Permalänk

En halv tablett gjorde susen!

Här ser ni en pigg och glad liten ”kotte” titta fram mellan prästkragarna! Det är årsungen ”Lilla Gubben” som fått medicin och på ett dygn blivit av med sin elaka ”hackhosta”!

Allt sedan matte vid kontakt med Kottecentralen rekommenderats att ge honom kattungemedel mot mask. För just mask, och då bland annat lungmask, är oftast orsak till den envisa hosta som tyvärr är både vanligt förekommande och farlig för igelkottar.

Det är nu lättare sagt än gjort att medicinera en liten ”kotte” som lever vilt och bestämmer över sig själv. Men matte har förmågan att lura i oss bröder tabletter, så vi hoppades förstås hon skulle lyckas övertyga ”Lilla Gubben” också.

För även om han sett frisk och kry ut så måste det ha varit jobbigt för honom att titt som tätt låta som om han hade kikhosta. Dessutom fick matte veta att han kunde dö av masken, och hon hade därför liksom inget val.

 

Först måste han dock ”id-märkas” med lite lila nagellack och vägas för att få exakt rätt mängd medicin. När han väl klivit upp på vågen, och den visat på drygt 700 gram, var det bara för matte att invänta rätt tillfälle och försöka skrida till verket.

Hon hade då handmatat honom med uppblötta knaprisar i flera dagar och han verkat uppskatta det och att bli kliad under hakan! Så en tidig morgon, när Febus från ”kottehusets” tak signalerade att ”Lilla Gubben” var hemma, gick hon till beslut.

 

En halv tablett skulle han ha, och det gällde att han fick i sig den. Matte gömde tabletten mellan två uppblötta knaprisar och det såg ut att gå bra. Men hon fick tillbaka den i handen en gång innan den vid nästa försök försvann ner i magen på ”Lilla Gubben”.

Han fortsatte sedan att äta sig mätt ur hennes hand, och drack slutligen ordentligt med vatten, innan han som vanligt kröp till kojs inne i  sitt lilla hus. Där sov han sedan lugnt i två timmar medan vi bröder hjälpte matte att på håll vaka över ingångshålet.

 

Efter två timmar vaknade ”Lilla Gubben” och hostade och flyttade därefter ut till sitt favoritställe i under buskarna rabatten. Den eftermiddagen hostade han sedan mer än förut, och matte blev förstås jätteorolig.

Hon var också rädd att han skulle känna sig sviken och dra iväg i mörkret utan att komma tillbaka. Men när hon tidigt nästa morgon smög bort till ”kottehuset”, så tittade snart en glad liten gubbe ut för att få godis och bli kliad under hakan.

 

Sedan dess har vi bröder lyssnat men inte hört ”Lilla Gubben” hosta en enda gång. Så den lilla halva tabletten gjorde helt klart avsedd nytta! Och det verkar nästan som han förstått att det var matte som befriade honom från plågan.

Nu vet vi också att ”Lilla Gubben” med sina drygt 700 gram, nått minimivikten för att ha möjlighet att klara vintervilan. Och något hekto till lär han väl också hinna lägga på sig, som han äter och så varmt och skönt som det fortfarande är i mitten av september!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 

 

 

 


Permalänk

Vi hamnade på djursjukhuset alla tre!

Nu är det inte så farligt som det låter och inte så grymt som det ser ut heller. Men illa nog för att vi skulle hamna på Falu Djursjukhus i veckan alla tre! Och än värre att det helt och hållet var mattes fel.

För utan att fråga har hon som vanligt gått och anmält oss till föreningen Dalälvskattens stora kattutställning i Borlänge sista helgen i september. Och det trots att ni säkert minns hur dåligt humör jag var på  förra året.

 

 

Då berodde det bara på att jag villl ha en egen ”kupé” och inte dela den med småbröderna längre. Det har jag efter fiaskot fått både på Kattens Dag och Falu Ridklubbs välgörenhetsdag och skött mig helt perfekt.

Egen ”kupé” och lite frigång har matte lovat mig även på utställningen den här gången. Så då må det bara hänt! Kolla bara hur cool jag var i väntrummet, där jag låg på en egen stol utan problem fast det satt en hund och stirrade på mig hela tiden.

 

Djursjuksystern Karolina Skoog var snäll, så sprutan gick bra, och även broder Artemis skötte sig exemplariskt vid sitt besök på djursjukhuset. Han har växt alldeles otroligt inombords den här sommaren och blivit så modig som ingen av oss någonsin kunnat drömma om.

Hade det varit tävling hade han säkert också tagit priset för djursjukhusets största vackraste ögon! Och ni må tro att han var stolt när han hoppade ur bilen och glatt tassade hem med svansen i vädret efter att ha fått sin vaccination.

 

Till och med lillebror Febus skötte sig med den äran, även om han tyckte att det allt var lite läskigt på djursjukhuset. Han är ju bara två år och med all rätt fortfarande lite ”barnslig” och ”mattig.

Men han låg snällt på bordet och sa inte ett ”ord” när han fick sin spruta av snälla djursjuksystern Ulrika Hjort.  Men sedan fick han bråttom och visste inte hur fort han skulle komma hem och ut i solen.

 

Och det trots att de snälla djursjuksystrarna gjorde allt för att vi skulle trivas. Så jag kunde gott ha stannat en sund till, bara för att kolla på alla stora och små hundar som tassade ut och in i väntan på sin tur.

Lite låga har vi varit, fast vi fick ligga högt upp på sjukhusbordet, och tagit det lugnt efter vaccinationen. Mest för att det varit så skönt att ligga och slöa ute i solen! Och så vet vi att husse och matte passar upp på oss, som om vi vore små prinsar, när vi varit och fått våra sprutor.

 

Man får ju inte vara dum utan se till att utnyttja de tillfällen om bjuds. Ändå var det bara vaccin mot kattsnuva vi fick den här gången. För det mot kattpest räcker att ta vart tredje år, och matte vill inte att vi ska få för mycket.

Hon har själv talat med veterinären på det ställe där de gör det kombinerade preparatet mot kattpest och kattsnuva. Och rådet matte fått är att inte vaccinera mot kattpest mer än vart tredje år!!!

 

Däremot måste sprutan mot kattsnuva tas varje år. Framför allt om man som vi nu ska ut och visas uppefter konstens alla regler. Konstiga regler som säger att man måste vara instängd en hel dag.

Viktigast annars är i alla fall att alla vi katter vaccineras vart tredje år mot kattpesten, som är grymt allvarlig och sprutan enda sättet att gå säker för. Så alla rara hussar och mattar! Se till att få det gjort men undvik att övervaccinera för kattens bästa!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Grodjakt, fjäderfänge och en sötis!

Hösten är här och veckan har gått mest i jaktens tecken. Höjdpunkten för mig var torsdagens grodjakt i kulturskogen Myrhagen vid naturstigen en bit ovanför Elsborg.

Där älskar jag att ligga och spana in hur de pyttesmå grodorna hoppar upp och ner och väcker min inombords jaktlust. Men jag nöjer mig med att fånga och släppa dem igen när de sprattlar till i munnen.

 

För hur söta de än må vara så smakar de inget vidare att bita hål på! Så jag nöjer mig med att fånga och släppa, fånga och släppa, fånga och släppa i all oändlighet.

Jag blir alldeles besatt av de små ”hoppjerkorna” och kan hålla på att kolla på dem hur länge som helst. Så när jag väl kommit dit, och de är i farten, är jag nästan omöjlig att få hem.

 

Och det trots att jaktlyckan inte är så värst stor, då de är ruggigt kvicka och så många att jag tappar fokus. Samtidigt smälter de in i färgen på marken och är suveräna på att gömma sig efter landning.

Medan jag sedan vilat ut efter grodjakten har Artemis och Febus roat mig med sina akrobatiska färdigheter i jakten på fjädrar av alla de slag. Broder Artemis på hög höjd med risk för att dratta i backen när vinden suger tag i fjäderbytet.

 

Men som alltid när det gäller broder Artemis går han så helhjärtat in för det han håller på med att ingenting  kan hindra honom. Så  flyger fjädern för långt ut följer han sannolikt efter av bara farten.

Och vem vet, så engagerad som han är kanske han till och med kan flyga! Han är nämligen väldigt speciell och utvecklas fortfarande otroligt mycket, för var dag som går, fast han hunnit fylla fyra.

 

Lillebror Febus i sin tur hoppar högt av lycka i jakten på en ny snurrande fjäderpiska!

Den har matte skaffat för att motionera och slimma oss  lite inför den årliga uppvisningen i Borlänge sista helgen i september.

Måste erkänna att jag inte är inte lika lättflirtad som småbröderna när det gäller de avancerade fjäderhoppen.

Men jag lovar återkomma till den halsbrytande motionen, när jag fått klart för mig vad den går ut på.

Någonting väldigt märkvärdigt, som kommit med posten i ett väl inslaget paket, måste det i alla fall vara!

För den nya piskan får Febus att hoppa meterhögt, så håret står på ända, i jakten på de snurrande fjädrarna. Han är helt ”frälst” och kan hålla på hur länge som helst! I går hoppade han till och med så vilt att maten kom upp!

 

Men så rör de här fjädrarna sig faktiskt i luften precis som en levande fågel. Så jag måste erkänna att jag börjar bli lite nyfiken på den populära piskan jag med.

Hur nu jag, med mina modiga åtta kilo, ska kunna hoppa meterhögt upp i luften efter en konstgjord fågel återstår att se! Fast större under har väl skett, så den som lever…

 

Ett par riktiga sötisbilder på lillebror Sioux från ”Uppfödar-Ulrika” i Älvnäs måste jag förstås också bjuda på idag. Han är nu fyllda fem veckor, och har som synes växt till sig till en riktig kramgo liten nallebjörn.

Här ses han nybadad och nyfönad efter att ha testat riktig mat första gången och simmat på mage över fatet. Alla barn i början! Men han var jätteduktig och satt snart mitt i fatet och åt själv av hjärtans lust.

 

Väldigt omtyckt har han också blivit av alla vänner i bloggen och på det där som kallas facebook. Han har till och med fått sig tillsänd en alldeles egen liten dikt från en raring, som heter Katerina och skaldar så här fint om vår lillebror.

Söte Sioux, söte Sioux! Liten rund och go´! Sover middag i en sko! Sen i Pias hjärta får han bo och bli fabbro Febus ”Meducin”, må ni tro!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Familjelycka, medicin och sötisar!

Familjelycka, medicin och två sagolika sötisar lyser jag upp augustimörkret med idag. För Sioux och ”Lilla Gubben” är just nu mina ljuspunkter i den annars regntunga tillvaron här hemma på Elsborg

Jag börjar förstås med lillebror Febus allra goaste höstmedicin. Han heter alltså Sioux och är från Älvnäs utanför Hedemora! Och det är han vi alla hoppas att ska bli Febus buskompis framöver.

 

Broder Artemis och jag är för ”gamla” för att hålla Febus höga tempo och leka dagarna i ända. För han är fortfarande lika full av hyss som en kattunge, och hans påhittighet vet inga gränser.

Men lille Sioux är bara fyra veckor än, och måste vara kvar hos sin mamma tills han är minst tolv. Så först någon gång i mitten av oktober får vi hämta hem honom till oss och Febus börja ”medicinera”.

 

 Det sägs att blod är tjockare än vatten, och därför tror vi att lille Sioux och Febus ska bli världens bästisar. De har nämligen samma pappa Ingo, precis som broder Artemis och jag har samma pappa ”Kingen”!

Hur sedan vi andra ska orka med två sådana busfrön i huset törs väl ingen av oss riktigt tänka på. Men så engagerad som Febus varit i våra ”kottar” tror jag faktiskt att han behöver en lillebror att ta hand om.

 

Nu dröjer det ännu ett tag tills Sioux får komma hem till oss. Och då ”Kotte” och hans kompis åter dragit ut på friarstråt har det varit lite tomt och tråkigt här hemma de senaste veckorna.

Så tomt att vi till och med tagit ner varningsskyltarna vid Sturegatan. Men nu sitter de där igen! För sent i måndags kväll upptäckte matte att det rörde sig blomrabatten och såg ett litet huvud sticka fram.

 

 Visst var det en lite blyg ”kotteunge”, som säkert nyss stötts bort av sin mamma och för första gången var ute på egen hand. Jättefort pinnande den iväg ut under grinden, så fort matte försökte locka på den.

Men innan vi kröp till kojs gömde hon ett fat med ”kottegodis” under busken utanför grinden. På morgonen var det till vår lycka alldeles tomt, och natten efter var den lilla taggisen inne och gjorde sig hemmastadd på gården i flera timmar.

 

Vi kallar honom ”Lilla Gubben”, och på onsdagsförmiddagen tittade han plötsligt ut ur ingången till det tomma ”kottehuset”. Han hade flyttat in under natten och visade  tydligt att han ville ha frukosten serverad.

Nu smyger han omkring här ute på kvällarna, och har på slutet även fått påhälsning av en eller två större ”kottar”.  Men det är ”Lilla Gubben” som bosatt sig här till Febus och allas vår stora lycka.

 

Då han är liten och känslig i magen får han mest uppblötta kattungeknaprisar från djursjukhuset tillsammans med lite vanlig blötmat. De uppblötta knaprisarna tycker han att är så goda att han gärna äter dem ur handen på matte!!!

Att se det blev häromkvällen lite för mycket för mig. Så medan matte handmatade ”Lilla Gubben” med knaprisar snodde jag mjukmaten på fatet som han skulle få till efterrätt! Jag visste att det fanns mer inne och kunde bara inte hålla mig, fast jag egentligen inte tycker om kattungemat!

 

I väntan på lillebror Sioux har Febus nu i alla fall fått en fosterlillebror att ta hand om och beskydda. Så han är lycklig och har fullt upp att hålla koll på var det lilla livet befinner sig.

Samtidigt kan broder Artemis och jag ligga på bordet och njuta av skådespelet och solen när den behagar visa sig. I dag ser det visserligen mörkt ut, men ni vet väl att efter regn kommer solsken!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 


Permalänk

Febus måste få medicin!

 

Lillebror Febus är världens mjukaste, goaste och sötaste gulleplutt. Men han är också så busig att vi tror han behöver medicin! Matte har fått recept på en väldigt speciell sort, som kärleksfullt tillverkas i Älvnäs en bit utanför Hedemora!

Den medicinen ska lillebror Febus få testa i höst, och vi hoppas förstås att den ska göra honom gott! Matte har verkligen sökt med ljus och lykta, och valt med största omsorg, innan hon gick till beslut.

 

Sioux heter medicinen, som är speciellt framtagen för att passa Febus. Mer än så kan jag inte säga i dag, då husse och matte ska kolla på medicinen, och träffa doktorn som rekommenderat den, först i kväll.

Så det blir till att vara ensamma hemma några timmar. Men det får vi stå ut med om medicinen kan bli till nytta och glädje för Febus! Och självklart till glädje för alla oss andra här hemma med förstås.

 

Visst är det här med medicinen spännande så det förslår, men annars har det varit en vilovecka här hemma. Vädret har varit för växlande för några större utsvävningar vare sig nere på stan eller ute i vildmarken.

Så jag har mest legat på övervåningen i ”dubbeldäckaren” på farstukvisten och mediterat. Matte säger att det heter så när man går in i sig själv och varken ser eller hör vad som händer runt omkring en.

 

Det har fungerat alldeles utmärkt till ackompanjemang av åskans dova muller och regnets härliga smattrande mot farstukvisttaket. Där får jag ligga ostörd i min egen värld, medan bröderna häckar under den regntäta klematisen.

Artemis vill nämligen ha nära till solstolen, där han myser som bäst i sin alldeles speciella stil. Han bara rullar över på rygg, och slappar med magen i vädret, vare sig han ser på tv om kvällarna eller sitter ute i solen.

 

Lillebror Febus flyger som vanligt både högt och lågt mellan regnskurarna. Har han ingenting annat att göra tassar han ut och blöter ner sig, för att sedan tassa in och bli torkad torr av matte.

Så kan han hålla på i evighet, och tassar gärna omkring med handduken på ryggen efter att ha blivit torr. Huvudsaken för honom är att det händer någonting hela tiden, och det är just det som medicinen förhoppningsvis ska råda bot på!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Nu lämnas de åt sitt öde!

 

Här ligger vi alla tre och gottar oss som bäst efter dagens kvarterspromenad. Kunde ha det hur mysigt som helst, om jag inte visste hur sorgligt många andra katter har det.

Just nu inför skolstarten är det som värst för många små lurviga kelgrisar. De bara överges när semestern är slut och lämnas kvar vid sommarvistet med ett fat mat att klara sig på hela vintern.

En vinter de inte överlever, om de inte har turen att hittas och tas omhand av snälla människor. Än är de inte förvildade, om än lite rädda, men snart är det för sent att rädda dem.

 

Matte brukar säga att det inte bara är djurplågeri, utan också grymt mot barnen, att bete sig på det här sättet. Det är lått hänt att tro att barn inte förstår så mycket, men inget kan vara mer fel!

Ingen vet heller vad de barn, som förlitat sig på föräldrarnas löfte om att katten klarar sig, får utstå när de kommer till skolan. För där får de snart höra sanningen och förstår att deras lilla kelgris är på väg att bli en mager utsvulten sommarkatt.

Därför håll ögonen öppna ute i skogen, och var vaken för svaga ljud. De kan komma från en ensam förtvivlad liten katt! En katt som nyss varit älskad, och överöst med livets goda, men nu är ensam och inte klarar sig på egen hand.

 Broder Artemis roar sig med att jaga humlor, men han vet att många har det svårt. Tveka därför aldrig att hjälpa ett nödställt djur. Polisen är faktiskt skyldig att ta hand det som hittegods, om inte länsstyrelsen väljer att besluta om ett omhändertagande enligt djurskyddslagen.

Låt dig inte luras om polisen nekar och du ringer på jourtid. Försök bara hjälpa djuret över natten eller helgen, och lämna sedan över det till polisen. Finns det ett katthem i närheten hör du förstås av dig dit.

Där får du säkert råd och hjälp att ta hand om djuret om det finns plats. Sorgligt nog är katthemmen så gott som fullbelagda året om! Bara för att simpla ägare struntar i att kastrera och id-märka sina katter.

 

När åskan går roar sig lillebror Febus med att vakta husses skor. Han går ut och in som han vill men vet att det bara här i länet sitter hundratalet katter på katthemmen i Borlänge, Smedjebacken och Hedemora och i tillfälliga jourhem.

Därtill kommer alla polisens katter, som omhändertagits på grund av misskötsel i hemmen. Just nu busar sju sådana kattungar och deras två mammor på polisens inkvarteringställe i Falun. De väntar på beslut från länsstyrelsen och hoppas sedan hitta nya trygga hem.

Blyga men jättesöta efter en tuff start i livet! Så vet du någon riktig djurvän, som eventuellt skulle vara intresserad, är det bara att du mejlar matte på gpia.persson@outlook.com så lotsar hon dig vidare.

 

Tänk i sammanhanget också på att aldrig börja mata en främmande katt utan att han en plan på hur du fortsättningsvis ska hjälpa den. Annars har du snart en katt till och en kull förvildade ungar att ta hand om.

För har du börjat mata anses du av både polisen och länsstyrelsen som ägare och katterna som dina. Det kan tyckas märkligt, men så är det! Så se till att vara överens med myndigheterna innan du börjar mata på egen hand!

Det här med övergivna katter är ett sorgligt kapitel som aldrig verkar få något slut. Ändå skulle det vara hur enkelt som helst om alla hussar och mattar tog sitt ansvar och kastrerade, id-märkte och vaccinerade sina katter innan de släpps ut ensamma överhuvudtaget!

 

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Det kom en liten pippis…

Lugna gatan med bara lite småbus har det varit sedan jag skrev sist. Värmen inbjuder inte till några större utsvävningar, och sedan i går kväll vilar en långväga brandrök över trädgården.

Den oroar och dämpar även om den är svag. Och jag kan inte låta bli att undra hur grymt det måste kännas för dem som bor en bra bit bort där skogen brinner.

Det enda stora som hänt här hemma är tragedin med den främmande pippisungen som lyckligtvis utvecklades till en riktig solskenshistoria! Den tappra lilla varelsen etsade sig nämligen fast i minnet och kommer för alltid att ha en plats i våra hjärtan.

 

Det började med att broder Artemis gjorde stora ögon när lilllebror Febus i fredags förmiddag kom ut ur buskarna med en grästuva, som visade sig vara en liten  grön pippis, i munnen! Han såg lika vilsen ut som ungen och bara släppte den till matte.

Hon blev förstås förtvivlad, men lugnade sig snart, då den vettskrämda pippisungen var till synes oskadd och bara chockad. Det märkliga var dock att den var en sorts sångare som vi aldrig någonsin sett här hemma förr.

Var den kommit ifrån, och hur den hamnat i våra buskar, går över både husses, mattes och vårt förstånd. Den återfick i alla fall tryggheten vid mattes hjärta, och där i hennes kupade hand låg den lugnt ett par timmar.

 

Sedan började den röra på sig lite, och efter att ha kollat att ögonen, benen och vingarna var hela och rena fick matte upp hoppet. Hon smälte lite honung i vatten och gav den droppvis i spruta.

Det gjorde susen och efter ett tag började den lilla gudomligt söta pippisungen klättra upp på hennes axel. Jag såg det från boxen på farstukvisten, där jag låg och visste att jag inte fick störa.

Bröderna var sedan länge instängda i uthuset, och en stund senare tackade den lilla sötnäbben för sig, flaxade iväg en liten bit och hoppade ut under grinden. Matte smög efter på avstånd och såg att den hittade en trygg plats i busken alldeles utanför.

 

Där satt sedan alldeles stilla i skydd av lövverket. En stund senare hade den tagit sig högre upp i busken. Och när matte tredje gången kikade ut ville den inte veta av henne.

Målet var nått, den kände att vingarna bar och strax efter flög den vidare mot nya mål! Förhoppningsvis till resten av sin familj, som ingen av oss kan förstå var finns någonstans i närheten.

Fågelboken förtäljer nämligen att den lilla ungen lär vara en grönsångare, då den var grön upptill, gul på hals och bröst med en tydligt markerad ögonlinje och alldeles vit på magen. Och någon sådan lillpippis har då ingen av oss sett livs levande förut!

 

Hur lillebror Febus kunde hitta den lilla ungen är en gåta, precis som var den kom ifrån. Kanske upptäckte han den från farstukvisttaket, och frågan är om den kom med en hälsning från någon av våra nära och kära på andra sidan regnbågsbron.

Just den här fredagen var det nämligen precis en vecka sedan det tilldrog sig något alldeles speciellt! Mer än så kan jag inte säga i dag,  men lovar återkomma till det framöver.

Det speciella har i alla fall med lillebror Febus att göra, och det var ju han som hittade den här väldigt speciella pippisungen. Dessutom höll den så fast vid matte att jag nästan tror att den kom med en lyckönskan!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Hett och härligt på min stora dag!

I hetaste laget för oss pälsklädda, men gästerna trivdes och gjorde oss glada! Så det blev en dag att minnas, när vintermörkret lägger sig och bäddar in oss i snö och is.

Tass med vädergudarna hade jag i år också, fast det varnats för rejäla åskskurar just på söndagseftermiddagen. Mullret uteblev och inte en droppe föll förrän vi började ta adjö frampå kvällskvisten.

 

Överöst med rosor ligger jag nu här och bara njuter av livet! Tar en försiktig liten smakbit då och då. Rosa, röda, vita smakar de alla så bra så!

Tack alla rara vänner som satte guldkant på min lilla öppna trädgård. Värmen börjar ge med sig och bröderna Artemis och Febus gläds åt allt annat smått och gott som förärades oss.

 

Den smått tropiska värmen är också anledningen till att jag skriver först idag! Åldern tar ut sin rätt, men ni må tro att lillebror Febus fick tokfnatt när regnet kom på söndag kväll.

Då hade han laddat under bordet hela dagen och bara flög över staketet för att skoja med matte! När hon väl fått honom i trygghet på allmänningen busade han med henne så de var sjöblöta båda två när de äntligen kom hem.

 

Jag blev inte ett dugg överraskad när Febus hoppade högt av glädje när regnet föll. Han är ju vår alldeles egen lille Emil i Lönneberga, fast på Elsborg, och har visat sig ha det jobbigast av oss bröder med värmen.

Broder Artemis och jag tar det som vanligt med ro, och skulle aldrig komma på något så tokigt som att hoppa över staketet. Det ska vara ett busfrö som Emil till det, och det finns bara ett sådant här hemma.

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Jag hoppas därför mitt bildsvep från trädgården visar hur mysigt vi hade det. Ända från Dala-Järna, Hedemora, Fiskarbo, Borlänge och förstås från Falun kom bloggvänner och firade med mig.

Jätteglad blev jag förstås när flera återkommande vänner sa att ”Tritondagen” för dem blivit tradition, precis som jag själv känner det. Traditioner är till för att hålla fast vid, och går allt som det ska firar vi femårsjubileum nästa år!

 

 Ser redan fram emot det, och fördelen med att jag skriver först i dag är att jag kommer igen redan om fyra dagar. Alltså precis som vanligt på söndag! Tills dess må nu så gott, och njut av sommaren som i dagens tidning lär ska vara flera månader framöver.

Hur mycket man nu kan tro på det som står i tidningarna. Den jag läst i dag är samma tidning som hela förra veckan hotade med skyfall hela eftermiddagen just på ”Tritondagen”!

 

Lita på mig kan ni däremot göra när det gäller att varna för stingiga flygfän av allehanda slag. Det har varit snålt med dem hittills, men i värmen har det blommat ut och invaderar oss nu i våra trädgårdar.

Mastodontgetingar och jättebromsar är bara ett par av de bevingade ”elakingarna” vi nu har att se upp med. Framför allt vid kring matbord och på fikaställen! Så drick aldrig någonting sött utan att först kolla i glaset så du slipper bli stungen på tungan!

 

Med dessa varningens ord i all vänlighet slutar jag för i dag och råder alla och envar att dricka jättemycket i värmen. Temperaturen har visserligen gått ner några grader, men en fortsatt varm och solig vecka utlovas av de som tror sig veta!

Och tills vi hörs igen får ni fortsätta att njuta av bilderna från ”Tritondagen” i trädgården här hemma på mitt älskade Elsborg.  Tänka sig att lilla jag fått en alldeles egen dag och att den nu blivit tradition!


Permalänk

Nu räknar jag dagarna…

Bara en vecka kvar och jag har redan börjat nedräkningen. För på söndag är det dags för min alldeles egen trädgårdsfest här hemma på Elsborg!

Har du inte redan anmält dig, så gör det nu till matte på adress gpia.persson@outlook.com Vi brukar ha väldigt trivsamt bland blommorna, och självklart bjuder jag på fika till kattpratet.

”Liten Öppen Trädgård” eller ”Triton-dagen”, som den numera kallas, är på väg att bli tradition. Vi har hållit den varje sommar sedan jag kom, och numera hjälper förstås både broder Artemis och lillebror Febus till att sprida trivsel bland besökarna!

 

 Hittills har jag alltid haft vädergudarna med mig, och vi har fått fira och umgås i strålande sol. Det håller jag förstås tassarna för i år också!!!  Annars får vi väl krypa in under tak, för finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Klockan 14.00 – 18.00 är trädgården öppen den här sista söndagen i juli. Förra året minns jag att lillebror Febus stal föreställningen, när han smet ut genom grinden och jagade i väg en katt över allmänningen.

Då var det många besökare som satte tårtan i halsen. Men Febus var på solskenshumör ville bara stila lite inför publik! Nu är han ett år äldre, men lika busig, så vi får väl se vad han ställer till med på söndag! Allt kan hända med en uppspelt Febus!

 

Jag vill berätta lite om min öppna trädgård, då nya läsare ständigt kommer till och en och annan kanske vill vara med. Det är precis som vilken annan öppen trädgård som helst, med den lilla skillnaden att alla här är mina bloggvänner och förstås också kattvänner!

Vi bjuder dessutom på fika, och det är bara därför vi behöver veta ungefär hur många som kommer. Och bäst av allt är att här kan alla prata med varandra som gama bekanta, då alla är vänner av djur och natur.

I väntan på trädgårdsfesten vill jag tipsa om ett annat trivsamt utflyktsmål för djurvänner. Det är Forsa Gård i Stora Skedvi med stolta grismammor och massor av kultingar som inte är stort större än katter! Jag var dit häromdagen och kunde inte se mig mätt på dem.

 

 Matte säger att hon blir som barn på nytt när hon ser de små trynena. Och jag måste hålla med, då småttingarna är för söta när de leker ute i de stora hagarna. Här kan man med fog tala om lyckliga grisar!

Så känner du dig lite deppig en dag och behöver uppmuntras. Ta då med dig fika och hälsa på hos galten, grismammorna och deras kultingar! Sitt där och kolla på den små liven en stund, och jag vågar lova att du far hem med ett leende på läpparna.

Med det rara sommartipset och slutar jag för i dag och hälsar alla som kan och vill välkomna till mig och bröderna i trädgården på söndag! Tills dess må så gott och och passa på att njuta  av sommaren så länge den varar!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Svalkande tips i sommarvärmen

Årets lataste vecka, men också den somrigaste i kattaminne! Vi bröder har knappt varit av gården och knappt in i boningshuset heller.

Bara slöat, legat på rygg och luftat magen dagarna i ända. För att sedan jaga, busa, leka lura måsen och smyga på ”kottarna” om nätterna.

 

Hur härlig den än är så tar värmen på krafterna. Broder Artemis och jag klarar den bra, men lillebror Febus blir tagen och behöver hjälp att svalka sig.

Ett bra tips är att ha en badbalja med svalt vatten och en ren tvättsvamp i beredskap. Svampen blöter matte och stryker ut vattnet på oss till lillebror Febus stora förtjusning.

 

Leka fiskdamm i fågelbadet är en annan favorit, som både roar och svalkar tassarna. Perfekt i värmen tycker Artemis, som kan hålla på och fiska smått och gott hur länge som helst.

Just det där att svalka tassarna känns jätteskönt, då det är nästan bara genom dem vi katter svettas. Det är också därför vi och många andra pälsdjur är känsligare för instängdhet och värme än ni hussar och mattar.

 

 En annan som är väldigt känslig för solen är ” Kotte”! Hamnar han av misstag i solgass mitt på dagen är det farligt lätt att han blir uttorkad och liggande där.

Uttorkningen går snabbt och i hans fall kan en skål med friskt vatten rädda liv. Så ha alltid ett par låga skålar med friskt vatten i trädgården till glädje även för lillpippis och alla pippisungar.

 

 För den som ska ut och resa i en varm bil har jag ett bra och välbeprövat tips. Ta isklabbar från frysen, linda in dem i en stor handduk och lägg paketet som madrass under dynan i kattburen.

Fungerar jättebra och svalkar flera timmar i bil som saknar modern luftväxling. Men bara under resans gång!!! När bilen stannas och parkeras får inget djur lämnas ensamt kvar.

 

 Till sist vill jag tipsa om att en liten ”sprutt” fluffig spraygrädde, direkt från kylskåpet, är guld  värd för den där riktiga sommarkänslan. Perfekt även att ha med i kylväskan på resa, då den både svalkar och lenar en varm och torr hals.

Innan jag slutar vill jag också påminna om min traditionella ”Liten Öppen Trädgård” här hemma sista söndagen i juli! Då är alla som vill och kan välkomna på fika och en stunds kattprat.

 

Jag håller utkik efter mejl, så anmäl dig redan nu  på adress gpia.persson@outlook.com om du är intresserad och vill vara med. Det går också bra att slå oss en signal på 023-195 35.

Jag hoppas förstås få se både gamla och nya vänner här hemma den 27 juli. Min alldeles egen dag, som jag ser fram emot att få dela med er och är så otroligt stolt över!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus