Permalänk

Utväxt

Det ser minsann ut som att vissa saker mår bäst av att man vänder dem ryggen till och ignorerar dem en stund.

Måste ha hänt under tiden jag var i Norge. Hoppas nu bara att den inte slår ut på en stund för här är ingen hemma över helgen. Då blir det tur upp till stugan.

Håret har inte gjort en fullt så stark framryckning men det är på god väg! Ett par veckor till så tror jag det blir varmt om öronen.


Permalänk

Stärkande i fjällen

Två dagar på resa för en dag i de norska fjällen – men det var det värt!

Reste i princip hela fredagen. Lördag morgon var det först tidig uppstigning och jobb. Fick sedan 3 timmar frigång mitt på dagen. På morgonen var det dimma över hela fjället men den hade mycket lämplig nog försvunnit under tiden vi satt på föredrag. Gick inte att motstå att hyra ett par längdskidor och ge sig ut i den norska fjällvärlden. Bättre än så blir det inte!

I torsdags gjorde jag come back after över ett års frånvaro hos den personliga slavdrivaren som fortsätter komma till jobbet för att plåga oss anställda. Jag fick en egen liten minirunda men den kändes i ungefär hela kroppen. Så jag hade redan ont i armarna när jag började staka. Eftersom det var vallningsfria skidor fick man staka mest hela tiden, både uppåt och neråt. Man vad gör det? Och vad gör det att det stramar lite i de få muskler som fortfarande finns kvar. Energinivån blev ordentligt påfylld med frisk fjälluft.


Permalänk

DONE!

Känns som att jag gått på autopilot i ungefär 7 månader och bara gjort vad som måste göras utan att fundera mer över det. Gå till doktorn, ring kliniken, ta den här tabletten, hoppa in i taxin, armar uppåt sträck. Känslan att det nu igen är jag själv som styr och bestämmer över mitt liv är närmast obeskrivlig! Är bara att kryssa fingrarna för att kroppen också hänger med på det jag vill.

Jag har absolut inte det minsta att klaga på när det gäller den vård jag har fått här i Luxemburg. Det enda tips till förbättring jag skulle kunna komma med är ett ord i all välmening med den som ansvarar för musiken som spelades i väntrummet :-) Ja, jag kanske är känslig som tycker det är plågeri att spela både Lambada och Macarena för patienter som sitter och väntar på strålning.

Idag var jag djupt inne i en omgång Angry Birds när jag hajade till och tänkte att det här verkar lika bekant som malplacerat. Målgruppen till Sisters of Mercy kan jag säga sitter inte i väntrummet på radiumavdelningen. Men det roade mig i alla fall.

När jag kom tillbaks till jobbet hade mina fantastiska väninnor sett till att den här stod och väntade på skrivbordet.

Nu var det inte tid för den just idag – men det ska inte stå på förrän den korken ryker. Har jag lärt mig något är det att det är gå dumt och vänta på rätt tillfälle. Rätt tillfälle kan vara nu!


Permalänk

The final countdown

I morgon skulle jag rent utav kunna få gå och köpa mig en ny väska. Det är nämligen dags för den 25:e och sista turen till sjukhuset i Esch – förhoppningsvis på en lång stund. Är inte det en grund till att fira så säg.

I samma stund som jag började på min behandling slog jag igång autopiloten och har det senaste halvåret bara gjort det som måste göras utan att tänka så mycket mer på vad det egentligen är som händer. Nu ska det bli så skönt att få ta över spakarna och kunna bestämma över sitt eget liv. Ja, jag vet att det ska gå många år innan man på pappret är helt friskförklarad, men det är inte så mycket mer jag kan göra nu än att gå på den uppföljning som kommer och i övrigt leva livet som om inget hänt.

Väskan får tills vidare vara innestående för jag är så himla nöjd över den jag firade med sist. Nej, nu har jag snöat in mig på att jag önskar mig en ny jacka att ha i slalombacken. Det ska väl inte vara omöjligt att uppfylla den önskan inom kort hoppas jag.


Permalänk

Äntligen sol och snö

När nu priset på Davosturen i ett svep gick upp med 15% så var väl det minsta man kunde förvänta sig både 30 cm nysnö och strålande sol. Och det var precis vad vi fick! Förvisso inte på samma dag, men den växelkursen tror jag inte vi haft råd med :-)

Det rasade ner snö hela lördagen men ingen nöjesåkare klagar väl på ett tjockt lager med fluffig silkeslen snö. Idag var det helt fantastiskt. Inte ett moln på himmelen och nästan tomt i backarna.

Märkte på benen att formen är långt från vad den varit, det var tungt. Blir till att börja med knäböj på kvällarna om det ska bli någon mer skidåkning den här säsongen – och det ska det!


Permalänk

Hej Schweiz!

Inte ens den schweiziska centralbanken kan förstöra glädjen över att det ÄNTLIGEN  är dags att bege sig upp i bergen och ut i snön! Helgens aktiviteter blev inom loppet av ett par sekunder 15% dyrare, men det får vi inte gjort något med. Satsar på att det blir 20% trevligare  också :-)

Länsade burkar, lådor och fickor för att se vad min valutareserv bestod av. Bland diverse rupier, norska kronor, dollar och pence skrapade jag ihop dessa.

Fem Franc. Räcker i bästa fall till en kopp kaffe.

Avresa mot Davos i morgon efter avklarad strålning. Nu är det bara TRE gånger kvar, det är i alla fall priceless.

 


Permalänk

Sten- och stolpskott

Så lite som jag tycker om att gå till tandläkaren finns det ändå en sak som är värre – Bilbesiktningen. Till skillnad från tandläkarbesöken går det finfint att betala någon stackare en hög med pengar för att ta hand om eländet för en. Lägger man till ytterligare några lappar får man bilen städad både in- och utvändigt också. Jag säger som Carl-Jan: ”Ni tror väl inte att JAG skulle använda pengar på något så lättjefullt? Ni har faktiskt helt rätt”. Värt varenda cent.

När jag lämnade in bilen igår fick jag på köpet lära mig en hel del nya saker jag inte visste om bilar. Till exempel, att köra med ett millimeterlitet stenskott i passagerarsidans övre hörn ger körförbud om man råkar på fel gubbe på besiktningen. Eller snarare, om man fått en anmärkning för ett år sedan på att man har ett millimeterlitet stenskott i passagerarsidans övre hörn och inte åtgärdat detta är det upp till bilbesiktningen att avgöra om bilen rent utav är farbar eller inte. Det var i alla fall vad receptionisten på firman påstod. Jag sa som Hasse Alfredsson: Det hade jag inte en aaaaaning om.

Frågade några mer rutinerade kollegor på morgonen, och de nickade instämmande. Började tänka för mig själv hur många ytterligare lappar det skulle kosta mig att betala böter för denna allvarliga förseelse, samt vad firman skulle ha för att åka iväg och fixa skiten. Väntade hela dagen på att någon skulle ringa och meddela dessa tråkigheter. Tack och lov uteblev samtalet. Vågade mig på att gå iväg för att hämta ut bilen. Och se, trafiktrollet hade turen på sin sida. Det gick hur fint som helst. Med glädje betalade jag räkningen och har redan börjat funderat på att byta bil…

 


Permalänk

Soffinstallation

Efter en stärkande tur i friska luften på förmiddagen var det bara att ge sig i kast med dagens stora projekt – soffbygge. Lätt sak om man har kompetent hjälp samt tittar på instruktionerna först och skruvar sen. Tog helt ärligt inte så lång tid att bygga ihop bitarna.

Har redan testat komforten genom att se fredagens På Spåret. Elisabet Höglund är ju bara för skön. (Den nya soffan med).

Återstår bara att göra sig av med så där en kubik kartonger. Dessutom åkte nytt soffbord och ny matta på inköpslistan för de gamla passar inte helt i storlek. Men det kan det vara värt. Känner mig laddad för soffhäng här framöver.


Permalänk

Spara och samla

En klok gammal farbror frågade mig alltid ”Vad samlar du på?” Han samlade på böcker (nu pratar vi signerade first editions av Nalle Puh och inte Mons Kallentoft i pocket). Själv samlar jag inte på något vad jag vet. Men efter att ha börjat bereda plats för den nya soffan som anlände idag, var det bara att konstatera att jag verkar spara på det mesta.

Icke fungerande laptops (2), inplastade DVD-filmer (7), kartonger med filmer jag sett (10), sladdar, laddare, ljuslyktor, inloggningsdosor till banken, gitarrnoter – you name it! Så nu har jag bestämt mig för att innan jag börjar samla på något så ska jag sluta spara på allt.


Permalänk

Julmatsplundring

Ett av de mer intressanta ämnen som avhandlades på jobbet idag var: ”Vad är det optimala sättet att laga en Croque Monsieur”. Modernisterna hävdade att ett smörgåsjärn inte bara är smidigt utan ger en krispig yta samt fina mönster – och en perforering i mitten som gör det enkelt att dela mackan utan att innehållet rinner ut.

Som lite mer old school höll jag på att det utan tvivel bästa (och således det mest onyttiga) sättet att laga en klassisk varm dubbelmacka är att göra så i en stekpanna. Med smör. Massor av smör. Riktigt smör.

Med denna diskussion i färskt minne plockades diverse rester fram. I frysen fanns en påse av brorsans hemrökta julskinka. Perfekt. Hittade också en tunn kvarvarande bit av det som en gång i tiden var en julost. Kunde inte bli bättre. Ner i pannan med en stor klick smör. Yummie – nu är julen slut. Julmaten i alla fall. Till helgen ska även tomtarna förpassas till vinden.