Permalänk

Nu räknar jag dagarna…

Bara en vecka kvar och jag har redan börjat nedräkningen. För på söndag är det dags för min alldeles egen trädgårdsfest här hemma på Elsborg!

Har du inte redan anmält dig, så gör det nu till matte på adress gpia.persson@outlook.com Vi brukar ha väldigt trivsamt bland blommorna, och självklart bjuder jag på fika till kattpratet.

”Liten Öppen Trädgård” eller ”Triton-dagen”, som den numera kallas, är på väg att bli tradition. Vi har hållit den varje sommar sedan jag kom, och numera hjälper förstås både broder Artemis och lillebror Febus till att sprida trivsel bland besökarna!

 

 Hittills har jag alltid haft vädergudarna med mig, och vi har fått fira och umgås i strålande sol. Det håller jag förstås tassarna för i år också!!!  Annars får vi väl krypa in under tak, för finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Klockan 14.00 – 18.00 är trädgården öppen den här sista söndagen i juli. Förra året minns jag att lillebror Febus stal föreställningen, när han smet ut genom grinden och jagade i väg en katt över allmänningen.

Då var det många besökare som satte tårtan i halsen. Men Febus var på solskenshumör ville bara stila lite inför publik! Nu är han ett år äldre, men lika busig, så vi får väl se vad han ställer till med på söndag! Allt kan hända med en uppspelt Febus!

 

Jag vill berätta lite om min öppna trädgård, då nya läsare ständigt kommer till och en och annan kanske vill vara med. Det är precis som vilken annan öppen trädgård som helst, med den lilla skillnaden att alla här är mina bloggvänner och förstås också kattvänner!

Vi bjuder dessutom på fika, och det är bara därför vi behöver veta ungefär hur många som kommer. Och bäst av allt är att här kan alla prata med varandra som gama bekanta, då alla är vänner av djur och natur.

I väntan på trädgårdsfesten vill jag tipsa om ett annat trivsamt utflyktsmål för djurvänner. Det är Forsa Gård i Stora Skedvi med stolta grismammor och massor av kultingar som inte är stort större än katter! Jag var dit häromdagen och kunde inte se mig mätt på dem.

 

 Matte säger att hon blir som barn på nytt när hon ser de små trynena. Och jag måste hålla med, då småttingarna är för söta när de leker ute i de stora hagarna. Här kan man med fog tala om lyckliga grisar!

Så känner du dig lite deppig en dag och behöver uppmuntras. Ta då med dig fika och hälsa på hos galten, grismammorna och deras kultingar! Sitt där och kolla på den små liven en stund, och jag vågar lova att du far hem med ett leende på läpparna.

Med det rara sommartipset och slutar jag för i dag och hälsar alla som kan och vill välkomna till mig och bröderna i trädgården på söndag! Tills dess må så gott och och passa på att njuta  av sommaren så länge den varar!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Svalkande tips i sommarvärmen

Årets lataste vecka, men också den somrigaste i kattaminne! Vi bröder har knappt varit av gården och knappt in i boningshuset heller.

Bara slöat, legat på rygg och luftat magen dagarna i ända. För att sedan jaga, busa, leka lura måsen och smyga på ”kottarna” om nätterna.

 

Hur härlig den än är så tar värmen på krafterna. Broder Artemis och jag klarar den bra, men lillebror Febus blir tagen och behöver hjälp att svalka sig.

Ett bra tips är att ha en badbalja med svalt vatten och en ren tvättsvamp i beredskap. Svampen blöter matte och stryker ut vattnet på oss till lillebror Febus stora förtjusning.

 

Leka fiskdamm i fågelbadet är en annan favorit, som både roar och svalkar tassarna. Perfekt i värmen tycker Artemis, som kan hålla på och fiska smått och gott hur länge som helst.

Just det där att svalka tassarna känns jätteskönt, då det är nästan bara genom dem vi katter svettas. Det är också därför vi och många andra pälsdjur är känsligare för instängdhet och värme än ni hussar och mattar.

 

 En annan som är väldigt känslig för solen är ” Kotte”! Hamnar han av misstag i solgass mitt på dagen är det farligt lätt att han blir uttorkad och liggande där.

Uttorkningen går snabbt och i hans fall kan en skål med friskt vatten rädda liv. Så ha alltid ett par låga skålar med friskt vatten i trädgården till glädje även för lillpippis och alla pippisungar.

 

 För den som ska ut och resa i en varm bil har jag ett bra och välbeprövat tips. Ta isklabbar från frysen, linda in dem i en stor handduk och lägg paketet som madrass under dynan i kattburen.

Fungerar jättebra och svalkar flera timmar i bil som saknar modern luftväxling. Men bara under resans gång!!! När bilen stannas och parkeras får inget djur lämnas ensamt kvar.

 

 Till sist vill jag tipsa om att en liten ”sprutt” fluffig spraygrädde, direkt från kylskåpet, är guld  värd för den där riktiga sommarkänslan. Perfekt även att ha med i kylväskan på resa, då den både svalkar och lenar en varm och torr hals.

Innan jag slutar vill jag också påminna om min traditionella ”Liten Öppen Trädgård” här hemma sista söndagen i juli! Då är alla som vill och kan välkomna på fika och en stunds kattprat.

 

Jag håller utkik efter mejl, så anmäl dig redan nu  på adress gpia.persson@outlook.com om du är intresserad och vill vara med. Det går också bra att slå oss en signal på 023-195 35.

Jag hoppas förstås få se både gamla och nya vänner här hemma den 27 juli. Min alldeles egen dag, som jag ser fram emot att få dela med er och är så otroligt stolt över!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

 


Permalänk

Fotbollen räddar fjärilsjakten

Äntligen sommar med varma soliga dagar och ljumma fjärilsrika nätter! Bättre kan det inte bli, och nu gör vi natt till dag precis som ”kottarna”.

Himla tur förresten att de sparkar fotboll på andra sidan jordklotet halva nätterna. Det gör att vi kan jaga ”föräldrafritt” till långt in på småtimmarna.

 

Stenhårt har det annars varit här hemma hela veckan. Mellan regnskurarna har husse och matte fraktat hem massvis med bumlingar, som vi bröder sedan hjälpt till att sko staketet med.

Vi har alltså varit bygglärlingar alla tre och hängt med från första stenen till den sista! Ja, den allra sista är förstås inte lagd än, men i dag är det bara några få kvar att peta ner i jorden.

 

 Som ni säkert förstår är det utomjordingarnas undergrävning av staketet, som tvingat fram det här utvidgade säkerhetsarbetet. Ett nog så tufft jobb för både människor och djur i solgasset.

Beslutet togs sedan lillebror Febus för tredje gången på två dagar jagat iväg utomjordingen Jack, efter att han först grävt sig in under staketet. Hur farligt som helst på den farliga sidan!

 

 Nu har vi säkrat med stenar, som knappast syns, men som känns för den som försöker ta sig in. Ett bra tips för alla som har oturen att bli invaderade av utomjordingar.

Och som alltid. Inget ont som inte har något gott med sig! Nu är det säkrat också för ”kotterna”, som annars även de kunnat ta sig ut mot gatan om de kommit på den farliga idén!

 

Så i dag känns det ganska tryggt för oss alla. Så länge det nu varar!!! Medan det är lugnt och fridfullt omkring mig vill jag passa på att berätta om lillebror Febus och hans bästis ”Måsen”!

Ändå sedan Febus kom, som liten kattunge, har de haft ett speciellt förhållande. Så fort ”Måsen” kommer, och sätter sig på uthustaket, klättrar Febus upp i lilla trädet och försöker ta sig upp till honom.

 

Det är lika varje gång utan att vi kan förstå varför. De andra fåglarna struntar han i! Men ”Måsen” väcker så varma känslor hos lillebror Febus att vi nästan undrar om han tror att det är hans bror.

De är ungefär lika stora och har precis samma färg, och ”Måsen” är ringmärkt så vi vet att det är samma storpippis som återkommer varje vår. Och även han tycks gilla lillebror och kan sitta och titta på honom långa stunder utan att säga ett ljud.

 

Men så har matte också lärt ”Måsen” att vara lågmäld och inte skrika så högt när han är här. I gengäld får han förstås som alla andra kompisar sin ”pannkis”, som matte serverar rakt in i näbben på honom.

Visst är det otroligt hur nära varandra vi kan leva och samsas katter, ”kottar” och allsköns pippis, mitt i stan på en och samma gång. Det vill jag kalla lycka för oss allesammans! 

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

”Prassel” avslöjad och mysteriet löst

Misstankarna har bekräftats och mysteriet är löst! Men jag vågar lova att det krävdes många timmars detektivarbete innan ”Prassel” kunde avslöjas.

Då kom han plötsligt sent en kväll, som den självklaraste sak i världen, genom husses specialbyggda ingångshål i staketet. Välkomnad av oss bröder, men bara så där lagom av ”Kotte”!

Efter en stunds knuffande och buffande lyckades matte i alla fall få dem att sätta sig och äta bredvid varandra. Och visst var det mysigt att se, men några riktiga kompisar verkade de inte vara.

 

Vår ”Kotte” är fortfarande betydligt mindre än ”Prassel”, men det är hans ställe och helt klart han som bor här och bestämmer. ”Prassel” nöjer sig blygt med att få äta sig mätt och drar sedan vidare för att hälsa på vid samma tid sena tid nästa kväll.

Högt över, lågt under och mellan spjälorna på staketet har vi stått, legat, suttit och hållit koll på minsta rörelse utanför om kvällarna. Men ”Prassel” har gäckat oss i mörkret, och det enda som avslöjat hans närvaro är fler tomma fat än vad vår ”Kotte” kunnat åstadkomma.

 

Husse och matte har hela tiden anat vad som dolt sig i mörkret. Vi har förstås också hoppats men varit skeptiska! För vi har fortfarande problem med den svart/vita utomjordingen, som heter Jack, bor några kvarter längre upp på Elsborg och håller på att knäcka oss.

I morse hade han grävt sig in från den farliga sidan, med påföljd att lillebror Febus fick fnatt, jagade ut och drog iväg efter honom. Lyckligtvis såg broder Artemis vad som hände och tassade snabbt som blixten in och slog larm om att det inte stod rätt till!

 

Matte hittade lillebror Febus under syrenbusken på fel sida staketet, varifrån den svartvita flydde genom ett hål upp på allmänningen. Hem kom hon med en ”vrålhet” lillebror som var mer svart än vit efter att ha åkt på magen i leran efter nattens våldsamma skyfall.

Så hela förmiddagen har husse och matte varit ute i blötan och fyllt upp hålen under staketet. Nu har de dessutom sänkt staket-ribban nertill och fyllt på grus bakom blommorna! Allt för att försvåra för objudna gäster att gräva sig in.

 

Regnat har det förresten inte bara gjort i natt. Det har varit grymt blött och kallt hela veckan efter  midsommaren som blåste bort. Så hur blommorna här hemma kommer att se ut, när jag ska ha ”Liten Öppen Trädgård” om en månad vågar jag knappt tänka på i dag.

Men jag brukar ha tur med vädret, så vi får hoppas på det i år med. Sista söndagen i juli är det som gäller, och det börjar så smått bli tradition. Jag återkommer förstås till det, men redan nu går det jättebra att höra av sig till gpia.persson@outlook.com om du känner för att vara med, se på blommor, prata katt och fika!

 

 Måste tyvärr erkänna att jag ännu inte så kommit så värst mycket längre med den uppblossande midsommarförälskelsen. Men håll med om att hon är en riktig sötnos. Så bara solen kommer upp igen ska väl matte och jag försöka få till en träff  med henne.

En bit på väg har jag i alla fall kommit, för hon springer då inte och gömmer sig för mig nu längre. Tvärtom tycker jag nästan att hon börjar se lite intresserad ut! Så vem vet vad som händer om nu bara solen och värmen återvänder.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 


Permalänk

Ljusa nätter väcker förunderliga känslor

 

Tänk vad midsommar med ljusa nätter och blomsterkrans i håret kan väcka förunderliga känslor! Eller hur ska man annars förklara det som hände mig en bit bort sent på midsommaraftons kväll.

Blomsterprydd, stolt som en tupp och glad i hågen tassade jag då med matte ut på spännande promenad ner mot stan. På vägen skrämde jag först jag hem en gammal svart/vit tant och grymtade efter det på avstånd åt en liten grå/vit fröken.

 

Men se det skulle jag aldrig ha gjort! För jag upptäckte snart att hon var alldeles bedårande söt! Men mitt burdusa sätt fick henne att retfullt slingra sig in i syrenhortensian och sedan sitta där kika på mig.

Så nära och ändå så oåtkomlig! Och det trots att jag nu började kvittra som en pippis, i stället för grymta som en gris, för att locka fram henne. Men sötnosen var obeveklig och därför så  intressant att matte aldrig höll på att få hem mig.

 

Hemma väntade förstås Artemis, Febus och ”Kotte”, som blivit nästan som en liten hund! Han har flyttat in på riktigt i sitt lilla röda hus, och när han är vaken kommer han så fort matte ropar!

Artemis gjorde förstås stora ögon, när jag berättade varför jag dröjt mig kvar där ute så länge. Lite nyfiken blev han också, men han och Febus hade fullt upp att hålla koll på allt spännande som rörde sig på gården i blåsvädret.

 

 

Helt klart hade de upptäckt något nytt som ingen av oss andra lagt märke till förut. De turades om att hålla koll och Febus försökte förgäves förklara för mig vad som var på gång utanför staketet. Fast jag var förstås lite för sinnesförvirrad för att kunna koncentrera mig på det.

Men helt kart hade det med ”Kotte” att göra! Det gjorde mig förstås orolig för att småbröderna upptäckt någonting som skulle kunna vara farligt för honom. Någon förklaring fick jag inte heller den kvällen, men misstankarna började riktas åt ett visst håll!

 

Så innan vi tassade in frampå nattkröken, för att gå till sängs, satte matte ut dubbelportioner med mat åt ”Kotte”. Och innan jag somnade lovade hon mig en förmiddagspromenad med blomsterkrans ner till föremålet för mitt intresse.

Sötnosen bor i samma hus som kvarterets bilskola. Så på trappan ut mot gatan satt matte och jag en lång stund på midsommardagen och bara väntade på att få se en skymt av henne. Men inte heller! Nej, matte och jag fick nöja oss med bilisternas uppskattande blickar på mig i blomsterkrans vid Gruvgatan.

 

 Jag får trösta mig med att det går fler tåg, som det så vackert heter! Och vad det var som ”spökade” utanför staketet på midsommarafton hoppas jag kunna ta reda på och avslöja nästa helg!

Med det önskar vi er alla ett fin avslutning på midsommarhelgen , som går till historien till den kallaste och blåsigaste vi varit med om. Men det finns som sagt inget dåligt väder – bara dåliga kläder. Och vi höll värmen bra med blomsterkransarna!

 Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Myshörnan färdig och invigd

Huset på plats, målat och klart, blommor och buskar satta! Till och med lite mjuk kvällsbelysning har ”Kotte” fått i sin alldeles egen lilla myshörna i trädgården.

Där håller han som bäst på att göra sig hemmastadd i sitt nya trygga ”kottehus”. Dit han kan han nu smyga in, om faror lurar, när vi andra är i skogen eller ligger och sover.

 

Ingången till huset är nämligen så finurligt konstruerad att bara en igelkott kommer in. Det är det som är finessen, och gör att han garanterat får ha huset alldeles för sig själv.

Det har nämligen blivit lite si och så med hans gamla sovkupé på slutet! Jag har blivit så där alldeles våldsamt förtjust i den och smyger mig in dit så fort jag kommer åt.

 

För jag har upptäckt hur gudomligt skönt det är att ligga inbäddad i ren mjuk halm. Det doftar ljuvligt och att sova ute, till måsarnas skri och lillpippis kvitter, är sommar när den är som bäst.

Matkupén eller restaurangvagnen intill har ”Kotte” förstås kvar, och där finns alltid mat om husse och matte är borta och vi bröder sitter inne. Fast annars äter han numera mest i sällskap med matte ute på gräsmattan.

 

 Det märks att han känner igen hennes röst och tittar på henne med jättesnälla ögon. Han verkar helt trygg med oss här hemma och tycks till och med uppskatta när matte kliar honom bakom örat och under hakan.

Höga ljud och snabba rörelser är det enda som skrämmer.  Så när det var cruising härom kvällen, tyckte jag riktigt synd om ”Kotte”! För det dånade vedervärdigt grymt i luften och durrade hemskandens otäckt i marken till långt in på natten.

 

Faktiskt var det så illa att jag redan börjar gruva mig för nästa gång det ska cruisas här i stan. Just för att några få ”dunderklumpar” måste ”bränna  ut” allt de har och förstöra för de stora sköna amerikanska glidarna.

På tal om bilar måste jag också berätta att jag i går tvingades ta avsked av den gamla storbilen, som husse skjutsat mig i från första stund. Den här gången har han bytt tll sig en mindre, men i alla fall en skogsbil, och nu väntar jag bara på att få ut och provåka den.

Med det tackar jag för mig för i dag och passar samtidigt på att från alla oss här hemma önska alla er alla där ute en riktigt trevlig midsommar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Läs på så vi slipper överges och förgiftas

Jag sitter i fönstret och kollar på en matte med två hundar ute på trottoaren.  De tre får mig att fundera över varför det fortfarande är så märkvärdigt att skaffa hund och så lättvindigt att skaffa katt.

Det borde inte vara någon skillnad, då det krävs samma ansvar och lika mycket kunskap av ägaren. Men efter att matte och jag i veckan tittat på husdjurssidor i arbetsmaskinen, går det inte att blunda för hur dåligt pålästa många kattägare är!

 

 Kanske är det därför som det i dag finns över 100 000 hemlösa katter här i landet. Kull på kull med kattungar föds och visas upp på söta bilder för att hitta nya hem. Kattungar helt utan identitet, som skyddsnät i framtiden.

Ett som är säkert är att det är de här kattungarna riskerar att bli övergivna när de inte är lika små och söta längre. För som alla levande varelser växer de upp, blir vidlyftigare och mer påfrestande, samtidigt som de ställer allt större krav på sina ägare.

 

Det är både simpelt och ansvarslöst att ”dribbla” med katter och kattungar på det här sättet. Ska katten inte användas i avel ska den till veterinären för att bli lugn och snäll och go.  Föds det kattungar ska de id-märkas med chip, vaccineras, avmaskas och veterinärbesiktas innan de lämnar mamma katt.

De ska också vara minst 12 veckor innan de flyttar! Låt dig aldrig luras att ta en yngre unge från sin mamma, då det inte bara är grymt utan också ett brott mot djurskyddslagen. Anmäl upprepade förseelser till länsstyrelsen, så det slipper bli fler kattungar där!

 

Jag har skrivit om det förut. Men det tål att upprepas så många kattkullar utan identitet som just nu visas upp på husdjurssidor i arbetsmaskinen. Och inte bara det! Många kattägare verkar inte heller veta ett dugg hur farliga vissa saker ni människor stoppar i er är för oss katter.

Bara den senaste veckan har kattägare skrivit om hur deras katter älskar avakado, lök, russin, vindruvor och choklad. Godsaker för människan men ytterst olämpliga, för att inte säga farliga, för både katter och hundar. Så farliga att vi kan bli väldigt sjuka och till och med dö av dem!

 

Framför allt är det inre organ som lever och njurar som tar stryk. För vi är inga människor och kommer aldrig att bli det! Vi är husdjurmed speciella behov och behöver mat och godsaker som är avsedda för oss.

Samma sak med mediciner för människor. Ge aldrig sådana till ditt djur, annat än i speciella fall, och då på inrådan av veterinär. En så oskyldig tablett som Alvedon, som kan köpas i vanliga affärer, kan räcka för att ta kål på en katt.

 

Det blev mycket på en gång, men det kan inte sägas nog många gånger. Så hjälp matte och mig att sprida vidare och bana väg för att vi katter med tiden ska bli lika mycket värda som hundarna jag fortfarande ser ute på trottoaren.

Hoppas att jag inte blev för allvarlig nu. Men det känns angeläget med tanke på alla små rara kattungar som den närmaste tiden ska ut i vida världen. Och med det tackar jag för i dag och önskar alla en solig sommarvecka tills vi hörs igen!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 


Permalänk

Sommar, sommar, sommar…

Äntligen slut på det eviga blåsvädret som vindpinat oss hela den senaste veckan. Ett blåsväder som, i sällskap med ett lika envist regnande, förvisat oss till de lummigt grönskande buskarna.

För växtväder har det varit, och vi har numera inga som helst problem att gömma oss och ligga droppstilla och kolla på lillpippis. De grå sparvilarna har i dagarna kommit med sin första kull småttingar och håller på att ta ner husse och matte.

 

Här vankas det nystekt pannkaka på den höga pidestalen utanför köksfönstet. Småttingarna, som är alldeles gula om näbben, har svårt att hålla sig på benen och äter som bara den för att få lite tyngd och inte blåsa bort.

Just nu behöver de verkligen lite människohjälp! För så kallt som det har varit i luften på slutet har naturen inte så värst mycket att bjuda på. Men nu är klockan slagen, och det betyder att det lär ska bli ändring på det!

 

För i dag skriver vi första söndagen i juni, och då är det sommar på riktigt! Faktiskt tycker jag mig redan känna att nordan mojnat lite, samtidigt som solen skiner från en klarblå himmel och värmer så där gudomligt skönt.

Nog för att vi klarar oss här hemma, men jag tycker mer synd om ”Kotte”, när vinden viner och han tappar sitt annars så säkra väderkorn. Hos honom är det nämligen den lilla nosen som styr i alla väder och ser till att han hittar hem i mörkret.

 

Utan ”Kotte” ingen sommar, då vi blivit bortskämda med att höra hans gemytliga prasslande i halmen under farstukvisten och se honom sticka fram sitt lilla huvud där. Broder Artemis, som älskar lugnet och tystnaden, kan sitta långa stunder och titta förundrat på den lilla taggiga varelsen.

Här hemma på gården har vi vårt eget lilla sommarparadis, och behöver inte åka på någon sådan där storslagen semester långt bort. Det räcker så bra för oss alla fem med lite spännande skogsutflykter, och så ser jag förstås fram emot att få ha min alldeles egen dag.

 

Sista söndagen i juli blir det i år precis som alla år! Och då är ni varmt välkomna till ”Liten Öppen Trädgård” med fika, kattprat och annat smått och gott! Kunde inte hålla mig längre utan måste bara få sätta det på pränt!!!

Återkommer förstås till ”Tritondagen” längre fram i sommar. Nu måste jag i stället få visa hur glad ”Kotte” blev i dag, när han fick lite laktosfri kattmjölk efter kattmaten. Titta, njut och bli glad du med!

 

Glad blev också allas vår vita ”sagohäst” Hvalstad Blondi, när hon på i veckan gjorde sitt livs andra lopp på Rättvikstravet och firades med massor av morötter av sina många vänner! Vi tillhör dem, och har alla här hemma var sin andel i henne, och var förstås jättestolta.

Blondi med tränaren Christina Erlandsson i sulkyn travade klockrent och fick sin första slant med hem till Romme! Så sommaren kunde inte ha börjat bättre för den norska blondinen, som likt lillebror Febus är vit med lite dragning år guld och har ärliga ljusblå ögon!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

Tassekram sibiren Triton med bröderna  Artemis och Febus


Permalänk

Mitt i paradiset lurar farorna!

Sommar, sol och slöa dagar! Det njuter vi av här hemma just nu. För ingen av oss orkar väl med så mycket mer än att ligga och filosofera i värmen!

Öppna dörrar och fönster, svalkande vatten på gården och skuggiga rabatter att ligga i. För att inte tala om ”kotteburen”, som är min hemliga favorit, dit jag smyger jag in i halmen så fort jag kommer åt.

Men mitt i paradiset lurar också många faror som det gäller att se upp med. Huggormarna är på bettet, fästingarna lika så och getingarna är jättestora i år! Dessutom är många trädgårdsväxter farliga att äta, och riktigt otäck blir trädgården av giftig ogräsbekämpning.

 

Så det gäller för alla hussar och mattar att vara på sin vakt, då det är lätt hänt att vi nyfikna katter annars råkar illa ut. Jag har själv blivit getingstungen mer än en gång! Så jag vet ur det känns att ligga med stor tass eller svullen kind och bli ompysslad av matte.

Ändå är det lindrigt jämfört med att bli huggormsbiten. För ormens gift kan skada lever och njurar! Därför ska en biten hund eller katt bör hållas i mest möjliga stillhet och snarast tas till veterinär.

Där läggs ormbitna katter och hundar in på dropp och får smärtstillande medel. Katter klarar ofta ormgift bättre än hundar, som i ytterst allvarliga fall kan numera även behandlas med serum. Det räddar liv men är väldigt dyrt!

 

När de gäller de fästingarna handlar det om att mota Olle i grind och få dem att tycka så illa om oss som möjligt. Det kan göras på olika sätt, men vi som vill undvika giftpreparat föredrar fästingavvisare och bärnstenshalsband.

Kompisen Loke, som hälsade på häromdagen, var snyggt prydd och tryggt utrustad med både halsband och avvisare. Hur den sistnämnda fungerar går över mitt förstånd, men det lilla röda hjärtat lär skrämma bort fästingarna.

Hjärtat ger nämligen  ifrån sig någon sorts elektronisk signal, som vi andra inte hör men fästingar och löss avskyr. Ultraljud heter det visst, och hjärtat är lika ofarligt att bära som det omvittnat effektiva bärnstenshalsbandet.

 

Det finns också kemiska fästingmedel för både hund och katt. Medel som är effektiva men giftiga och har visat sig orsaka hudproblem hos många djur. Ett sådant är Frontline, som i rätt dos och styrka passar både hund och katt.

Ett annat är Exspot, som bara får användas på hund!!! Det är livsfarligt för katt och då det slår ut levern och i värsta kan leda till döden! Viktigt att veta för den som har både hund och katt och tror sig kunna använda Exspot på båda.

När det gäller trädgårdens växter är det framför allt de färggranna liljorna tillsammans med stormhatt och änglatrumpet som är riktigt giftiga. Väldigt farlig för oss katter är också den just nu blommande vita liljekonvaljen, hur liten och oskyldig den än ser ut.

 

Medan Loke vilar vill jag bland nymodigheterna varna speciellt för den japanska kottepalmen. En en grön växt, med vajande flikiga blad, som säljs i flera butiker och har blivit väldigt populär.

Men se upp! För kottepalmen är väldigt giftig och har redan i år tagit flera katters liv. Många fler av trädgårdens växter är också högst olämpliga att äta, och för att vara på den säkra sidan är det bäst att husse och matte att kollar med inköpsstället.

Bland många populära barrväxter i trädgården är alla arter av idegran de absolut giftigaste. Väl värt att lägga på minnet, då idegranen är lågväxande och lättåtkomlig, samtidigt som den blir väldigt gammal. 

 

Och medan jag fortsätter hålla koll på Loke, från min skuggplats under ljugarpallen, passar jag på att tacka för mig för i dag och hoppas mina små tips kan komma till nytta om olyckan skulle vara framme.

Jag hoppas förstås att vi alla slipper både såväl ormbett, som getingsting och förgiftningar och får en jättefin skadefri sommar. Men som det heter - i de lugnaste vattnen går de farligaste fiskarna – så var rädda om er allesammans! 

 Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Hästbiten och omsvärmad!

 

Jag har fått en ny idol. Han är jättestor, jättefin och jättesnäll! Till och med så snäll att jag fick låna hans madrass i finkan mellan arbetspassen på välgörenhetsdagen hos Falu Riklubb i Främby.

Där visade vi bröder och fyra andra fina kattkompisar upp oss i Dalälvskattens monter. Berättade om oss själva och föreningen och visade hur mysigt det kan vara att ha katt!

 

Men min nya idol är sannerligen ingen katt. Han kallas Bobson och är en maffig hingst är av rasen Irish cob och Tinker! Med böljande lugg, man och svans så lång att min känns nästan lite futtig.

Självklart blev jag mäkta stolt när han och hans matte Bodil Blomberg nickade välkomnande då jag längtansfullt tittade in i hans halmprydda hästfinka. Där mitt i härligheten fick jag sedan ligga och ladda mellan tassandet bland publiken.

 

För visa upp mig ute bland folk och bli omsvärmad av rara barn är det bästa jag vet. Och visst blev jag gosad med, av både stora och små, där jag tassade runt bland hundar och kaniner.

Än bättre kändes det förstås, då jag gjorde det för att samla in pengar till barn som har det svårt här i Falun. Lions har uppmärksammat problemet och sett att det är många som behöver en extra slant.

 

Buren inne i Dalälvskattens monter kändes snart för trång, trots att jag satt vägg i vägg med den här blåögda skönheten med lockig päls. En pratglad devon rex som lystrar till namnen Zine.

Han uppträdde tillsammans med kompisen Cara, en sköldpaddsfärgad champion av rasen brittiskt korthår. Hon ses här i famnen på matte Kristina Kjell koncenterad på något spännande utanför kattmontern.

 

 Då och då mellan promenaderna måste jag förstås se till småbröderna Artemis och Febus. De blev självklart glada att se mig utanför buren, men klarade sig galant på egen tass och skötte sig exemplariskt.

Gång på gång fick matte lyfta ut dem en och en, då väldigt många ville borra in näsan i deras mjuka pälsar och verkligen andas in dem. Naturligtvis för att de är så söta men också för att vi är mer allergivänliga än andra katter.

 

Tänk ändå hur småbröderna växt till sig sedan i fjol vid den här tiden, då vi var med på Falu Djursjukhus jubileumsfestlighet. Då låg de och gömde sig i varandra, medan de nu var toppenduktiga och gjorde mig jättestolt.

Flera av de intresserade i publiken tog också vårt telefonnummer och vill komma och hälsa på och lämna kvar örngott åt oss att ligga på. Självklart är de välkomna, då de berättade att det vore en lycka för dem att kunna skaffa katt.

 

Tårarna var nära på flera i publiken, då de berättade hur de tvingats lämna bort sina älskade katter för att någon i familjen visat sig vara överkänslig. Vi gav dem tillbaka en gnutta hopp, då många allergiker faktiskt tål oss.

Det är med sibirisk katt, som med den ryska hästen basjkir, att vi saknar något i huden som gör att många allergiker kan umgås med oss utan problem. Självklart är det olika för var och en men värt att testa för den som längtar!

 

Härligt för mig att se småbröderna klara sig själva, så att jag kunde fortsätta mingla med den yngre delen av publiken. Vi var liksom på samma nivå, då de mer än gärna kröp ner på knä för att känna på och prata med mig.

Jag älskar verkligen att stå i centrum, och ha mycket folk omkring mig. Men jag vill känna marken under tassarna för att trivas! Där har de vana utställningskatterna har lite försprång när det gäller att sitta i timmar i bur!

 

Titta bara på brittiska korthåret Rocka Billy, som så här maffigt mötte publiken med sina vackra ögon.  En riktig nallebjörn, som såg så klok ut att till och med jag kände mig lite liten.

Det ska mycket till för det. Men även matte Birgitta Nordqvists maine coon Benazir imponerade stort på mig! Det var något i hennes blick som påminde om vår gamle Nisse, som var världens snällaste och tog hand om mig när jag kom!

 

Hur som helst flög timmarna i väg, och snart var det dags att riva montern och tacka och ta farväl. Bröderna hade då krupit ihop och började blir trötta och längta hem. Jag hade mer än gärna stannat en stund till på halmmadrassen.

För det kändes stort att ligga där och hör Bobson frusta och skria, på sitt alldeles speciella sätt. Men allting har ett slut, och väl hemma firades vi med kokt fisk och spraygrädde och fick vara ute i trädgården till sent på natten!

 

Med det slutar jag och hoppas ni förlåter mig för att jag skriver först i dag. Men som sagt det var ju för den goda sakens skull och självklart ställer vi alla upp för barnen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus