Permalänk

Söndertrasade ord som gör ont.

Någon framför musik i TV-programmet Idol. Juryn tycker inte att det räcker hela vägen och ordet ”rasist” kastas i ögonen på jurymedlemmarna. Ungefär som att man, förutsatt att man inte är helt och hållet infödd Svensk får säga det hur som helst. Ungefär som att man kan utgå från att folk tagit beslut utifrån etnicitet, det är ens rätt som invandrad, eller?

Fröken Bagge svarar till expressen att ”Tur att hon var halvpalestinsk annars hade hon inte kunnat säga någonting” och jag undrar om det är så det blivit nu. Måste man tillhöra de som inte är födda här, eller som har sina föräldrar födda här, för att ha rättigheten att ej  klassas som rasist?

Jag blev faktiskt kallad det i  mitt arbete en gång. Jag kan inte berätta mycket om detaljerna då dessa regleras av sekretess men jag kan berätta hur det kändes. Det kändes förjävligt. Riktigt jävla illa, som om någon stuckit mig med en kniv och sen vridit om. För jag är inte rasist, och även om jag ibland tycker att vissa migrationsbeslut eller integrationsmetoder är dåliga så kommer jag inte att bli mer rasist för det. Rasism är något helt annat.

Självklart är det förjävligt att bli kallad glåpord och utsatt för saker på grund av sin etnicitet, det säger jag aldrig någonting annat om. Men det tycks vara realistiskt att kalla en vit person för rasist lite hipp som happ. Ungefär som att den vita människan är den rasistiska människan. Det har blivit den nya rasismen, eller en ny del av rasismen. Men då kanske man bör forska lite djupare, lyssna på vad folk om mellanöstern säger om kurder, eller vad kurder säger om afrikaner, eller vad afrikaner säger om varandra. Det är ett spännande perspektiv på rasism.

Rasism är inte enkom något som vita människor sysslar med, den finns över hela jävla världen. Svenska samhället är långt ifrån befriat från rasism, men mängden rasism som finns här jämfört med TUSENTALS andra ställen på jordklotet är knappast ens värd att nämna.

Jag tycker dock inte att man ska jämföra, vi ska jobba med det vi behöver jobba med här.
Men om man sjunger som ett jävla pucko och tror att man inte får vara med i ett program för att man har fel hudfärg så behöver man verkligen tänka om.
Om man dessutom tror att man måste vara ”halvivandrad” för att ha rätten att säga håll käften till någon som kastar ur sig glåpordet rasist så måste man också tänka om.

Jämföra är fel – men skaffa sig perspektiv kan vara själva fundamentet i att växa upp som människa.
Kim – som ibland får frågan ”Bor du här bror, eller jobbar du?” när han är i tjänst på boendet för ensamkommande flyktingungdomar.


Permalänk

Så sjukt trött på allt snack om ”privilegierade”

Jag tror tyvärr inte att de människor som behöver fatta detta fattar, men jag ger mig på det trots det. Jag kan ta en kniv i ryggen senare, för det är väl vad det leder till.
Det pratas om privilegierade i alla diskussioner just nu. Det är den vita mannen förstås. Pratar man om hudfärg, pratar man om kön, pratar man om lön, ni vet. Det är fördel att vara man i samhället, och det är utrett och det vet jag.

Men när ni tror att ni själva inte är privilegierade så blir man ju gråtfärdig. När kvinnor som har 10.000-tals följare i olika sociala medier kallar sig ”icke-privilegierade”
Eller när partipolitiker som både glassar med lön från partiet, och mysiga kort som man kan ta sina avgifter på pratar om att de är ”icke-privilegierade” för att de har mörk hudfärg.

Eller när personer som får skriva i stora tidningar om sin åsikt kallar sig själv ”icke-privilegierade” då blir det supermysigt.  Det blir ju patetiskt. Tror ni verkligen att det är ni som representerar de icke-privilegierade här i samhället? Tror Lady Dahmer att hon, bara för att hon också är kvinna, kan förstå hur de romska kvinnorna som sitter utanför Ica har det. För att hon råkar ha samma könsorgan som den personen?

Ni har totalt missuppfattat detta. För jag har säkert mer gemensamt med den romska kvinnan än vad personen som växt upp i en medelklassfamilj, läst på universitet och har en bakgrund i mellanöstern har. Men jag har inte rätt att uttala mig. För jag har fel hudfärg, och jag har fel kön.
Sen har jag givetvis inte alls tvingats sitta på gatan, så jag skulle aldrig ge mig in på att säga att jag kan förstå precis hur den här människan har det. Men jag har ett hjärta och jag empati, så jag skulle kunna göra ett försök. Det är det som förenar människor.
Plötsligt har kvinnokampen, och ”ras”kampen blivit det som verkligen gör skillnad på folk utifrån kön och hudfärg.

Det har på många sätt, istället för att skapa antirasistiska verksamheter, istället för att skapa feministiskt drag, blivit en uppdelning av folk. Där tjocka fördömer smala. Där kvinnor fördömer män. Där mörka fördömer vita.  Där fattiga fördömer rika. För att, som ni uttrycker det själva, ni har rätt till det då ni ligger i underläge. Jag blir gråtfärdig, för ni har inte fattat någonting. Ni skapar bara mer förakt. Jag trodde syftet var att skapa mindre.

 


Permalänk

Nyheter!

Jag har haft arslet fullt som man säger, och varit apkass på att uppdatera bloggen. Ska bli bättring på det förhoppningsvis. Ett av problemen har varit att jag numera samarbetar med TV6 och har en blogg på deras sida. Den handlar dock enbart om gaming. Låter det ballt kan du klicka här

Jag har varit i Seattle och sänt matcher från The International 4 som är en jättestor tävling i dataspel. Dessutom har jag satt igång med lite annat. Här kommer en snabb rapport och lite sälja-sig-själv-länkar. Hoppas ni gillart!

Kommer från måndag att höras på Radio Dalarna P4 igen. Vi kommer att köra någonslags panel, jag har inte stenkoll på upplägget men vi börjar i alla fall 10.00 och jag tycker Du ska hänga med!
Sen har jag börjat sända när jag spelar hemifrån, mest kvällstid, om du är nyfiken på vad det är för trams så kan du klicka här och kolla in det. Jag har ju, som ni kanske redan vet, tidigare varit proffs i Dota, ett dataspel. Det är också det spelet som jag kommenterar för TV6

I övrigt är det en del bröllopsfotografering just nu, det är en av de roligaste foto-gigen som man kan ha måste jag säga. Det är väldigt roligt, även om armen tar en del stryk av att redigera och spela en massa så har den klarat sig förvånansvärt bra faktiskt.

Sen, om ni har missat får ni ju gärna lyssna in Jon Norbergs podcast som han gjort med mig. Den finns tillgänglig här.

En annan rolig grej som hände under sommaren var att organisationen Stockholm E-sport intervjuade mig. Det kan man läsa om här om man tycker det låter ballt. Jag pratar en del om kvinnor och gaming.

Det har varit full rulle helt enkelt. Men nu är jag tillbaka till bloggen. Ska försöka hålla det jag lovar när jag säger att jag ska uppdatera mera.


Permalänk

Hånfullhet som metod

Jag följer många sidor, både på facebook och instagram för att sätta mig in djupare i frågor gällande kvinnorätt, kvinnohat, fientlighet mot invandrare, antirasism. Jag låter andra människors berättelser få plats, så att jag kan förstå dom sakerna som jag inte drabbas av. Jag har aldrig blivit tafsad på. Jag har aldrig blivit ifrågasatt om jag förstår språket bara på grund av min hudfärg. Eller jo en gång faktiskt, men det var mest komiskt.

Men nu har jag insett att diskussionerna börjar övergå till hån. Människor som känner sig utsatta för att de är tjocka hånar smala som ”privilegierade ” personer. ”Stackars dig som har perfekt kropp du förstår ingenting bla bla” hörs ganska hårt i dessa diskussioner. Någon som blivit kallad planka eller spinkis blir ganska minimerad.

Jag läser vidare i feminismdiskussionerna . Nu skrattas det åt att vissa män sagt ifrån, säger att ”inte alla män är såna”. Skrattas. Hånas. Man kanske glömmer bort att där ute finns män som är ensamstående med sitt barn vars mamma ständigt kränker, systematiskt försöker komma åt personen i fråga.

När man pratar om invandrares ekonomi, om deras bidrag. Många gånger är det felaktigt, men ibland stämmer det också att invandrare har det ganska okej ekonomiskt. Då kanske man inte tänker på den mamman som bor själv och jobbar som hemsamarit på timme. Som knappt får det att gå ihop ekonomiskt. Som, på riktigt, skulle ha det bättre om hon gick på sociala medel.

För vi sätter deras historia i relation till de andra hemskheterna. Klart att bli kallad planka någongång ibland inte är något alls i jämförelse med att inte få jobb för att man är för fet.
Klart att den mannen som faktiskt inte slår sin frus upplevelse av att feminister säger ”alla män är as” är ingenting jämfört med den kvinnan som fått halva huvudet avslaget med en käpp av en annan man.
Klart att invandrare som kommer från krigsdrabbade områden aldrig kan klassas som de privilegierade  i jämförelse med en kvinna som växt upp i ett land där det inte funnits krig på 200 år.

Men frågan är om det är dessa jämförelser vi ska göra? Jag tror det är rätt idiotiskt. För vi kan dra det åt andra hållet också. Du fick inte jobb för att du är tjock, i ett annat land hade du inte ens fått gå på en arbetsintervju för du är en kvinna.
Du fick stryk, men i ett annan värld hade du inte överlevt, och dessutom hade ingen ens saknat dig.

Allas historia är viktig. Det är viktigt att de män som faktiskt gör sitt yttersta för att kunna stå utanför ett samhälle som förtrycker kvinnor får sin röst hörd.
Det är viktigt att den kvinnan som faktiskt trots att hon växt upp i ett land utan krig får säga att det känns orättvist att hon som jobbar tjänar mindre än den som inte gör det (än)
Det är viktigt att den personen som retats för att dom inte haft tillräckligt med muskler, eller tillräckligt med bröst, får höras, trots att det finns överviktiga som inte ens får ett jobb på grund av deras kroppshydda.

Annars ska ni tamejfan inte påstå att ni jobbar med feminism. Att ni jobbar med humanism. Syftet är att människor ska ses som individer utifrån vilka dom är på insidan. Inte utifrån hur dom ser ut, eller vem dom ligger med eller vart dom kommer ifrån. Eller vem dom ber till på kvällarna heller för den delen, eller hurvida dom åker rullstol eller inte.

Det ska vara syftet med att bedriva den här typen av politisk verksamhet, inget annat. Men när ni sitter på era forum, och ryggdunkar varandra över att håna de som inte är som ni. Då är ni inte bara riktigt eländiga, utan ni är lika jävla kassa som de andra människorna som utsatt er.

Ni får berätta er historia, men gör det inte på bekostnad av någon annans.


Permalänk

Jag är en vit heterosexuell man.

Syftet med feminismen, att jobba med genus, är väl att människor ska få friställa sig sitt kön och vara den personen dom är utan en massa normer och regler?

Syftet med PRIDE, med att öppna frågeställningar kring HBTQ-personer är väl samma sak, fast kopplat till sexualitet, och individ. Du får vara den du är. Du får älska den du vill, det spelar igen roll vilken sexualitet du har.

Syftet med att prata om rasism, att ta bort etnicitet som en del av hur folk blir anställda, eller hur folk tänker om folk, är väl att man ska få vara den individen man är, utan att etniciteten ska hindra, stå i vägen, dömas på förhand?

Syftet med att väcka frågor om andra delar av diskrimineringsparaplyet är väl just det att man ska inte dömas för hur gammal man är, eller vilken sexuell läggning man har, etnicitet, hudfärg eller religion.

Jag tycker det är djupt viktiga frågor, vi ska kunna stå utanför de här sakerna när vi blir individer mot samhället. Det är själva grejen. Jag har mycket att vinna på att bråka för dom här sakerna, utan tvekan.

Samtidigt hör jag röster som pratar om ”Islamister” från högersidan. Dom säger att ”Vi måste prata om saker för vad dom är”, att det finns mycket hedersförtryck och att islam är en föråldrad religion. Jag ställer mig snabbt upp och säger att vi kan inte döma en hel religion för att där finns talibaner. Vi måste förstå att alla människor är olika, även inom islam.
Från vänstersidan hör jag röster om att det är heterosexuella män som är mot prideparader, som slår sina kvinnor och som är de största rasisterna.
”Vi måste prata om saker för vad dom är” säger folk. Det är män som gör detta. Jag tänker att det är exakt samma typ av argumentationsteknik som från höger.

Jag är en heterosexuell vit man. Jag älskar pride. Jag älskar mångfald.
Jag hatar att kvinnor behandlas annorlunda. Jag väcker frågor och jag pratar. Ändå får jag inte särställa mig från dessa vita heterosexuella män. Alla andra frågor handlar om att lyfta bort folk från detta.

Det är inte för din hudfärg – vit
Det är inte för din sexuella läggning – hetero
Det är inte för din ålder – medelålders

Det är för att Du är Du som du ska bli dömd.
Även om du är homosexuell i Sverige och inte i Ryssland.
Även om du tillhör en religiös minoritet i Sverige och inte i Irak.
Även om du är handikappad och får hjälp från LSS och inte en Imam.
Även om du är kvinna i Sverige och inte i Saudiarabien.

Vi har alla våra privilegium i relation till annat.
Troligtvis är mitt större, för jag är man. Men jag vill ändå bli dömd
för den jag är, precis som ni.


Permalänk

Thunströmskväll

Fick av slump reda på att Johan Eriksson skulle spela på thunströms i Falun, i deras projekt ”Sommar på thunströms” och jag var ledig, jazzade om lite i schemat och stack dit med hela familjen.

Det är aska i luften, men det var ändå en fantastisk kväll i gränden. Det är lite särskild atmosfär där och man kommer nära de som spelar. Johan nyttjade detta genom att hänga ut mig i vanlig ordning, jag får väl se det som en klapp på axeln snarare än något annat. Ljuvligt var det i alla fall, och jag kan verkligen rekommendera att lyssna in honom eller någon annan under sommaren på thunströms.

Här kommer lite bilder.



Väldigt trevlig kväll som sagt, entrén var helt okej. Kika in Johan här eller sommar på Thunströms här

 


Permalänk

Låt de dumma komma till tals

Man brukar ju säga att i öppenheten så blir saker och ting mycket tydligare. Jag vill slå ett slag för det här igen.

Det pratas om oro för nazistiska krafter, och rasistiska. I Almedalen. På gator och torg. Godhjärtade människor samlas och stör dessa möten, polisen tvingas av grundlagen skydda de mest konstiga krafter.
Men låt dem höras. Oroar ni er för att Svenskar kommer att bli mer nazister om de får höra nazisterna tala? Jag har större förtroende för oss Svenskar än så. Men däremot när man tystar ner de mörka krafterna, så kommer hörsägen om politiskt korrekta ledare att ta plats. Så kommer lögner om invandrarkvinnor som får 30.000kr i månaden av soc att ta plats. Det kommer svepa över landet, och rösterna kommer falla på de partier som växer av missnöje. Inga andra partier. Jag lovar er.

Så låt idioterna prata. Låt de dumma människorna komma till tals. Lita sen på att era medmänniskor faktiskt förstår bättre. Det handlar inte bara om politik. Det handlar om allt. Idioter dom jobbar i skymundan, i skuggan. Tar man fram dem i solen eller scenens strålkastarsken så märks det vilka idioter det är.

Jag tycker också dessa krafter är obehagliga. Jag vill ha ett Sverige som är för alla. Men jag tror bara på en annan metodik för att nå dit.

 


Permalänk

På väg på Dreamhack, gjorde en coverlåt!


Permalänk

Ärade fosterland

Skrota nationalismen hörde jag någonstans. Vilken befängd idé. Om vi inte älskar vårt land varför ska vi då betala skatt till det. Varför ska vi då respektera dess lagar? Nej Sverige är mitt land, och jag älskar det.

Problemet ligger knappast i detta när det gäller att ta emot människor som kallas främlingar. Det ligger i något helt annat. Jag ser min kompis som är född i Afghanistan som en del av vårt land. På samma sätt som min fru. Eller som min kompis från Irak eller min dotter, Det är samma sak. Vi har alla gemensamt att vi bor här, men jag tycker inte att det räcker för att kunna säga att man är Svensk. Man behöver också respektera och ära det land man bor i. Det handlar om att följa lagar, om att betala skatt och om att värna om landet, både traditioner och annat. Det ska inte heller blandas ihop med att saker och ting inte kan förändras, det är självklart så att det kan göra det.
Men jag älskar mitt land, och kärleken till det har ingenting att göra med att vara mot invandring eller tycka att mångkultur är fel. Sverige är ett mångkulturellt land, och kanske därför älskar jag landet extra mycket.

 

 

 


Permalänk

Vad är en ledare?

Vad är ledarskap?

Jag har varit på en oerhört inspirerande kursstund i Stockholm. Det har handlat om Ledarskap, och det är fackföreningen vision som anordnat kursen för vissa av oss. Vi är ett gäng på femton personer eller så, kanske fler. Mest kvinnor. Ingen särskilt gammal och ingen särskilt ung (för att slippa undvika ordet medelålders som kränker mig så hårt!)

Det har varit mycket tankar. Är en chef en ledare? Behöver en ledare nödvändigtvis vara chef? Hur vet man att man har ledaregenskaper? Finns det ledaregenskaper? Hur ser dem ut i sådana fall? Vilka svagheter och styrkor kan man ta med sig in i en sån här utbildning, i en sån här resa.

Huvudet har varit fyllt. Jag har dock lärt mig en hel del om mig själv, återigen, det verkar finnas en hel del kunskap att hämta, vissa säger tydligen att man aldrig riktigt blir klar, det kanske stämmer, för jag kan tycka ibland att ”fan nu har man lite koll” sen utkristalliserar jag plötsligt en helt annan del av mig själv, som blir tydlig, men som egentligen varit med mig hela tiden, hade inte bara tänkt på det.

Jag brottas lite med min bakgrund. Inte på ett allvarligt sätt men jag är på många sätt en arbetarklassens pojk. Akademiska utbildningar finns inte i min familj. Låglönearbete och ”tro inte att du är märkvärdig” är mycket av det jag lärt mig. Fina värderingar på ett sätt, men också såna värderingar som faktiskt sätter pinnen i hjulet ibland. Att ha en önskan om att bli en arbetsledare, eller en chef, det är nästan förbjudet för mig. Det är i alla fall så jag kan tänka på det ibland. Som att jag tror att jag är något. Samma känsla när jag startade firman, vem fan tror du att du är Kim Larsson, tror du att är bättre än någon annan?

Det är inte det jag tror. Men tanken finns där. Däremot tror jag att jag vill utvecklas, och den här utbildningen har verkligen kickstartat en process inom mig. En önskan om att göra något annat. Inte idag. Inte imorgon, men i sinom tid. Det fascinerar mig. Jag har öppnat upp något utan tvekan det här året, och plötsligt kan jag ta igen förlorad tid.
Tid som jag spenderat i krampaktig ångest eller i defensivt tänkande.
Jag känner mig fri,  redo att ta an världen på ett helt annat sätt Så kanske kommer allting till sans, eller troligen ingen sans här förresten.

Måste helt enkelt citera Jusuf Islam, som han heter idag, Eller Cat Stevens som han hette när låten skrevs.

”And I know that it’s not easy
To be calm when you’ve found
Something going on
But take your time, think a lot
Think of everything you’ve got
For you will still be here tomorrow
But your dreams may not”

Jag tänker även på Bob Hanson, svenska diktaren som helt enkelt uttryckte den här lusten att lära, lusten att ta till sig på ett mer osofistikerat sätt

”Vända upp arslet mot solen, skrika
KÖÖÖÖÖR”

Det är det jag gör nu. Tar emot. Kanske inte nödvändigtvis rektalt som Bob snackade om, men spela roll då. Inte på ett så lungt sätt heller. Det går undan nu. Det processas mycket. Men jag har kokosolja och tålamod. Känslan av att de fötter som en gång varit helt gjutna i marken, och hur dom lossnar. Ja, då är det svårt att vara helt lugn.

Tack för en fantastisk helg.