Det känns stort men samtidigt lite vemodigt att efter  fyra år och 1 678 inlägg lämna min lilla trygga blogg och flytta ut på  stora Djurliv-sajten. I morse gick jag av gammal vana in hit och började skriva om polisens kattungar, innan jag kom på att jag förstås skulle skriva ute där.

Det är en dröm som gått i uppfyllelse, att våra älskade husdjur fått en alldeles egen sajt på dt.se För jag minns hur fantastiskt jag tyckte det var, när jag för fyra år sedan blev erbjuden att starta en blogg om husdjur.

Nu har vi en hel sajt med nya spännande läsarbloggar, experter som svarar på frågor, en välbesökt fågelholk, läsarbilder och tävlingar! Till det kommer sedan alla nyheter och reportage, som jag hoppas kunna bjuda på.

Till det behöver jag förstås er hjälp. Tipsa mig om stort och smått. Allt är lika välkommet, och jag är samma gamla Pia ute på stora Djurliv- sajten som jag i alla år varit i min lilla blogg.

Så låt oss följas åt ut dit och ha det trevligt tillsammans!

Adressen för dig som inte redan hittat dit är dt.se/djurliv Där hittar du redan nu mycket smått och gott och förstås storyn om polisen som fått kattungar lagom till påsk!

Vem saknar en jättekelen helgrå katt med ett ganska färskt operationsärr på ryggen. Det undrar Anna Jonsson i Orsa, som sedan någon månad tillbaka har katten på sin gård.

Hon har en egen gammal katt och vågar inte släppa in den nya. Men hon har varit till veterinären och fått veta att det är en kastrerad katt som också är chipmärkt.

Tyvärr står katten inte registrerad på någon ägare men måste ha haft ett hem, med ägare som brytt sig, eftersom den är opererad så sent att ärret fortfarande syns på ryggen.

Anna tycker så synd om den katten och hoppas nu att någon ska känna igen den på beskrivningen så den kan komma hem. Hör ingen ärgare av sig behöver den trevliga katten ett nytt hem, och den är som sagt redan både kastrerad och id-märkt.

Vet du något som kan ge Anna en ledtråd vem katten tillhör. Ring då mig (Pia) på telefon 023-195 35 så förmedlar jag kontakt. Kan du annars tänka dig att ta hand om den mysiga katten, hör då också av dig på samma telefonnummer.

Det blåser kyliga vindar i dag, men vårhälsningen från  katten Linus värmer hjärtat. För här ser ni en härlig kille som vågar bjuda på sig själv och ta för sig av livets goda.

Det bästa Linus vet  är förstås mat, och matchvikten pendlar mellan sex och sju kilo. Men väldigt uppskattade är också kartonger av alla de slag. Helst alldeles för små, så han får jobba en stund för att ta sig ner.

Bruna eller vita kartonger spelar mindre roll, men allra högst smäller skokartonger med uppvikbart lock. Det är lycka för Linus , som den sanne livsnjutare han nu är.

Men sexårige Linus är också en katt som vet vad han vill. För fyra år sedan lämnade han sitt hem och flyttade in till Eva och Stefan Mårtensson på Elsborg i Falun. De lovade att ta hand om honom, och han visste vad han gjorde den gången!

Från den stunden är det Linus som styr i huset och pratar sig till att få som han vill. Det kan handla om att gå omkring och bli buren av husse Stefan hur länge som helst, att få precis den mat han vill ha eller att sitta på gatan nedanför postlådan och se till att inga obehöriga  katter kommer på besök.

Matte Eva försökte ett tag köpa bantningsfoder på djursjukhuset, men då blev Linus så förtvivlad att han gick och ”grät” högljutt hela tiden. Så det var bara att ge upp, om det skulle bli någon frid i huset någon gång mer.

Linus är en livsnjutare och påminner i mångt och mycket om katten Gustaf. Det kräver viss rondör, och för Linus är det god mat, små kartonger och två lydiga betjänter  sätter guldkant på tillvaron!

En gråspräcklig katt med rött halsband  har blivit påkörd och ligger väl synlig  på vägkanten vid sista avfarten mot  bostadsområdet Bojsenburg i Falun.

Det rapporterar en förbipasserande lastbilsförare, som inte har möjlighet att stanna men hoppas ägaren ska hitta sin katt och få veta vad som hänt.

En jättemysig  pratglad kattpojke är på villovägar i Övre Hönsarvet. Han har till och från setts runt Solbacksgatan och får nu tillfällig hjälp av familjen Raninen-Nilsson då katthemmet är överfullt.

Här på gården har kattpojken hållit till de senaste dygnen, och familjen har känt att de måste hjälpa honom med mat då han är både tunn och hungrig. Han är ung, omärkt och okastrerad.

Pojken är bruntabby-mönstrad och en riktig kelgris, som älskar både barn och vuxna. Så allting tyder på att han har ett hem, men kommit vilse och därför stannat till när han känt att någon brytt sig om honom.

Känner du igen kattpojken, och vet var han hör hemma. Ring då snarast mig  (Pia) på 023-195 35.

Familjen där han stannat till kan bara ta hand om matning av honom på gården ytterst tillfälligt, så det är bråttom att han får hjälp att hitta hem.

Förra vintern när det var som kallast upptäckte Anneli Wahlgren och hennes man Alf att ett utsvultet djur letade rester i deras kompost. Spåren tydde på att det var en katt, och de kände att de måste hjälpa den.

De började sätta ut mat, som försvann i skydd av mörkret, och till slut såg den skymten av en randig kattflicka med vit haklapp. Sakta med säkert vågade hon  sig fram till dörren och till slut  ända in i huset.

Familjen hade redan flera egna katter. Men när ingen ägare stod att finna gavs hittekatten namnet Frida och hon fick stanna kvar. Då var hon fortfarande mager men en underbart härlig katt, som direkt gick på låda och visade med all tydlighet att hon tidigare haft ett hem.

Någon månad senare visade det sig att den lilla flickan var dräktig och snart hade fem ungar. Två pojkar lyckades familjen hitta bra hem åt. Men sedan var det stopp! Skrållan köptes visserligen av en familj i Stockholm, och Anneli körde henne till sin nya familj, precis som som gjort med pojkarna.

Allt såg bra ut tills familjen ringde berättade att mannen i huset blivit allergisk och tvingats in på sjukhus. Skrållan hämtades tillbaka, och så lycklig som hon och mamma Frida var att återse arann kände Anneli att de bara måste få flytta tillsammans.

Mamma Frida är kastrerad och ID-märkt och både hon och Skrållan vaccinerade och avmaskade. Skrållan är nu tio månader och mamma Frida uppskattas vara ett par år.

Annelie känner att det inte fungerar med så många vuxna katter i huset, då deras egna och mamma Frida inte heller drar riktigt jämt. Ett tryggt och kärleksfullt hem är det därför Anneli letar efter åt sin ”hittemamma” och hennes dotter.

Båda är innekatter, och efter vintern utomhus är mamma Frida fortfarande inte speciellt intresserad av att gå ut. De är rumsrena, jättetrevliga  och sociala men skulle ha det bättre av att få stå i centrum utan så många katter omkring sig.

Känner du att mor och dotter skulle kunna vara någonting för dig, hör då av dig till matte Anneli på 073-595 99 05 eller till mig (Pia) på 023-195 35.

Det fortsätter strömma in bilder till tidningens populära tävling, och det är jätteroligt. Men väldigt många bilder är i för litet format och tanga på för långt håll.

Tänk på det, och vet du med dig att du skickat en tveksam bild skicka då en ny. Det går hur bra som helst. Bilden som kommer att presenteras i tidningen är en närbild på hunden i stil med bilden på fjolårets vårvovve Bianca i inbjudan till tävlingen.

Till och med torsdag nästa vecka är du är du välkommen med din bild under adress varvovve@dt.se

Hej alla vänner – Triton här! Ni har väl inte missat att jag har en berguvsfråga även den här veckan. Förra veckan kom det massor av svar men den här veckan är det tunt.

Och visst vet ni väl alla vad det är som berguven har som nästan alla andra fåglar saknar. Jag kan hjälpa er med att säga att det frågan gäller sitter på öronen.

Svaret skickar ni som vanligt till mig via matte och adressen pia.persson@dt.se Senast lördag så jag kan presentera vinnarna av fina Dalaböcker på söndag.

Lycka till!