Har under dagen deltagit i brandskyddsutbildning. Var väldigt nyttigt, vissa av sakerna har jag hört förut, men mycket ”nytt” också.
Sen fick vi testa både att släcka med filt och brandsläckare.

Men det blev en lååång dag eftersom jag jobbat hela dygnet innan också. Blir att vila soffa lite idag.

Bjuder på två låttips eftersom jag inte har nått meningsfullt att skriva
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

Dessa två kvinnor är jag lite i smyg förälskad i. Det är inget sexuellt, jag bara älskar deras musik just nu!

”Det är pessimisten som klagar på oljudet när tillfället knackar på dörren”

Jag sitter här och tjaffsar om manlighet och föräldradagar och homosexuella å allt vet vad.

Sen har två av mina bekanta lagt upp bilder på sina nyfödda bebisar. Det är bara bilder, men jag känner lukten. Jag känner igen känslan av att fånga det mest otroliga i sina armar. Att hålla i frukten av den längtan, kanske önskan, kanske kärlek som man haft länge.  Jättevarsamt hålla den lilla bebisen mot sig och veta att den är här nu, livet har just börjat och man har själv varit med och skapat det.
Men man är fortfarande inte gud.

När allting runtomkring försvinner som en endaste stor dimma och perspektivet kommer inåkande i förlossningssalen, eller var det där perspektivet där redan från början? Tillvaron förändras  inom loppet av en sekund. Nu blir det helt avklarat att det som man håller i sina händer alltid kommer att ha första platsen i ens hjärta för resten av livet. Allting annat är ingenting i jämförelse.

Att titta in i sina egna tårfyllda ögon. Magiskt.

Så, fuck off med alla diskussioner för bara ett par minuter. Jag vill bara fånga känslan av två nya bebisar, fastän dom inte ens är mina.

Jag frågade er vad en riktig karl är för något, eller en ”karlakarl”. Det behövde inte vara samma.  Jag frågade också nationalencyklopedin och 118100. Det tycks vara svårt att definiera det.

118100 sa ”Karlakarl syftar helt enkelt på att personen i fråga är en riktig man, en man bland män så att säga”
så jag frågade dom ”Vad är definitionen av en riktig man”
och 118100 svarade då ”En man är en vuxen människa av hankön. Just termen man används dels för de biologiska könsskillnaderna, dels för de kulturella roller och förväntningar som hör ihop med könet, och ofta båda samtidigt”

Rätt dåliga definitioner.

Så jag vänder mig till nationalencyklopedin. Ett uppslagsverk som jag har mer respekt för än i alla fall 118100. Dom säger

he-man [hi´män] subst., ingen böjning, n-genus

karlakarl}: en riktig ~ med hår på bröstet

Den som lekt med He-man figurer eller tittat på He-man film vet kanske hur mycket hår på bröstet han har.

Fortsatt osäker vänder jag mig till mina läsare, jag behöver få veta vad en karlakarl är för något, eller ”en riktig man”. Jag vill så gärna vara en sån, eller så vill jag inte. Jag vill i alla fall förstå vad det är.
Jag samlar egenskaper för att få en mer fullständig bild.

Jag tänkte dela upp åsikterna lite grand, men jag börjar med ”En riktig man”
_____________________

Utseenderelaterat har bara fått kommentarer som säger vad ”man inte behöver vara” i den här kategorin.
Kunskaper/Förmågor Kan natta barn, Kan göra risotto, Hjälper andra, Kan gråta, Värderar familjen högt, Ställer upp, Kan prata om kärlek och sorg, Sprida lugn och trygghet, Sätta ner foten när det behövs, kunna ta konflikter, Ha ett välbetalt jobb, Se sina barn och sin partners behov, ”kan skydda sitt tempel”, Göra sitt bästa, Backa med släp, armera betong, dricka sprit,  Rättvis och Klok
Beteenderelaterat Kärleksfull, Lyhörd, Ömsint, Vågar vara känslig, Har humor, Ärlig&Sann, Bjuder på sig själv, Är omtänksam, Mjuk och igenkännande, Hjärta
_____________________

”En riktig karl” är ett uttryck som jag aldrig riktigt förstått mig på. Men med mina värderingar har det handlat om att kunna skruva och snickra. Att kunna lösa problem. Att kunna säga nej och att inte bara gnälla och vara mesig eller otålig. Jag har haft ungefär samma benämning på karlakarl. Men förstår nu att jag kanske är ensam om det.
Uttrycket ändras utan tvekan över tid, precis som Pernilla skrev. Det verkar som att dagens syn på en ”riktig man” är av mycket större funktion än den synen som vi hade tidigare. Nu har man tagit hänsyn till att män också har ett känsloregister. Det gillar jag. Då passar jag bättre in. Jag tror dom flesta av oss män passar bättre in. Men det är också tydligt hur få av attributen som hamnade på utseende, nog är det skönt att vara ”en riktig man” för han kan tydligen se ut hur som helst. Eller så har ni bara putsat era svar för att vara diplomatiska, jag vet inte. Solklart är dock att något annat hade sagts om vi diskuterat vad en ”riktig kvinna” är för något, tror ni inte?

Så den äldre generationen som uttrycker att det inte finns några riktiga män längre, jag undrar vad dom menar. Handlar det om att männen inte sällan både kan ta hand om hushållet och skruva och snickra? Eller att det finns män som skiter fullständigt i det här med att skruva och snickra? Eller handlar det om att kvinnor och män närmar sig varandra och börjar bli mer jämlika, förstå mig rätt, jag tycker inte att vi på långa vägar är klara, men tittar vi sisådär 70-80 år tillbaks så har vi gjort en förändring i alla fall.

Nej, det är lättare att förklara vad en ”riktig karl” inte gör, än vad dom gör. För det är då dom här uttrycken används. En ”riktig karl” lägger ju ingen makeup. En ”riktig karl” gråter inte, en ”riktig karl” bloggar definitivt inte. Det är mer ett inte-tillstånd det här med att vara en riktig karl. Det är en rad av saker man inte ska göra om man ska bibehålla sin manlighet. Eller nått.

Så den gamla typen av ”riktiga karlar” eller ”riktiga män” är faktiskt mer eller mindre en form av diagnos. En beskrivning av ett känslomässigt handikapp. En förklaring av varför man inte klarar av särskilda sysslor kring hemmet, eller varför det inte kommer några tårar när det passar sig.
Den nya tidens ”riktiga karlar” eller ”riktiga män” däremot är ett samlingsnamn för män, pojkar, gubbar, som försöker, som är dom människorna dom är. Det är pappor som gör så gott dom kan, eller individer som både har känsloregister och förmåga att säga nej.
Den nya tidens ”riktiga karlar” är väl en ganska härlig samling människor som man kan skriva under på att vara en del av. Det är helt enkelt dags att omvärdera uttrycket. Både 1900-talet och 2000-talet har haft den inverkan på både kvinnor och män tror jag. Det upptäcks att könen är bredare, kan göra flera saker. Kvinnor kan rösta. Män kan ta hand om barn.
Vem vet vart det här slutar?

Avslutningsvis måste jag givetvis spela den här låten, som Lennart rekommenderade i anslutning till ämnet. Fantastiskt!

”en riktig karl”

Nisse, återigen Nisse som inspirerar mig att tänka till. En fråga härmed till er bloggläsare. Vad är ”en riktig karl”?

Jag har förstått att jag saknar vissa egenskaper för att tillåtas kallas för det, men skulle gärna vilja få mer kunskap. Vad är det för något? En riktig karl. Låter mustigt!

Skriv en kommentar, vad är din tanke om ”en riktig karl” eller en ”karlakarl”.

Vad betyder naturligt?
”Något som skapats av naturen utan mänsklig hjälp” säger min lilla ordbok. Det låter väl realistiskt.

Ordet ”naturligt” är en av de bästa orden när man vill förmedla något man själv anser, men saknar valida argument för det man säger.

• Det kan vara en kvinna i Mousel som säger att det är ”naturligt att kvinnor tar hand om barnen”
• Det kan vara en man i Eslöv som säger att det är ”naturligt att män går hem och är föräldralediga”
• Det kan vara en präst i Trosa som säger att det är ”naturligt att leva som kvinna och man”
• Det kan vara en homosexuell i Varberg som säger att ”det är naturligt att följa sitt hjärta”

Ja ni förstår, naturligt kan användas till vilket ändamål som helst.
Jag fick flera sådana reaktioner på kvinnan som ammar sina barn tills dom är fyra, men också på frågan om homosexualitet där flera personer som jag pratade med yrkar på att det inte är naturligt.

Beträffande homosexualitet så blir ju även djur homosexuella, även dom som inte bor med människor. Så där är det enkelt att ifrågasätta det argumentet. Men beträffande t.ex amning är det mycket svårare. Jag kan säkerligen hitta utan några som helst problem flera miljoner kvinnor som kunde säga ”Det är naturligt att amma sina barn dom tre första åren” samtidigt skulle jag kunna hitta lika många som säger motsatsen, dvs att det är onaturligt.

Min gode vän reagerade på just det här också, för frågan är om naturligt är grunden för något? Jag menar hur många saker är naturliga om vi tänker efter. Vi strävar efter att äta ekologiskt ibland kanske eller att hitta ett schampo som känns någorlunda utan konserveringsmedel. Men sen att dom ekologiska varorna transporterats med en lastbil över 600km det tycks inte spela någon roll. Jag känner heller inte särskilt många som tvättar håret med hemmagjort äggschampo. Jag känner ingen för att vara helt ärlig.

Nej, om ordet ska användas i sin rätta bemärkelse så är det bara fördomar som jag kan tycka att är riktigt onaturligt. För det är svårt att få fördomar utan mänsklig hjälp.
Så, fördomar är onaturligt.
Men rätta användningsområdet för naturligt som ord annars är svårt. Man kan kanske använda det inom vården, när man jämför förlossningssätt t.ex. Eller om ett sår ska läkas av sig själv, så kan man säga naturligt. Jag vet inte. Men för att värdera människor blir det bara dumt. Jättedumt!

Sanningen: Anknytning är av oerhörd vikt för barnens fysiska och psykiska hälsa. Att vara hud-mot-hud i t.ex badkar eller i sängen, amma barnen, bära barnen osv är alltså viktigt.

Amerikanen William Sears tolkning : Amning upp till fyra år är inte bara okej, utan något att föredra.

Det är en ny metod som haft hyfsad genomslagskraft i USA. Den heter ”Attachment parenting” och handlar om ”The seven B’s of parenting”

• Birth Bonding (Ankytning vid födseln)
• Breastfeeding (Eller Best-feeding som dom också kallar det för)
• Bedding down close to baby (Sova brevid bebisen)
• Baby wearing (Bärsjal)
• Belief in the value of your Babys Cry
• Beware of Baby Trainers (Lyssna på ditt barn, inte på metoder)
• Balance in parenting

Jag läser lite om den. Den är förstås riktad till mammor. Det är mamma-barn man pratar om. Antagligen är det ett annat läge i USA och man måste ha det med sig för att förstå den. Det finns många saker som stämmer. Vi bör vara närmare våra barn,  vi bör fokusera mer på hur viktigt det är att ha en god relation och anknytning till sina barn. Men det är sålångt jag håller med. Att amma sina barn tills dom är fyra år kan knappast vara förtjänstfullt. Vore det så att kvinnors enda syssla var att ta hand om barnen och hushållet kanske jag kunde omvärdera. Men man fastnar så lätt i att amningssituationen är den ”bästa” situationen för att få kontakt. Det är bara skitsnack enligt mig. Det finns många mammor som ammar helt utan kontakt, och det finns också många pappor som skapar sig likvärdig kontakt genom att t.ex i lugn och ro sitta ner nära sitt barn, och t.ex sjunga eller prata eller bara klappa varandra lite.

Sjuk bild förresten. Det sjukaste var väl hur mitt huvud reagerade. Haha!

Vad tror ni? Kanske något att införa som tips i föräldragrupperna här i Falun?

Taktik? Det är inte så långt kvar till presidentvalet i USA. Det är ett ställningstagande som självklart syftar till att öka hans röster. Samtidigt är han dock den första presidenten i USA som ställt sig på den sidan av just den frågan. Spännande.

Obama har erkänt homoäktenskap. Det är en bra grej. Det kanske kan skapa diskussioner över hela världen. Det behövs, vi behöver verkligen börja titta upp ur våra röda och gröna böcker för att få lite andra perspektiv. Vi kanske inte måste göra exakt såsom det alltid har gjorts. Vi kanske kan förändra en hel del, och då förstås till det bättre.

Kanske slipper våra barn dom här frågeställningarna om vi jobbar på:

”Men tänk om alla blir homosexuella då?”
Hmm, ja, tänk om alla vore lika trångsynta som du. Då kanske vi fortfarande skulle ha förbud mot kvinnlig rösträtt och spöa våra ungar med käpp. Homosexualitet sprider sig inte. Det är inget val man gör, det är ingen som predikar om att man ska vara det. Det är bara som man känner. LUGN.

”Jamen, det är inte naturligt!”
Det är inte dina perversa tankar heller. Ej heller din hårfärg, dina jeans, din kost, din matta, din TV eller dina ögonfransar. Eller så är kanske alltihop lika naturligt.

”Jaja, men bara dom inte skaffar barn så, stackars barn!”
Det är synd om barn som växer upp med alkoholiserade föräldrar. Barn som lever i hot och våld. Barn som blir utsatta för övergrepp. Barn som inte får mat för dagen. Barn som är föräldralösa.
Det är inte synd om barn som växer upp med två älskande föräldrar. Oavsett om dom har boobs eller manboobs.

”Jaja, bara jag slipper se det så”
Så känner dom om dig också. Gå hem.

Hejja Obama!

Det regnar!

Hur kan vädret få påverka så mycket av hur jag mår. Jag förstår det inte. Visserligen gör regnet min allergi lättare, men i övrigt blir jag ett fiasko till människa av mörka dagar. Jag behöver ljus!

Ikväll har jag en föräldragrupp och efter den ska jag genast iväg på myndighetskalas. Det lät helt fel. Det är alltså inte kalas på en myndighet utan en person som fyller myndig. Aderton. Ja ni fattar.
…
I tisdags kväll, eller natt, när jag gick och la mig hade jag tilldelats 38cm sängplats av min dotter. Hon hade dessutom lagt sitt täcke innanför sig själv och tagit mitt täcke. Försiktigt och ödmjukt gled jag ner vid henne, men hon blev genast arg.
”Jag sover här”
Jag knuffar henne litegrand. Det är ingen idé att argumentera med henne tänker jag, och ytan fördubblas som jag får ligga på.
Vi bökar runt och letar efter vilken plats i tillvaron vi kan ha, nu när pappa kommit till sängen och vi blivit tre helt plötsligt.

Försiktigt själ jag tillbaka det täcket som är mitt. Med en snabb rörelse gör jag en rockad, det lyckas men inte helt utan att Mila tittar tjurigt på mig. Som om jag tagit nått som egentligen är hennes.

Jag ligger inte bekvämt, men enligt nya standarder (när vi har barn i sängen) så får man vara jävligt tacksam om över 60% av kroppen är täckt av täcke, om över 80% av kroppen ligger på sängen (resten hänger utanför) och om man inte har någons fötter i ansiktet. Alla 3 standardkraven går igenom, och jag försvinner mot drömmarnas land.

Precis innan jag somnar vänder hon sitt ansikte mot mitt. 3 cm mellan nästipparna. Hon tittar upp, ögonen är klara, som om hon varit vaken hela dagen. Hon ler och det smittar av sig. Jag säger ingenting, men känner mig som världens lyckligaste människa.

………………………………………….

Brist på känslomässig närhet hos små barn kan få allvarligare konsekvenser än barnfattigdom. Barn bör därför inte börja på förskola innan de fyllt två år, skriver debattören Eva Rusz
………………………………………….

Eva pratar om att bristen på närhet kan leda till att barn mår dåligt. Hon nämner både ångesttillstånd och inre svaghet, och beskyller dagens moderna ”livspussel” föräldrar.
Vidare menar hon att först vid två års ålder ska man lämna sina barn på förskolan, eftersom förskolan är underbemannade och knappast kan tillgodose det behovet som barn har av närhet.

Det finns flera poänger i det som hon skriver tycker jag. När vi pratar om att vara redo att skaffa barn så handlar det mestadels om att vi har dom ekonomiska faktorerna på det torra, att vi skaffat det rätta bostadsläget och att vi har en schysst bil. Missförstå mig inte, det är ju bra att vi sett till att det praktiska fungerar. Men hur många har kollat in i sig själva om dom känner sig känslomässigt redo, det är en annan diskussion.

Hur mäter man framgång? För framgång är viktigt idag, 2012. Framgång är ett bra jobb, en meningsfull ”egentids-sysselsättning” och därtill gärna både en bra bil och ett vackert hem. Framgång kanske kan vara flera saker också, men framgång är i alla fall viktigt. Jobben är viktiga. Alla politiker pratar om jobben. Vi jobbar stenhårt, för att få det att gå ihop rent praktiskt måste vi ha två bilar, vi har dessutom ett lån på huset som inte sällan går över 1.5-2miljoner, och vips så måste vi helst både behålla jobben och jobba extra för att betala av dom sakerna som vi skaffat.
Fångade i konsumtionsfällan.

Det är inte bara husen och bilen som ska avbetalas, det är mobiltelefonen, internet, matkassen (så att man hinner med gymmet innan maten) och abonnemanget på parabolen, ja ni förstår, listan kan göras jättelång. Sen måste vi ha en riktigt god försäkring så att vi kan känna oss trygga. Allt detta kostar en jävla massa pengar, men vi kan rättfärdiga det för vi ger barnen ett gott liv.

Eller?

Att kunna krypa ner bredvid sina barn på soffan eller ha tid att låta dom ta en sovmorgon eller att bara bada tillsammans en vardagskväll, det kommer att kosta dig tid. Eftersom tid är pengar idag, så betyder det att det finns ett pris för att kunna göra en sån grej. Har vi råd med det? Ibland kanske, men oftast har vi satt oss så djupt i fällan att från ett års ålder behöver våra barn gå på dagis från 8-17 och när dom kommer hem är både dom och vi föräldrar så trötta att man inte hinner med. Till helgen kanske, ett tag. Samtidigt är förskolorna överbelastade för vi prioriterar fortfarande inte den typen av kvinnoyrken och ungarna blir utan närhet. Men vi fyller på med goda prylar och känner oss ändå nöjda. Kanske spricker relationen, men våra barn fick i alla fall Nintendo DS, eller hela samlingen DIGIMON.
Eva Rusz säger att bristen av närhet är farligare än barnfattigdom. Som om hon behövde sätta det i relation till något för att vi ska förstå allvaret. Det är inget nytt. Barn värdesätter sina relationer, sen kommer dom att gnälla om dom inte har samma TV-Spel som grannen. Eller samma krita. Eller samma sten som dom hittade i skogen. Det är så barn gör. Men ingen kommer gnälla i bristen på närhet, så fungerar inte vi människor. Till en början strävar vi och söker den, men i takt med att den avtar så avtar också våra försök. Behovet kvarstår men vi hittar på sätt att komma runt det. Man orkar inte längre.

Fortfarande pratar män om att dom inte kan vara hemma med sina barn för att dom inte har råd. Trots att alla jävla forskningsrapporter och alla människor man pratar med VET att om männen är hemma med barnen så blir alla vinnare. Barnen, Mammorna, Männen, i slutändan också samhället. Trots det har dom inte råd.
Men två bilar  har dom stående på gården.

Hur ska vi förstå vikten av att vara med våra barn, mammor som pappor. Hur ska vi förstå hur jävla oviktigt det är att ha en design-sten som ligger på en snygg ekbyrå när vi kommer innanför dörren med texten ”KÄRLEK”.
Hur ska vi förstå att ”kvalitetstid” är varenda jävla sekund som vi spenderar tillsammans med dom vi älskar. Oavsett om vi dricker ELDORADOS jävla FRUKTJUICE som innehåller 50% frukt och resten konserveringsmedel. Oavsett om vi sparkar runt på en fotboll som är både sned och vind och sönderbiten av nån av släktingarnas hundjävel. Hur ska vi förstå att kvalitetstiden är precis den tiden som är just exakt NU?

________________________
Vart har du din far och mor
du barfotabarn i livet?
Varför sitter du här ensam på förskolans trapp
och gråter så övergivet?
Hur var din far,
var han lång eller kort?
Var din mor en gång fylld av iver?
Vart har du din far och din mor
du barfotabarn i livet?
________________________