Några reflexioner inför morgondagens Eurovision med gårdagens andra deltävling i färskt minne:

Tony Iommi. Eller? Foto: Scanpix
* Jag lyfter på hatten för Black Sabbaths Tony Iommis engagemang i Armenien, men att ge dem en så extremt usel låt borde vara under hans värdighet. Man kan fråga sig om upphovsmannen till Armeniens låt ens är samme man som skrivit några av världshistoriens tyngsta riff?
Min teori är helt enkelt att, nej, det är det inte. Jag tror helt enkelt att han har blivit utbytt, abducted, av utomjordingar. Möjligen är han en robot. Armeniens låt är i sig en klar indikation på detta, men det räcker egentligen att titta på hur Iommi ser ut nuförtiden för att börja ana oråd. Den glansiga och onormalt släta hyn, det välansade, men ändå snedklippta skägget, det stela leendet…
* Rumäniens Cezar representerar allt vad Eurovision är och ska vara. Ös på med allt! Det var glädjande att han gick vidare till final.
* Jag kanske satt och dåsade i soffan, men jag tyckte att presentatörerna glömde bort att nämna Karin Park som låtskrivare för Norges Margaret Berger. Skandal i så fall. Låten är den bästa i årets Eurovision och den enda som jag ens skulle drömma om att lyssna på utanför tävlingen.
* Basisten i Schweiz är den äldsta någonsin som stått på en Eurovisionsscen. Jag vill inte låta elak, men han såg mest ut att koncentrera sig på att överleva.
* Petra Mede sköter sig utmärkt bra och de historiska tillbakablickarna är kul. Sarah Dawn Finers EBU-representant är inte lika kul längre.
* Komikern Magnus Betnér bloggade om ett manus till en sketch som han fått frågan om att medverka i. Och som han påpekade så var den provocerande i sin uselhet (han tackade nej till att spela rollen som ”the average swede”). Den var enligt uppgift skriven av Fredrik Lindström och i så fall så är det hans kanske sämsta stund på jorden. Den var dålig och förutsägbar på så många plan, men framför allt var den inte rolig. Det återstår att se i morgon om de spelade in den eller om den stannade på manusstadiet.
Det var det så länge. I morgon kommer jag att sitta med protokollet i högsta hugg och rösta minst en gång på Norge.