Permalänk

Låt de dumma komma till tals

Man brukar ju säga att i öppenheten så blir saker och ting mycket tydligare. Jag vill slå ett slag för det här igen.

Det pratas om oro för nazistiska krafter, och rasistiska. I Almedalen. På gator och torg. Godhjärtade människor samlas och stör dessa möten, polisen tvingas av grundlagen skydda de mest konstiga krafter.
Men låt dem höras. Oroar ni er för att Svenskar kommer att bli mer nazister om de får höra nazisterna tala? Jag har större förtroende för oss Svenskar än så. Men däremot när man tystar ner de mörka krafterna, så kommer hörsägen om politiskt korrekta ledare att ta plats. Så kommer lögner om invandrarkvinnor som får 30.000kr i månaden av soc att ta plats. Det kommer svepa över landet, och rösterna kommer falla på de partier som växer av missnöje. Inga andra partier. Jag lovar er.

Så låt idioterna prata. Låt de dumma människorna komma till tals. Lita sen på att era medmänniskor faktiskt förstår bättre. Det handlar inte bara om politik. Det handlar om allt. Idioter dom jobbar i skymundan, i skuggan. Tar man fram dem i solen eller scenens strålkastarsken så märks det vilka idioter det är.

Jag tycker också dessa krafter är obehagliga. Jag vill ha ett Sverige som är för alla. Men jag tror bara på en annan metodik för att nå dit.

 


Permalänk

På väg på Dreamhack, gjorde en coverlåt!


Permalänk

Ärade fosterland

Skrota nationalismen hörde jag någonstans. Vilken befängd idé. Om vi inte älskar vårt land varför ska vi då betala skatt till det. Varför ska vi då respektera dess lagar? Nej Sverige är mitt land, och jag älskar det.

Problemet ligger knappast i detta när det gäller att ta emot människor som kallas främlingar. Det ligger i något helt annat. Jag ser min kompis som är född i Afghanistan som en del av vårt land. På samma sätt som min fru. Eller som min kompis från Irak eller min dotter, Det är samma sak. Vi har alla gemensamt att vi bor här, men jag tycker inte att det räcker för att kunna säga att man är Svensk. Man behöver också respektera och ära det land man bor i. Det handlar om att följa lagar, om att betala skatt och om att värna om landet, både traditioner och annat. Det ska inte heller blandas ihop med att saker och ting inte kan förändras, det är självklart så att det kan göra det.
Men jag älskar mitt land, och kärleken till det har ingenting att göra med att vara mot invandring eller tycka att mångkultur är fel. Sverige är ett mångkulturellt land, och kanske därför älskar jag landet extra mycket.

 

 

 


Permalänk

Vad är en ledare?

Vad är ledarskap?

Jag har varit på en oerhört inspirerande kursstund i Stockholm. Det har handlat om Ledarskap, och det är fackföreningen vision som anordnat kursen för vissa av oss. Vi är ett gäng på femton personer eller så, kanske fler. Mest kvinnor. Ingen särskilt gammal och ingen särskilt ung (för att slippa undvika ordet medelålders som kränker mig så hårt!)

Det har varit mycket tankar. Är en chef en ledare? Behöver en ledare nödvändigtvis vara chef? Hur vet man att man har ledaregenskaper? Finns det ledaregenskaper? Hur ser dem ut i sådana fall? Vilka svagheter och styrkor kan man ta med sig in i en sån här utbildning, i en sån här resa.

Huvudet har varit fyllt. Jag har dock lärt mig en hel del om mig själv, återigen, det verkar finnas en hel del kunskap att hämta, vissa säger tydligen att man aldrig riktigt blir klar, det kanske stämmer, för jag kan tycka ibland att ”fan nu har man lite koll” sen utkristalliserar jag plötsligt en helt annan del av mig själv, som blir tydlig, men som egentligen varit med mig hela tiden, hade inte bara tänkt på det.

Jag brottas lite med min bakgrund. Inte på ett allvarligt sätt men jag är på många sätt en arbetarklassens pojk. Akademiska utbildningar finns inte i min familj. Låglönearbete och ”tro inte att du är märkvärdig” är mycket av det jag lärt mig. Fina värderingar på ett sätt, men också såna värderingar som faktiskt sätter pinnen i hjulet ibland. Att ha en önskan om att bli en arbetsledare, eller en chef, det är nästan förbjudet för mig. Det är i alla fall så jag kan tänka på det ibland. Som att jag tror att jag är något. Samma känsla när jag startade firman, vem fan tror du att du är Kim Larsson, tror du att är bättre än någon annan?

Det är inte det jag tror. Men tanken finns där. Däremot tror jag att jag vill utvecklas, och den här utbildningen har verkligen kickstartat en process inom mig. En önskan om att göra något annat. Inte idag. Inte imorgon, men i sinom tid. Det fascinerar mig. Jag har öppnat upp något utan tvekan det här året, och plötsligt kan jag ta igen förlorad tid.
Tid som jag spenderat i krampaktig ångest eller i defensivt tänkande.
Jag känner mig fri,  redo att ta an världen på ett helt annat sätt Så kanske kommer allting till sans, eller troligen ingen sans här förresten.

Måste helt enkelt citera Jusuf Islam, som han heter idag, Eller Cat Stevens som han hette när låten skrevs.

”And I know that it’s not easy
To be calm when you’ve found
Something going on
But take your time, think a lot
Think of everything you’ve got
For you will still be here tomorrow
But your dreams may not”

Jag tänker även på Bob Hanson, svenska diktaren som helt enkelt uttryckte den här lusten att lära, lusten att ta till sig på ett mer osofistikerat sätt

”Vända upp arslet mot solen, skrika
KÖÖÖÖÖR”

Det är det jag gör nu. Tar emot. Kanske inte nödvändigtvis rektalt som Bob snackade om, men spela roll då. Inte på ett så lungt sätt heller. Det går undan nu. Det processas mycket. Men jag har kokosolja och tålamod. Känslan av att de fötter som en gång varit helt gjutna i marken, och hur dom lossnar. Ja, då är det svårt att vara helt lugn.

Tack för en fantastisk helg.


Permalänk

EU-valet

Något som jag verkligen ogillade på slättaskolan var hur röstlapparna var positionerade. Jag har inga problem att stå för vad jag röstar på, men röstsedlarna låg precis vid ingången och när man plockade på sig dem så kunde alla andra se vad man plockade på sig för något. Ett alternativ hade visserligen varit att plocka på sig alla sedlar, men till vilken nytta? Riktigt dåligt måste jag säga. Jag är rätt säker på att det är massor med folk som inte skulle rösta överhuvudtaget på grund av detta.

Sen det här med valdeltagandet. Hur kan man inte välja att göra en tjänst där man kan rösta via t.ex bank-id? Dels tror jag många är skrajja att gå och rösta, klimatet i demokratin är rätt hårt just nu, i vissa sällskap kan man inte rösta på allting, vilket är förståeligt, jag vill bara att det finns flera alternativ. Så enkelt att koppla BANK-ID till RÖSTKORTET och sen bara köra. Det måste fungera.

I övrigt var det ett trevligt val. På slätta hade vi valfika efteråt och det var stämningsfullt. Jag tror vi röstade lite varierande, men det fanns väl en sak gemensamt.
Vi gillar olika.

 

 

 


Permalänk

Den urvattnade rasismen

Jag ska börja med att säga att jag röstade på Marit Paulsen (FP) i EU valet. Det har ni egentligen inte med att göra men jag skriver det för att jag sen ska våga skriva fritt här utan att ni ska dra egna slutsatser om vad jag röstat på.

Under en lång tid har det pratat om rasism, pratat om att vända ryggen mot de (SD) krafterna och förstås om den empatilöshet som partiet upplevs ha. Det har varit ett ganska rejält krafttag mot de värderingar som partiet står för. Ordet rasist har kastats med till höger och vänster. Personer med engagemang i olika partier har sagt att ALLA som röstar på SD är rasister. Likt SD själv säger att ALLA som är muslimer är kvinnofientliga.
SD har fått sina möten störda, av högljudda, ibland våldsamma, vänsterextremer och allt till ingen som helst nytta. För alla utom SD.

SD har garanterat vunnit sympatiröster och säkerligen är de jätteglada för det. Men de har vunnit såna röster på grund av sina rivaler. Det är den röda sidan av det politiska blocket som skapat många av dessa rösterna.

Jag tycker inte att det är rätt att säga att alla som röstar på SD är rasister. Vi måste behålla detta ords riktiga värde. Finns det rasister i SD? Yes. Garanterat. Kanske det finns många t.om men att säga att varje person som röstat på dem är rasister är att säga att det finns 10% rasister i Sverige (Det kanske finns ännu fler i riksdagsvalet då) och med den här retoriken kan många flera tänka sig att vara rasister. För det innebär att ordet förlorar sin mening.
Men det är inte SDs fel att det ordet förlorat sin mening.

Det är ni som hatat SD.
Det är ni som vänt ryggen mot SD.
Det är ni som skränat och stört på SDs möten.

Titta på debatten mellan Marit Paulsen och SDs Kristina Winberg som ägde rum här rätt nyligen. Jag hörde inte att Marit nyttjade ordet rasism. Ändå visade hon på alla sätt möjliga att det ALDRIG finns en anledning att rösta på SD istället för FP till Europaparlamentet.
Det kallas kompetens. Det kallas kunnighet. Det kallas engagemang.

Men att gapigt skrika rasistjävlar eller ”inga rasister på våra gator” är tamejfan lika dumt som att gapigt skrika ”inga tiggare på våra gator”

Jag har hellre också tiggare än rasister på våra gator. Men helst har jag ingendera eftersom båda är ett bevis på att samhället inte mår bra.  Det är dock en annan diskussion. Tillvägagångssätt pratar jag om.

Hursomhelst kommer ni aldrig få min röst, det är det som ni har gemensamt.


Permalänk

Snart vågar vi inte lämna barnen på dagis längre?

Jag hör att bland annat Birro stuckit ut med sina fantastiska idéer igen. Han har hört om övergreppet som skett på en förskola, fruktansvärt, där ett 20-tal ungar blivit utsatta. Nu menar han att den ”känslan” han har när han lämnar barnen på dagis till män kanske är rätt. Kanske ska man snart börja hålla barnen hemma för att det finns män på dagis?

Birro, ditt ärkepucko. Du gör det igen. Du ska komma ihåg att du pratar också som en representant för den katolska kyrkan. Där präster förstört livet för så många barn. Nog fan verkar man våga gå till kyrkan endå. Men vi glömmer det nu, och pratar istället fakta. Jag gillar fakta.

Visste du att den mest ökande rapporteringen av övergrepp är de övergrepp som kvinnor begått? Visste du att under de senaste 5 åren så har dessa rapporter ökat med 125% medans mäns rapporter ökat med 25% under samma period?
Visste du att 65% av alla ungar som berättat om övergrepp från kvinnor blivit bagatelliserade och lugnade med att det nog inte var någon fara?

Visste du att pojkar blir utsatta i lika stor grad som flickor?

Jag tror inte det nämligen. Jag tror att du sitter på din kammare och är skiträdd för att dina barn ska bli utsatta. Välkommen i fucking klubben, det är jag med. Men jag tänker inte vara så dum så att jag tror att detta är ett fenomen som bara män kan utsätta barnen för, det är både kvinnor och män. Jag litar på min känsla när jag lämnar på dagis, sen kanske jag har fel, men när jag lämnar mina barn så försöker jag att bortse från mina föreställningar om övergrepp, för mina idéer som jag har, och istället basera det på kunskap.
Med den här kunskapen kanske det slutar med att du måste vara hemma Birro med dina barn hela tiden. Eller blir det din kvinna som ska vara det då? För det är ju faktiskt oftast pappan i familjen som begår övergrepp på sin dotter, har du en dotter? Du kanske inte borde ta den risken då. Samma typ av resonemang.

Lämna dina barn till en människa nästa gång, inte ett kön.


Permalänk

Inaktivt här!

Jag vet, och jag ber om ursäkt för det men det är så mycket annat som pågår just nu som jag måste hinna med. Har verkligen försökt att hitta tid hit också men det går lixom inte riktigt. Men ikväll har frun somnat tidigare än mig när hon nattade barnen, och jag tänkte låta henne sova vidare.

Det går undan i livet just nu. Jag är halva veckorna i stockholm och lever drömmen på ett sätt. Jag får kommentera Dota-2. Även om min dröm var att leva på det på ett annat sätt, som proffs, så har den förändras. Jag skulle inte vilja vara borta så mycket, men att ändå få betala sina räkningar med att kommentera spelet som jag älskar känns ballt. Samtidigt har jag mitt ordinarie jobb kvar hemma, där jag försöker vara så mycket som möjligt. På det är frugan hemma och tar hand om alla barnen. Tror vi alla kämpar rätt hårt nu, säkert att hon gör det mest.

Men förhoppningsvis blir det annorlunda framöver. Eller det ska bli annorlunda. Hur det vet jag inte ännu bara.

Ber återigen om ursäkt för min inaktivitet.


Permalänk

Ska min dotter få ha top?

Jag läser en diskussion på nätet. Jag förstår det kniviga i det. Absolut. Men jag tänkte ändå raljera lite. Tror ni problemet är att ungarna får ha top eller inte? Eller tror ni problemet är att alla styr våra tjejer. Modetidningar säger en sak. Föräldrarna en annan sak. Skolorna en tredje sak. Det är aldrig rätt hur de än gör. Skulle ni låta eran dotter med utvecklade bröst springa runt naken? Det är så tråkigt hur flickor styrs till att passa in i olika sammanhang, och aldrig eller sällan vänder vi oss till dessa flickor och hör va de tycker.
En top är väl samma sak som ett par jeans? Får man inte ha jeans förrän man har en redig rumpa?
Näe, det vi gör är att vi blandar ihop detta med sexualisering. Det är dock inte alls säkert att flickorna gör det, men vi vuxna, vi ska kontrollera och äga flickornas uttryckssätt så fort som det kommer i närheten av sexualitet. Eller snarare, så fort vi kommer i närheten av vad det VI tolkar är sexualitet. Mer eller mindre, och det är rätt sorgligt.

Istället då, kanske vi ska utbilda våra tjejer, prata med dem, vara förebilder för dem, i att de faktiskt kan välja själva. Min son får välja sina kläder själv, jag har inga invändningar, varför skulle det vara annorlunda för min dotter, ge mig gärna en förklaring på det?
Eller är det olämpligt att min son bär boxershorts som sin pappa? Nej, det är ju inte det. Vad är det då som skulle hindra att min dotter bär kläder som sin mamma? Det kanske snarare handlar om att vara förebilder i den frågan mer än något annat.

Värt att ta sig en funderare på faktiskt. För det ända vi lär dom är att de hela tiden måste tänka på att klä sig på ett sätt som passar deras ålder, deras omgivning, deras ägare.

Är det de vi vill lära ut?


Permalänk

Vem bestämmer vad som är snyggt?

I ett heterosexuellt parförhållande? Det tycks vara så att kvinnan är den som styr upp vad det är för stil som gäller, även för männen. Jag läste nyligen om kvinnor som sa att ”min man han ska då inte ha något skägg” som ett exempel. Men har också sett andra som faktiskt både talar om vilka kläder och frisyrer som gäller. Varför är det så?

Nu pratar jag bara om kläder och skägg, men vi ska väl kanske inte ens börja prata om hur det ser ut hemma, vilka gardiner som gäller eller vilka löpare som ligger på bordet. Jag tycker också om att välja. Jag tycker visserligen om att vara fin för min fru, men jag vet också att för henne så borde jag vara fin oavsett. Vill jag hänga upp en vacker bonad på väggen, vad är det då som avgör att jag inte får göra det? Har jag inte fått den delen av bostaden, som innebär att jag också äger rätten att justera och förfina? Eller är jag helt enkelt en man som inte kan sådant?

Jag ska bara förtydliga att jag har det rätt bra. Jag får vara som jag vill. Jag får även hänga upp mina bonader, men det är inte utan diskussion. Det kanske det inte är åt andra hållet heller, men samtidigt ser jag bröder som totalt blivit undanskuffade när det gäller sånt. Det kanske inte är viktigt för alla. Men det finns säkert de som säger att de är viktigt också.

Föreställ er om en man skulle säga ”Jag skulle aldrig acceptera att min tjej har kort hår”
eller ”Jag skulle aldrig acceptera att min tjej har såna kläder” För mig är det kvinnoföraktande. Men vad ska vi kalla de flickor eller kvinnor som säger samma sak?

Det är bra att diskussioner om manligt ägande av kvinnor äger rum, både i förhållanden, men också bland döttrar och deras fäder äger dem. Men det kanske behöver vara en bredare diskussion. Kan vi inte istället försöka låta folk vara som de är, oavsett om det gäller småsaker som skägg eller skjortor, eller större saker som sexuell läggning eller jobbdrömmar. Även om det är små saker, så sätter vi små lock på folks personlighet, vi säger att ”Det är inte riktigt okej” om vi börjar att tala om för folk hur dom ska vara.
Det finns ingen som någonsin kommer vinna på det.