Permalänk

Familjelycka, medicin och sötisar!

Familjelycka, medicin och två sagolika sötisar lyser jag upp augustimörkret med idag. För Sioux och ”Lilla Gubben” är just nu mina ljuspunkter i den annars regntunga tillvaron här hemma på Elsborg

Jag börjar förstås med lillebror Febus allra goaste höstmedicin. Han heter alltså Sioux och är från Älvnäs utanför Hedemora! Och det är han vi alla hoppas att ska bli Febus buskompis framöver.

 

Broder Artemis och jag är för ”gamla” för att hålla Febus höga tempo och leka dagarna i ända. För han är fortfarande lika full av hyss som en kattunge, och hans påhittighet vet inga gränser.

Men lille Sioux är bara fyra veckor än, och måste vara kvar hos sin mamma tills han är minst tolv. Så först någon gång i mitten av oktober får vi hämta hem honom till oss och Febus börja ”medicinera”.

 

 Det sägs att blod är tjockare än vatten, och därför tror vi att lille Sioux och Febus ska bli världens bästisar. De har nämligen samma pappa Ingo, precis som broder Artemis och jag har samma pappa ”Kingen”!

Hur sedan vi andra ska orka med två sådana busfrön i huset törs väl ingen av oss riktigt tänka på. Men så engagerad som Febus varit i våra ”kottar” tror jag faktiskt att han behöver en lillebror att ta hand om.

 

Nu dröjer det ännu ett tag tills Sioux får komma hem till oss. Och då ”Kotte” och hans kompis åter dragit ut på friarstråt har det varit lite tomt och tråkigt här hemma de senaste veckorna.

Så tomt att vi till och med tagit ner varningsskyltarna vid Sturegatan. Men nu sitter de där igen! För sent i måndags kväll upptäckte matte att det rörde sig blomrabatten och såg ett litet huvud sticka fram.

 

 Visst var det en lite blyg ”kotteunge”, som säkert nyss stötts bort av sin mamma och för första gången var ute på egen hand. Jättefort pinnande den iväg ut under grinden, så fort matte försökte locka på den.

Men innan vi kröp till kojs gömde hon ett fat med ”kottegodis” under busken utanför grinden. På morgonen var det till vår lycka alldeles tomt, och natten efter var den lilla taggisen inne och gjorde sig hemmastadd på gården i flera timmar.

 

Vi kallar honom ”Lilla Gubben”, och på onsdagsförmiddagen tittade han plötsligt ut ur ingången till det tomma ”kottehuset”. Han hade flyttat in under natten och visade  tydligt att han ville ha frukosten serverad.

Nu smyger han omkring här ute på kvällarna, och har på slutet även fått påhälsning av en eller två större ”kottar”.  Men det är ”Lilla Gubben” som bosatt sig här till Febus och allas vår stora lycka.

 

Då han är liten och känslig i magen får han mest uppblötta kattungeknaprisar från djursjukhuset tillsammans med lite vanlig blötmat. De uppblötta knaprisarna tycker han att är så goda att han gärna äter dem ur handen på matte!!!

Att se det blev häromkvällen lite för mycket för mig. Så medan matte handmatade ”Lilla Gubben” med knaprisar snodde jag mjukmaten på fatet som han skulle få till efterrätt! Jag visste att det fanns mer inne och kunde bara inte hålla mig, fast jag egentligen inte tycker om kattungemat!

 

I väntan på lillebror Sioux har Febus nu i alla fall fått en fosterlillebror att ta hand om och beskydda. Så han är lycklig och har fullt upp att hålla koll på var det lilla livet befinner sig.

Samtidigt kan broder Artemis och jag ligga på bordet och njuta av skådespelet och solen när den behagar visa sig. I dag ser det visserligen mörkt ut, men ni vet väl att efter regn kommer solsken!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 


Permalänk

Febus måste få medicin!

 

Lillebror Febus är världens mjukaste, goaste och sötaste gulleplutt. Men han är också så busig att vi tror han behöver medicin! Matte har fått recept på en väldigt speciell sort, som kärleksfullt tillverkas i Älvnäs en bit utanför Hedemora!

Den medicinen ska lillebror Febus få testa i höst, och vi hoppas förstås att den ska göra honom gott! Matte har verkligen sökt med ljus och lykta, och valt med största omsorg, innan hon gick till beslut.

 

Sioux heter medicinen, som är speciellt framtagen för att passa Febus. Mer än så kan jag inte säga i dag, då husse och matte ska kolla på medicinen, och träffa doktorn som rekommenderat den, först i kväll.

Så det blir till att vara ensamma hemma några timmar. Men det får vi stå ut med om medicinen kan bli till nytta och glädje för Febus! Och självklart till glädje för alla oss andra här hemma med förstås.

 

Visst är det här med medicinen spännande så det förslår, men annars har det varit en vilovecka här hemma. Vädret har varit för växlande för några större utsvävningar vare sig nere på stan eller ute i vildmarken.

Så jag har mest legat på övervåningen i ”dubbeldäckaren” på farstukvisten och mediterat. Matte säger att det heter så när man går in i sig själv och varken ser eller hör vad som händer runt omkring en.

 

Det har fungerat alldeles utmärkt till ackompanjemang av åskans dova muller och regnets härliga smattrande mot farstukvisttaket. Där får jag ligga ostörd i min egen värld, medan bröderna häckar under den regntäta klematisen.

Artemis vill nämligen ha nära till solstolen, där han myser som bäst i sin alldeles speciella stil. Han bara rullar över på rygg, och slappar med magen i vädret, vare sig han ser på tv om kvällarna eller sitter ute i solen.

 

Lillebror Febus flyger som vanligt både högt och lågt mellan regnskurarna. Har han ingenting annat att göra tassar han ut och blöter ner sig, för att sedan tassa in och bli torkad torr av matte.

Så kan han hålla på i evighet, och tassar gärna omkring med handduken på ryggen efter att ha blivit torr. Huvudsaken för honom är att det händer någonting hela tiden, och det är just det som medicinen förhoppningsvis ska råda bot på!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Nu lämnas de åt sitt öde!

 

Här ligger vi alla tre och gottar oss som bäst efter dagens kvarterspromenad. Kunde ha det hur mysigt som helst, om jag inte visste hur sorgligt många andra katter har det.

Just nu inför skolstarten är det som värst för många små lurviga kelgrisar. De bara överges när semestern är slut och lämnas kvar vid sommarvistet med ett fat mat att klara sig på hela vintern.

En vinter de inte överlever, om de inte har turen att hittas och tas omhand av snälla människor. Än är de inte förvildade, om än lite rädda, men snart är det för sent att rädda dem.

 

Matte brukar säga att det inte bara är djurplågeri, utan också grymt mot barnen, att bete sig på det här sättet. Det är lått hänt att tro att barn inte förstår så mycket, men inget kan vara mer fel!

Ingen vet heller vad de barn, som förlitat sig på föräldrarnas löfte om att katten klarar sig, får utstå när de kommer till skolan. För där får de snart höra sanningen och förstår att deras lilla kelgris är på väg att bli en mager utsvulten sommarkatt.

Därför håll ögonen öppna ute i skogen, och var vaken för svaga ljud. De kan komma från en ensam förtvivlad liten katt! En katt som nyss varit älskad, och överöst med livets goda, men nu är ensam och inte klarar sig på egen hand.

 Broder Artemis roar sig med att jaga humlor, men han vet att många har det svårt. Tveka därför aldrig att hjälpa ett nödställt djur. Polisen är faktiskt skyldig att ta hand det som hittegods, om inte länsstyrelsen väljer att besluta om ett omhändertagande enligt djurskyddslagen.

Låt dig inte luras om polisen nekar och du ringer på jourtid. Försök bara hjälpa djuret över natten eller helgen, och lämna sedan över det till polisen. Finns det ett katthem i närheten hör du förstås av dig dit.

Där får du säkert råd och hjälp att ta hand om djuret om det finns plats. Sorgligt nog är katthemmen så gott som fullbelagda året om! Bara för att simpla ägare struntar i att kastrera och id-märka sina katter.

 

När åskan går roar sig lillebror Febus med att vakta husses skor. Han går ut och in som han vill men vet att det bara här i länet sitter hundratalet katter på katthemmen i Borlänge, Smedjebacken och Hedemora och i tillfälliga jourhem.

Därtill kommer alla polisens katter, som omhändertagits på grund av misskötsel i hemmen. Just nu busar sju sådana kattungar och deras två mammor på polisens inkvarteringställe i Falun. De väntar på beslut från länsstyrelsen och hoppas sedan hitta nya trygga hem.

Blyga men jättesöta efter en tuff start i livet! Så vet du någon riktig djurvän, som eventuellt skulle vara intresserad, är det bara att du mejlar matte på gpia.persson@outlook.com så lotsar hon dig vidare.

 

Tänk i sammanhanget också på att aldrig börja mata en främmande katt utan att han en plan på hur du fortsättningsvis ska hjälpa den. Annars har du snart en katt till och en kull förvildade ungar att ta hand om.

För har du börjat mata anses du av både polisen och länsstyrelsen som ägare och katterna som dina. Det kan tyckas märkligt, men så är det! Så se till att vara överens med myndigheterna innan du börjar mata på egen hand!

Det här med övergivna katter är ett sorgligt kapitel som aldrig verkar få något slut. Ändå skulle det vara hur enkelt som helst om alla hussar och mattar tog sitt ansvar och kastrerade, id-märkte och vaccinerade sina katter innan de släpps ut ensamma överhuvudtaget!

 

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Det kom en liten pippis…

Lugna gatan med bara lite småbus har det varit sedan jag skrev sist. Värmen inbjuder inte till några större utsvävningar, och sedan i går kväll vilar en långväga brandrök över trädgården.

Den oroar och dämpar även om den är svag. Och jag kan inte låta bli att undra hur grymt det måste kännas för dem som bor en bra bit bort där skogen brinner.

Det enda stora som hänt här hemma är tragedin med den främmande pippisungen som lyckligtvis utvecklades till en riktig solskenshistoria! Den tappra lilla varelsen etsade sig nämligen fast i minnet och kommer för alltid att ha en plats i våra hjärtan.

 

Det började med att broder Artemis gjorde stora ögon när lilllebror Febus i fredags förmiddag kom ut ur buskarna med en grästuva, som visade sig vara en liten  grön pippis, i munnen! Han såg lika vilsen ut som ungen och bara släppte den till matte.

Hon blev förstås förtvivlad, men lugnade sig snart, då den vettskrämda pippisungen var till synes oskadd och bara chockad. Det märkliga var dock att den var en sorts sångare som vi aldrig någonsin sett här hemma förr.

Var den kommit ifrån, och hur den hamnat i våra buskar, går över både husses, mattes och vårt förstånd. Den återfick i alla fall tryggheten vid mattes hjärta, och där i hennes kupade hand låg den lugnt ett par timmar.

 

Sedan började den röra på sig lite, och efter att ha kollat att ögonen, benen och vingarna var hela och rena fick matte upp hoppet. Hon smälte lite honung i vatten och gav den droppvis i spruta.

Det gjorde susen och efter ett tag började den lilla gudomligt söta pippisungen klättra upp på hennes axel. Jag såg det från boxen på farstukvisten, där jag låg och visste att jag inte fick störa.

Bröderna var sedan länge instängda i uthuset, och en stund senare tackade den lilla sötnäbben för sig, flaxade iväg en liten bit och hoppade ut under grinden. Matte smög efter på avstånd och såg att den hittade en trygg plats i busken alldeles utanför.

 

Där satt sedan alldeles stilla i skydd av lövverket. En stund senare hade den tagit sig högre upp i busken. Och när matte tredje gången kikade ut ville den inte veta av henne.

Målet var nått, den kände att vingarna bar och strax efter flög den vidare mot nya mål! Förhoppningsvis till resten av sin familj, som ingen av oss kan förstå var finns någonstans i närheten.

Fågelboken förtäljer nämligen att den lilla ungen lär vara en grönsångare, då den var grön upptill, gul på hals och bröst med en tydligt markerad ögonlinje och alldeles vit på magen. Och någon sådan lillpippis har då ingen av oss sett livs levande förut!

 

Hur lillebror Febus kunde hitta den lilla ungen är en gåta, precis som var den kom ifrån. Kanske upptäckte han den från farstukvisttaket, och frågan är om den kom med en hälsning från någon av våra nära och kära på andra sidan regnbågsbron.

Just den här fredagen var det nämligen precis en vecka sedan det tilldrog sig något alldeles speciellt! Mer än så kan jag inte säga i dag,  men lovar återkomma till det framöver.

Det speciella har i alla fall med lillebror Febus att göra, och det var ju han som hittade den här väldigt speciella pippisungen. Dessutom höll den så fast vid matte att jag nästan tror att den kom med en lyckönskan!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Hett och härligt på min stora dag!

I hetaste laget för oss pälsklädda, men gästerna trivdes och gjorde oss glada! Så det blev en dag att minnas, när vintermörkret lägger sig och bäddar in oss i snö och is.

Tass med vädergudarna hade jag i år också, fast det varnats för rejäla åskskurar just på söndagseftermiddagen. Mullret uteblev och inte en droppe föll förrän vi började ta adjö frampå kvällskvisten.

 

Överöst med rosor ligger jag nu här och bara njuter av livet! Tar en försiktig liten smakbit då och då. Rosa, röda, vita smakar de alla så bra så!

Tack alla rara vänner som satte guldkant på min lilla öppna trädgård. Värmen börjar ge med sig och bröderna Artemis och Febus gläds åt allt annat smått och gott som förärades oss.

 

Den smått tropiska värmen är också anledningen till att jag skriver först idag! Åldern tar ut sin rätt, men ni må tro att lillebror Febus fick tokfnatt när regnet kom på söndag kväll.

Då hade han laddat under bordet hela dagen och bara flög över staketet för att skoja med matte! När hon väl fått honom i trygghet på allmänningen busade han med henne så de var sjöblöta båda två när de äntligen kom hem.

 

Jag blev inte ett dugg överraskad när Febus hoppade högt av glädje när regnet föll. Han är ju vår alldeles egen lille Emil i Lönneberga, fast på Elsborg, och har visat sig ha det jobbigast av oss bröder med värmen.

Broder Artemis och jag tar det som vanligt med ro, och skulle aldrig komma på något så tokigt som att hoppa över staketet. Det ska vara ett busfrö som Emil till det, och det finns bara ett sådant här hemma.

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Jag hoppas därför mitt bildsvep från trädgården visar hur mysigt vi hade det. Ända från Dala-Järna, Hedemora, Fiskarbo, Borlänge och förstås från Falun kom bloggvänner och firade med mig.

Jätteglad blev jag förstås när flera återkommande vänner sa att ”Tritondagen” för dem blivit tradition, precis som jag själv känner det. Traditioner är till för att hålla fast vid, och går allt som det ska firar vi femårsjubileum nästa år!

 

 Ser redan fram emot det, och fördelen med att jag skriver först i dag är att jag kommer igen redan om fyra dagar. Alltså precis som vanligt på söndag! Tills dess må nu så gott, och njut av sommaren som i dagens tidning lär ska vara flera månader framöver.

Hur mycket man nu kan tro på det som står i tidningarna. Den jag läst i dag är samma tidning som hela förra veckan hotade med skyfall hela eftermiddagen just på ”Tritondagen”!

 

Lita på mig kan ni däremot göra när det gäller att varna för stingiga flygfän av allehanda slag. Det har varit snålt med dem hittills, men i värmen har det blommat ut och invaderar oss nu i våra trädgårdar.

Mastodontgetingar och jättebromsar är bara ett par av de bevingade ”elakingarna” vi nu har att se upp med. Framför allt vid kring matbord och på fikaställen! Så drick aldrig någonting sött utan att först kolla i glaset så du slipper bli stungen på tungan!

 

Med dessa varningens ord i all vänlighet slutar jag för i dag och råder alla och envar att dricka jättemycket i värmen. Temperaturen har visserligen gått ner några grader, men en fortsatt varm och solig vecka utlovas av de som tror sig veta!

Och tills vi hörs igen får ni fortsätta att njuta av bilderna från ”Tritondagen” i trädgården här hemma på mitt älskade Elsborg.  Tänka sig att lilla jag fått en alldeles egen dag och att den nu blivit tradition!


Permalänk

Nu räknar jag dagarna…

Bara en vecka kvar och jag har redan börjat nedräkningen. För på söndag är det dags för min alldeles egen trädgårdsfest här hemma på Elsborg!

Har du inte redan anmält dig, så gör det nu till matte på adress gpia.persson@outlook.com Vi brukar ha väldigt trivsamt bland blommorna, och självklart bjuder jag på fika till kattpratet.

”Liten Öppen Trädgård” eller ”Triton-dagen”, som den numera kallas, är på väg att bli tradition. Vi har hållit den varje sommar sedan jag kom, och numera hjälper förstås både broder Artemis och lillebror Febus till att sprida trivsel bland besökarna!

 

 Hittills har jag alltid haft vädergudarna med mig, och vi har fått fira och umgås i strålande sol. Det håller jag förstås tassarna för i år också!!!  Annars får vi väl krypa in under tak, för finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Klockan 14.00 – 18.00 är trädgården öppen den här sista söndagen i juli. Förra året minns jag att lillebror Febus stal föreställningen, när han smet ut genom grinden och jagade i väg en katt över allmänningen.

Då var det många besökare som satte tårtan i halsen. Men Febus var på solskenshumör ville bara stila lite inför publik! Nu är han ett år äldre, men lika busig, så vi får väl se vad han ställer till med på söndag! Allt kan hända med en uppspelt Febus!

 

Jag vill berätta lite om min öppna trädgård, då nya läsare ständigt kommer till och en och annan kanske vill vara med. Det är precis som vilken annan öppen trädgård som helst, med den lilla skillnaden att alla här är mina bloggvänner och förstås också kattvänner!

Vi bjuder dessutom på fika, och det är bara därför vi behöver veta ungefär hur många som kommer. Och bäst av allt är att här kan alla prata med varandra som gama bekanta, då alla är vänner av djur och natur.

I väntan på trädgårdsfesten vill jag tipsa om ett annat trivsamt utflyktsmål för djurvänner. Det är Forsa Gård i Stora Skedvi med stolta grismammor och massor av kultingar som inte är stort större än katter! Jag var dit häromdagen och kunde inte se mig mätt på dem.

 

 Matte säger att hon blir som barn på nytt när hon ser de små trynena. Och jag måste hålla med, då småttingarna är för söta när de leker ute i de stora hagarna. Här kan man med fog tala om lyckliga grisar!

Så känner du dig lite deppig en dag och behöver uppmuntras. Ta då med dig fika och hälsa på hos galten, grismammorna och deras kultingar! Sitt där och kolla på den små liven en stund, och jag vågar lova att du far hem med ett leende på läpparna.

Med det rara sommartipset och slutar jag för i dag och hälsar alla som kan och vill välkomna till mig och bröderna i trädgården på söndag! Tills dess må så gott och och passa på att njuta  av sommaren så länge den varar!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

Svalkande tips i sommarvärmen

Årets lataste vecka, men också den somrigaste i kattaminne! Vi bröder har knappt varit av gården och knappt in i boningshuset heller.

Bara slöat, legat på rygg och luftat magen dagarna i ända. För att sedan jaga, busa, leka lura måsen och smyga på ”kottarna” om nätterna.

 

Hur härlig den än är så tar värmen på krafterna. Broder Artemis och jag klarar den bra, men lillebror Febus blir tagen och behöver hjälp att svalka sig.

Ett bra tips är att ha en badbalja med svalt vatten och en ren tvättsvamp i beredskap. Svampen blöter matte och stryker ut vattnet på oss till lillebror Febus stora förtjusning.

 

Leka fiskdamm i fågelbadet är en annan favorit, som både roar och svalkar tassarna. Perfekt i värmen tycker Artemis, som kan hålla på och fiska smått och gott hur länge som helst.

Just det där att svalka tassarna känns jätteskönt, då det är nästan bara genom dem vi katter svettas. Det är också därför vi och många andra pälsdjur är känsligare för instängdhet och värme än ni hussar och mattar.

 

 En annan som är väldigt känslig för solen är ” Kotte”! Hamnar han av misstag i solgass mitt på dagen är det farligt lätt att han blir uttorkad och liggande där.

Uttorkningen går snabbt och i hans fall kan en skål med friskt vatten rädda liv. Så ha alltid ett par låga skålar med friskt vatten i trädgården till glädje även för lillpippis och alla pippisungar.

 

 För den som ska ut och resa i en varm bil har jag ett bra och välbeprövat tips. Ta isklabbar från frysen, linda in dem i en stor handduk och lägg paketet som madrass under dynan i kattburen.

Fungerar jättebra och svalkar flera timmar i bil som saknar modern luftväxling. Men bara under resans gång!!! När bilen stannas och parkeras får inget djur lämnas ensamt kvar.

 

 Till sist vill jag tipsa om att en liten ”sprutt” fluffig spraygrädde, direkt från kylskåpet, är guld  värd för den där riktiga sommarkänslan. Perfekt även att ha med i kylväskan på resa, då den både svalkar och lenar en varm och torr hals.

Innan jag slutar vill jag också påminna om min traditionella ”Liten Öppen Trädgård” här hemma sista söndagen i juli! Då är alla som vill och kan välkomna på fika och en stunds kattprat.

 

Jag håller utkik efter mejl, så anmäl dig redan nu  på adress gpia.persson@outlook.com om du är intresserad och vill vara med. Det går också bra att slå oss en signal på 023-195 35.

Jag hoppas förstås få se både gamla och nya vänner här hemma den 27 juli. Min alldeles egen dag, som jag ser fram emot att få dela med er och är så otroligt stolt över!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

 


Permalänk

Fotbollen räddar fjärilsjakten

Äntligen sommar med varma soliga dagar och ljumma fjärilsrika nätter! Bättre kan det inte bli, och nu gör vi natt till dag precis som ”kottarna”.

Himla tur förresten att de sparkar fotboll på andra sidan jordklotet halva nätterna. Det gör att vi kan jaga ”föräldrafritt” till långt in på småtimmarna.

 

Stenhårt har det annars varit här hemma hela veckan. Mellan regnskurarna har husse och matte fraktat hem massvis med bumlingar, som vi bröder sedan hjälpt till att sko staketet med.

Vi har alltså varit bygglärlingar alla tre och hängt med från första stenen till den sista! Ja, den allra sista är förstås inte lagd än, men i dag är det bara några få kvar att peta ner i jorden.

 

 Som ni säkert förstår är det utomjordingarnas undergrävning av staketet, som tvingat fram det här utvidgade säkerhetsarbetet. Ett nog så tufft jobb för både människor och djur i solgasset.

Beslutet togs sedan lillebror Febus för tredje gången på två dagar jagat iväg utomjordingen Jack, efter att han först grävt sig in under staketet. Hur farligt som helst på den farliga sidan!

 

 Nu har vi säkrat med stenar, som knappast syns, men som känns för den som försöker ta sig in. Ett bra tips för alla som har oturen att bli invaderade av utomjordingar.

Och som alltid. Inget ont som inte har något gott med sig! Nu är det säkrat också för ”kotterna”, som annars även de kunnat ta sig ut mot gatan om de kommit på den farliga idén!

 

Så i dag känns det ganska tryggt för oss alla. Så länge det nu varar!!! Medan det är lugnt och fridfullt omkring mig vill jag passa på att berätta om lillebror Febus och hans bästis ”Måsen”!

Ändå sedan Febus kom, som liten kattunge, har de haft ett speciellt förhållande. Så fort ”Måsen” kommer, och sätter sig på uthustaket, klättrar Febus upp i lilla trädet och försöker ta sig upp till honom.

 

Det är lika varje gång utan att vi kan förstå varför. De andra fåglarna struntar han i! Men ”Måsen” väcker så varma känslor hos lillebror Febus att vi nästan undrar om han tror att det är hans bror.

De är ungefär lika stora och har precis samma färg, och ”Måsen” är ringmärkt så vi vet att det är samma storpippis som återkommer varje vår. Och även han tycks gilla lillebror och kan sitta och titta på honom långa stunder utan att säga ett ljud.

 

Men så har matte också lärt ”Måsen” att vara lågmäld och inte skrika så högt när han är här. I gengäld får han förstås som alla andra kompisar sin ”pannkis”, som matte serverar rakt in i näbben på honom.

Visst är det otroligt hur nära varandra vi kan leva och samsas katter, ”kottar” och allsköns pippis, mitt i stan på en och samma gång. Det vill jag kalla lycka för oss allesammans! 

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus


Permalänk

”Prassel” avslöjad och mysteriet löst

Misstankarna har bekräftats och mysteriet är löst! Men jag vågar lova att det krävdes många timmars detektivarbete innan ”Prassel” kunde avslöjas.

Då kom han plötsligt sent en kväll, som den självklaraste sak i världen, genom husses specialbyggda ingångshål i staketet. Välkomnad av oss bröder, men bara så där lagom av ”Kotte”!

Efter en stunds knuffande och buffande lyckades matte i alla fall få dem att sätta sig och äta bredvid varandra. Och visst var det mysigt att se, men några riktiga kompisar verkade de inte vara.

 

Vår ”Kotte” är fortfarande betydligt mindre än ”Prassel”, men det är hans ställe och helt klart han som bor här och bestämmer. ”Prassel” nöjer sig blygt med att få äta sig mätt och drar sedan vidare för att hälsa på vid samma tid sena tid nästa kväll.

Högt över, lågt under och mellan spjälorna på staketet har vi stått, legat, suttit och hållit koll på minsta rörelse utanför om kvällarna. Men ”Prassel” har gäckat oss i mörkret, och det enda som avslöjat hans närvaro är fler tomma fat än vad vår ”Kotte” kunnat åstadkomma.

 

Husse och matte har hela tiden anat vad som dolt sig i mörkret. Vi har förstås också hoppats men varit skeptiska! För vi har fortfarande problem med den svart/vita utomjordingen, som heter Jack, bor några kvarter längre upp på Elsborg och håller på att knäcka oss.

I morse hade han grävt sig in från den farliga sidan, med påföljd att lillebror Febus fick fnatt, jagade ut och drog iväg efter honom. Lyckligtvis såg broder Artemis vad som hände och tassade snabbt som blixten in och slog larm om att det inte stod rätt till!

 

Matte hittade lillebror Febus under syrenbusken på fel sida staketet, varifrån den svartvita flydde genom ett hål upp på allmänningen. Hem kom hon med en ”vrålhet” lillebror som var mer svart än vit efter att ha åkt på magen i leran efter nattens våldsamma skyfall.

Så hela förmiddagen har husse och matte varit ute i blötan och fyllt upp hålen under staketet. Nu har de dessutom sänkt staket-ribban nertill och fyllt på grus bakom blommorna! Allt för att försvåra för objudna gäster att gräva sig in.

 

Regnat har det förresten inte bara gjort i natt. Det har varit grymt blött och kallt hela veckan efter  midsommaren som blåste bort. Så hur blommorna här hemma kommer att se ut, när jag ska ha ”Liten Öppen Trädgård” om en månad vågar jag knappt tänka på i dag.

Men jag brukar ha tur med vädret, så vi får hoppas på det i år med. Sista söndagen i juli är det som gäller, och det börjar så smått bli tradition. Jag återkommer förstås till det, men redan nu går det jättebra att höra av sig till gpia.persson@outlook.com om du känner för att vara med, se på blommor, prata katt och fika!

 

 Måste tyvärr erkänna att jag ännu inte så kommit så värst mycket längre med den uppblossande midsommarförälskelsen. Men håll med om att hon är en riktig sötnos. Så bara solen kommer upp igen ska väl matte och jag försöka få till en träff  med henne.

En bit på väg har jag i alla fall kommit, för hon springer då inte och gömmer sig för mig nu längre. Tvärtom tycker jag nästan att hon börjar se lite intresserad ut! Så vem vet vad som händer om nu bara solen och värmen återvänder.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 


Permalänk

Ljusa nätter väcker förunderliga känslor

 

Tänk vad midsommar med ljusa nätter och blomsterkrans i håret kan väcka förunderliga känslor! Eller hur ska man annars förklara det som hände mig en bit bort sent på midsommaraftons kväll.

Blomsterprydd, stolt som en tupp och glad i hågen tassade jag då med matte ut på spännande promenad ner mot stan. På vägen skrämde jag först jag hem en gammal svart/vit tant och grymtade efter det på avstånd åt en liten grå/vit fröken.

 

Men se det skulle jag aldrig ha gjort! För jag upptäckte snart att hon var alldeles bedårande söt! Men mitt burdusa sätt fick henne att retfullt slingra sig in i syrenhortensian och sedan sitta där kika på mig.

Så nära och ändå så oåtkomlig! Och det trots att jag nu började kvittra som en pippis, i stället för grymta som en gris, för att locka fram henne. Men sötnosen var obeveklig och därför så  intressant att matte aldrig höll på att få hem mig.

 

Hemma väntade förstås Artemis, Febus och ”Kotte”, som blivit nästan som en liten hund! Han har flyttat in på riktigt i sitt lilla röda hus, och när han är vaken kommer han så fort matte ropar!

Artemis gjorde förstås stora ögon, när jag berättade varför jag dröjt mig kvar där ute så länge. Lite nyfiken blev han också, men han och Febus hade fullt upp att hålla koll på allt spännande som rörde sig på gården i blåsvädret.

 

 

Helt klart hade de upptäckt något nytt som ingen av oss andra lagt märke till förut. De turades om att hålla koll och Febus försökte förgäves förklara för mig vad som var på gång utanför staketet. Fast jag var förstås lite för sinnesförvirrad för att kunna koncentrera mig på det.

Men helt kart hade det med ”Kotte” att göra! Det gjorde mig förstås orolig för att småbröderna upptäckt någonting som skulle kunna vara farligt för honom. Någon förklaring fick jag inte heller den kvällen, men misstankarna började riktas åt ett visst håll!

 

Så innan vi tassade in frampå nattkröken, för att gå till sängs, satte matte ut dubbelportioner med mat åt ”Kotte”. Och innan jag somnade lovade hon mig en förmiddagspromenad med blomsterkrans ner till föremålet för mitt intresse.

Sötnosen bor i samma hus som kvarterets bilskola. Så på trappan ut mot gatan satt matte och jag en lång stund på midsommardagen och bara väntade på att få se en skymt av henne. Men inte heller! Nej, matte och jag fick nöja oss med bilisternas uppskattande blickar på mig i blomsterkrans vid Gruvgatan.

 

 Jag får trösta mig med att det går fler tåg, som det så vackert heter! Och vad det var som ”spökade” utanför staketet på midsommarafton hoppas jag kunna ta reda på och avslöja nästa helg!

Med det önskar vi er alla ett fin avslutning på midsommarhelgen , som går till historien till den kallaste och blåsigaste vi varit med om. Men det finns som sagt inget dåligt väder – bara dåliga kläder. Och vi höll värmen bra med blomsterkransarna!

 Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus