Jag blir inte sällan beskylld för att vara en mediahora. En person som vill höras och synas, och jag ska inte säga ifrån mig det. Jag älskar att vara i centrum. När jag spelade dator skrev jag krönikor och intervjuades både på det ena och det andra stället. Satt som expertkommentator i SVT’s dreamhacksändningar, var med i aftonbladet, gjorde lite kommentatorsjobb för HonCast. Blev tillfrågad ofta. Samma sak har blivit med föräldrafrågan. Jag tycker själv att jag är störande ibland, men det kan vara bra att ni förstår några detaljer.

Så här kommer mitt försvarstal:

Första gången som överhuvudtaget tidningen hörde av sig till mig var efter att jag träffat en journalist i en föräldragrupp. Han ville göra ett reportage och jag tackade ja. Han tyckte frågan var viktigt, det gjorde jag med. Efter det rullade det på. Jag blev tillfrågad om att prata i P4, att svara på frågor relaterat till bla artiklar om fars dag. Fredagsfönstret på gävle dala. Några andra artiklar också. Jag brinner ju alltså för dom här frågorna, och fick ett forum i media, det tog jag. Varje gång antog folk att jag bett om att få vara med, det enda jag inte gjort var att säga nej. Men frågan kom från någon annan.

Amningskampen blev också stort. Jag kan inte ta på mig det riktigt heller. Ni har säkert förstått att jag skrev om ämnet i bloggen. Fick massor med svar, både konstiga och rätt kvinnokränkande. Så jag och frun startade en facebookgrupp. Sen ringde TV och Radio. Det visade sig vara en väldigt viktig fråga. Titta bara i kommentarsfälten här på DT. Det finns ju massor med folk som verkligen har urkonstiga åsikter om detta.

Sen slutligen hörde tuttupproret av sig till oss. Ville att vi skulle hänga på, kändes naturligt. Jag menar vi hade ju dragit igång frågan. Så vi gick dit till McDonalds, pratade med cheferna. Fick veta vad som gällde. Åkte hem.

Det är alltså så att media varit intresserad av mig, därmed inte sagt att jag inte varit intresserad av dom, för som jag skrev tidigare har jag varit det, men frågan har kommit från dem.

Sen känner jag till avundsjukan. Det är sjukt irriterande att någon springer runt och pratar om föräldrafrågan som jag gör. Men där har jag en påminnelse till Er igen. Jag är bara med och skapar debatten. Det har ingenting med att vara proffs på föräldraskap att göra. Men jag har stor erfarenhet. Jag har haft föräldragrupper i snart åtta år. Det är ganska länge. Av och till visserligen, men yrket är inte så vanligt heller. Ni får förstå att kunskap om detta har jag också. Men när det gäller att ta hand om sina barn, så är alltid dom föräldrar barnen har dom bästa. Däremot kommer jag fortsätta att diskutera frågorna.

Jag trivs väldigt bra med det.
FÖRSVARSTAL SLUT.