigt dränkte mig! Och vågen innehöll inte bara arbete, utan en hel del ”personliga” (ni vet det som kallas ”livet”) spörsmål som man helt enkelt måste ta hand om ”här och nu” för att det helt enkelt inte finns något ”sen”.
Men i den här bloggen skriver jag om företagande, inte om mitt privata liv och jag vill därför berätta att jag var på ett mycket viktigt möte i den kungliga hufvudstaden i fredags. Woaw, säger jag bara! Jag är så stolt och glad och på något vis… tacksam! Tacksam mot den person som läste mitt mail, tog sig tid att förstå min affärsidé, tog sig tid att förstå vad en mordgåta är, tog sig tid att förstå att ett samarbete oss emellan kommer att resultera i en ”vinna-vinna-situation” och som slutligen tog sig tid att träffa ”lilla mig”! I fredags var jag nämligen på ett möte med Butterick´s marknadschef! Det var STORT! Jag är så sjukt stolt över att berätta att NiCe Party numer är samarbetspartner med ett av Sveriges mest etablerade företag! På deras hemsida kan man läsa att de startade 1903. ”Självklart är vi oerhört stolta över att vi klarat två världskrig, flera lågkonjunkturer och fortfarande är lika aktuella efter 100 år!” skriver de i sin presentation! Kära Butterick´s – det är ingenting jämfört med hur stolt jag är över att ni vill samarbeta med NiCe Party (etablerat 2006).
Att vara stolt över sin resa i sitt företagande är nästan samma känsla som att känna sig stolt över sina barn… ja, ni vet!
Det har pågått en tid nu. Jag vaggas i det och flyter med. Försöker ta vara på känslan att bara vara i ett detta flow! Allt händer av sig själv. Jag behöver inte söka – de söker mig! Jag har nått framgång, nått ett delmål! Har jag verkligen gjort mig förtjänt av det? Jo, jag har nog det. Det har varit tider då allt stått stilla, då jag har funderat vad jag håller på mig, då jag varit på väg att ge upp! Men jag har envisats! Kämpat! Kämpat! Kämpat! Just nu får jag ta del av belöningen men jag är också väl medveten om att det kommer tider igen då jag ifrågasätter mig själv och det jag gör och då allt inte kommer av sig själv! Det måste finnas hinder på väg mot målet! Det är liksom det som är poängen! Men just nu vaggas jag i bekräftelsens famn och flyter med i framgångens flod och jag njuter av det! Because I´m worth it!
Om jag tittar över axeln, ser bakåt så har det hänt väldigt mycket den senaste tiden. Ändå känns det som det går väldigt långsamt! Men det har säkert med min personlighet att göra – allt ska hända NU! Ibland får jag känslan av att jag ständigt går och väntar på något – väntar på svar, på besked… Väntar, väntar, väntar! Och så kommer beskedet och ingen större förändring sker så då får jag vänta på nästa besked. Men jag fungerar så – måste har något framför mig annars blir jag uttråkad! Om jag inte har något framför mig så ser jag till att få det – slänger iväg ett nytt mail med nya frågor till någon för att få vänta på svar! Spänning, förväntan, nervositet… Det triggar mig!
Ett besked har jag dock fått den här veckan. Det beskedet har inte direkt förändrat någonting drastiskt men i det långa loppet tror jag att det kommer att bli väldigt bra och för mig är det STORT! I mitten av november ska vi ha möte – då får jag veta hur det kommer att se ut, vårt samarbete. Så nu går jag här igen – i spänd förväntan och väntar, ser framåt mot nästa stora steg på min resa utan slut! Det är DET som är grejen med att vara egen företagare!
Igår spenderade jag en stund på att leta efter ett nytt halsband – because I´m worth it:)! Men jag hittade inget som passar mig. Vill så gärna ha ett som verkligen symboliserar MIG. En text som verkligen står för vad jag är för typ av person. Det fanns en uppsjö halsband med texten ”Carpe Diem” – nej, nej – ingenting för mig! Dels tycker jag uttrycket är utnött, det finns skrivet på varenda pryl snart! Men största anledningen till att jag inte vill ha ett halsband med den texten är att jag inte är ett dugg bra på att ”fånga dagen” eftersom jag är en rastlös själ som alltid strävar framåt. Visst kan jag njuta av stunder i livet men jag blir bara stressad av tanken att jag måste ”fånga” ett ögonblick. Kanske jag helt enkelt inte har förmågan!
Idag gick det upp för mig vad det ska stå för text på mitt halsband, nämligen: ”Stay hungry, stay foolish!” Just så ska det stå! Orden är sagda av Steve Jobs som nu har gått bort! Jag vill hedra denna fantastiska man genom att bära hans ord – det kanske blir till att specialbeställa det halsbandet men det får det vara värt! Orden passar mig som handen i handsken, för det är precis sådan jag är: Hungrig, nyfiken och lite galen! Vila i frid Steve Jobs!
Idag är det en sådan här dag:
Ibland händer ingenting, och så händer det…. ingenting, och så strax efter händer det… ingenting! Men så ibland fullkomligt exploderar det av händelser – på en och samma dag! Idag är det en sådan dag!
Jag har fått många samtal och förfrågningar idag – bara en sådan sak:)! Jag har bloggat i min e-butik att NiCe Party har inlett ett samarbete med Dalecarlian Horse Adventures. Så fantastiskt roligt! Jag har fått ett (halvt) positivt besked angående ett samarbete med ett stort etablerat företag. Det är ännu inte klart så jag får vänta med att berätta – har liksom lärt mig (med ålderns rätt) att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken…
Men den största händelsen är nog ändå att idag – i denna veckas nummer av tidningen Hemmets Journal – är det ett reportage om mig och mina mordgåtor. Ett fint och positivt reportage under temat ”Sånt händer i Sverige”. Tyvärr verkar det inte finnas någon nätupplaga av hela tidningen (bara valda delar) men ett bildbevis ska ni allt få:
Ibland faller liksom allting på plats!
Jag har det bra, förbaskat bra! Jag känner mig verkligen fri som fågeln. Tackar ja till vissa uppdrag, nej till andra! Ett uppdrag jag har tackat ja till är att åka ut till ungdomsgrupper och prata jämställdhet och personlig hälsa. Det är ett uppdrag som jag fått genom ”Region Dalarna” i ett projekt som heter ”Unga till arbete”. Fantastiskt roligt och givande! Det passar mig som handen i handsken – jag får åka ut till nya ställen, träffa nya människor. Det ger precis den variation i tillvaron som en rastlös själ som jag behöver! Igår var jag i grannkommunen i en ungdomsgrupp (18-24 år). Jag inledde dagen med en liten ”lära-känna-övning” och jag började med att skriva upp två sanningar och en lögn om mig själv på tavlan, där deltagarna skulle gissa vilka två påståenden som var sanna och vilket påstående som var en lögn:
1. Jag är egen företagare.
2. Jag har tävlat SM i biljard.
3. Jag har 9 syskon.
INGEN av deltagarna gissade att nr 1 var sant! De trodde starkt på att jag hade spelat SM i biljard och även att jag hade 9 syskon, men att jag var egen företagare – NEJ! Jag tycker det var tankeväckande! Varför trodde ingen att jag skulle kunna vara egen företagare? För att jag är kvinna? För att de ser på eget företagande som någonting ouppnåeligt? För att jag stod framför dem som ”lärare”? Vad är det som gör att en ungdomsgrupp på 13-14 ungdomar helt utesluter att en kvinna i ”sina bästa år”:) *ler* kan vara egen företagare? De såg dessutom väldigt förvånade ut när jag berättade vilket av påståendena som var sanna och ville genast höra mer om mitt företag! Det var en fantastiskt rolig, tankeväckande och intressant dag!
PS: Den andra sanningen var att jag har spelat SM i biljard (på 80-talet). Jag kom trea – det ni! Ännu bättre gick det för min bästa kompis – tillåt mig presentera ”The striking viking” Ewa:): http://www.strikingviking.com/
Lögnen var alltså påståendet att jag har 9 syskon. Jag har ”bara” 4!
Man får inte vara rädd, man måste ta alla chanser man kan! Vad är det värsta som kan hända? Jag pratar om förfrågningar om samarbete. Det är så lätt att tänka: ”Inte kan väl jag fråga DEM om de vill samarbeta med lilla mig – de är ju så stora!” Men man får aldrig förutsätta att man får ett NEJ! Man får aldrig ge sig!
Ibland får man kliva utanför ”comfort-zonen” – våga och vinn!
Jag har vågat och nu återstår det att se om jag vunnit! Jag har fått ett ”kanske” – snart får jag besked! Om beskedet blir positivt ska jag berätta för er, om det blir negativt får ni inte veta vad samarbetet gällde för i så fall måste jag fråga vidare – det handlar om affärshemligheter…
