Permalänk

Hur gör djur

För en herrans massa år sedan blev jag godkänd i såväl det teoretiska som det praktiska provet för Jägarexamen. Sedan dess kan man lugnt säga att jag lagt geväret på hyllan. Det närmsta jag kommit är att jag för en handfull år sedan skickades av jobbet för att ta hand om ett gäng som var på fasanjakt i Säffle. Någon satte då ett hagelgevär i handen på mig eftersom jag givetvis bluppade ur mig att ”jo men jag har tagit jägarexamen”.

Det blev tämligen oanvänt under den helgen. (I ärlighetens namn ska jag säga att jag vid ett tillfälle var så nära en fasanhane att inte ens jag hade missat – men den rackarn gick på backen och eftersom hundar och skallgångskedja kom mötande så var vi förbjudna att skjuta på allt som inte var ett gott stycke upp i luften. Så han klarade sig den gången).

Nej, jag är allt för blödig och för mycket djurvän för att  vara någon riktig jägare. Nöden har dock ingen lag, så jag smackade just ner min första (och förhoppningsvis sista) Dominikanska kackerlacka. Så f-n att man går och lägger sig om man vet att det tassar runt något dylikt I rummet. Har inte sett någon tidigare varken inne eller ute, så jag hoppas att det här var någon som förirrat sig.

Morgondagens aktivitet bjuder däremot på rejäla djur – hoppas jag. Då är det dags för båttur och knölvalssafari. Hoppas verkligen att vi får se några sådana.


Permalänk

Inget nytt under solen

Upprepade gårdagens procedurer men idag i sällskap med en riktig tegelsten:

Har haft den i bokhyllan en längre stund men inte vågat börja. Jag är lite skeptisk till så tjocka böcker för jag tror att det kommer att ta så lång tid att läsa ut dem, och det är jag lite för otålig för. Den taktiken är inte speciellt lyckad har jag insett. För det går fortare att läsa ut en tjock men bra bok än vad det gör att läsa ut en som är både tunn och dålig.

Den här veckan har jag dessutom all tid i världen att ge mig i kast med tegelstenar. Det var så trevligt så jag tror nog jag ska göra det i morgon också. Å andra sidan har jag hittat ett ställe där internet fungerar helt brukbart. Så jag kanske kan hitta något sätt att följa med på 5 milen jag med. Heja Sverige!


Permalänk

Konsten att göra ingenting

Första dagen av semestern gick åt att resa. Andra dagen gick åt att återhämta sig från detsamma. Var en seg tur över Atlanten må jag säga, men det uppvägdes gott utav en hel dag av att göra ingenting. (Och här skulle det givetvis varit en bild av detta, men nätet här var inte helt gjort för att lägga upp bilder just nu – får se om det bättrat sig tills i morgon).

Låg på en solsäng och njöt av värmen samtidigt som jag sträckläste boken om Andrés misslyckade expedition till Nordpolen. Större kontrast till deras kalla, torftiga och mödosamma tripp kan jag inte föreställa mig. I morgon ska jag fortsätta att göra minsta möjliga, då i sällskap med Ken Follet. Det lär ta lite längre tid det, tur att det fortsatt är en vecka kvar att göra just inget.

 


Permalänk

Dagens teknik

It-avdelningen lyckades fixa så att TVn numera bjuder på bild, men det finns inget ljud så det går inte att höra vad reportrarna på CNBC säger. Det blir ju ganska meningslöst att se på ekonominyheterna då. Skidåkning fungerar däremot alldeles utmärkt. Speciellt när man kan få ljud från NRK i en högtalare vid sidan av också. Det är annars rätt roligt att höra de tyska sportjournalisterna kommentera: ”Da kommt die norwegerin zu den Mördarbacken”. Fint att svenska språket bidragit med mer ord än Smörgåsbord.

För en gångs skull har man inte bara behövt glädjas med de norska kollegorna utan man har även kunnat jubla både en och två gånger själv. Hade man dessutom vetat att Stina Nilsson skulle köra sista sträckan på damstafetten hade man ju lagt upp semestern lite annorlunda. Under 10 timmars flygning får jag gå ovetande om hur det har gått. Det får mig att längta till Beach 2015 ännu mer. Förhoppningsvis finns det fungerande internet på hotellet så att man kan få reda på vad som hänt i Falun. Heja Heja!


Permalänk

Lurvigt i VM-soffan

På förmiddagens hundpromenad nosade den kortbente upp några glada typer som var på väg för att käka lunch nere i parken. Så vi blev med dem i stället för att se kvalet till sprintstafetten. Vi gick således rätt på finalerna. Blev visst lite för spännande för vissa. 

När jag jublat över Sveriges silver, samt kommit över ännu ett stavbrott var det dags att säga hej då till sällskapet i VM-soffan för den här gången och återinföra hundförbud i den samma. Var lite slappt med efterlevnaden av den principen under helgen. Men det går bättre att heja när man är fler.

Nu är det tre arbetsdagar och sedan dags för den första sammanhängande ledigheten sedan mitten på Juli. Är redan så gott som färdigpackad – inte illa. Går miste om de sista dagarna av skid-vm. Men är hemma i tid för Vasaloppet. Däremellan ska jag inte göra så mycket mer än sträcka ut mig raklång i en solstol.


Permalänk

VM från första parkett

Långt ifrån en lat lördag. Upp i gryningen och ut med hunden. Därefter avresa mot Trier för lite luftombyte. Var egentligen inget som behövde shoppas utan det var mest för att komma sig ut och titta lite. Och dricka en god kopp kaffe på Coffee Fellows.

Därefter hem och efter en effektiv hundrastning var det soffläge och tysk vinterstudio. Tack och lov fick direktsändningen från världscupen i rodel ge vika för viktigare händelser. Live från Falun – fantastiskt vilken underhållning. Nu följer man väl med i loppet bättre från TV-soffan, men jag kan bara tänka mig vilken fantastisk stämning det måste vara att vara där och uppleva VM live.

Gissa om jag kommer att sitta fast i soffan under söndagsförmiddagen. Då får hunden knipa igen, i alla fall tills vi vet om det blir någon mer medalj för Stina :-)


Permalänk

Kreativ inredningsarkitektur

En av de roligaste sakerna med mitt jobb är att man ibland hamnar på ställen där man troligtvis aldrig annars skulle ha satt sin fot. Det är inte alla gånger lika roligt som det var just idag – för till den här lilla avkroken på den holländska landsbygden kan jag definitivt tänka mig att åka tillbaks, trots den något kreativa lösningen på var man placerar duschen i hotellrummet.

Dörren med den röda lappen på handtaget, är dörren ut till korridoren. Det vill säga på den plats i hallen man förväntat sig hitta en hatthylla fanns det en dusch. Hatthylla fanns det ingen men det gör det sällan på hotellrum så det gjorde inte så mycket.

Så ni har inte hört talas om den lilla byn Lage Vuursche? Hit kommer varje år 1.8 miljoner besökare. Troligtvis samtliga Holländare. De är gissningsvis de enda som vet att den pensionerade drottningen flyttat hit. Hennes trädgårdsmästare gör inget vidare jobb för de måste ha glömt att röja i buskagen – gick inte ens att se fram till huset från staketet. Så det var inte mycket att se av hennes residens. Den lilla byn var däremot väldigt gemytlig och väl värd en tur även utanför arbetstid.


Permalänk

Korta ben och platt nos – men söt ändå

Ett bekant litet intryckt nosparti dök upp här hemma igen, om man får lov att säga så om en mops.

Misstänker starkt att ägaren skämmer bort den lille med diverse godsaker. Mopsen påminner i formen mer om en dammsugare än en mopp så att säga. Bra för mig med en hund i huset – då är det bara att masa sig upp och ut på morgonen. Några problem att få ihop den dagliga ransonen av steg är det därför inte.

Kvällens långtur tog hårt på krafterna på den kortbente. Han stupade rätt i sin bädd när vi kom hem och snoosar just nu tungt.


Permalänk

Kvalitet inte kvantitet

Ligger långt efter målet med en bok per vecka. Så gissa hur glad jag blev när jag snavade över 128 sidor Nobelpristagare; Lilla Smycket av Patrick Modiano. Alldeles lagom kort bok.

Betydligt mer lättläst än Hamsun, klämde den på flyget mellan Stockholm och Luxemburg. Mycket bra språk men jag ska väl erkänna att jag inte är helt säker på om jag var så mycket klokare på sidan 128 än jag var på den första.


Permalänk

Världen är liten – och rolig

Man tror ju knappt att det är sant, när man börjar morgonen i Stockholm med att få frukostbordet intill ett par från Malung och 10 timmar senare sätter sig ner i en soffa och upptäcker att han som sitter intill bott 7 år i Luxemburg.

Att Malungsbor är globetrotters som dyker upp där man minst anar det har man faktiskt varit med om förr. Tidigare Luxemburgiska banktjänstemän verkar även de hoppa upp som gubben i lådan på de mest otroliga ställen. Just den här bjöd dessutom på dagens i särklass bästa skratt genom att dela med sig av en otrolig episod om hur en kamel dök upp i ett cykelställ utanför Swedbanks lokaler i Luxemburg någon gång i mitten av 90-talet. Hundraåringen som klev ut genom fönstret hade inte kunnat hitta på en bättre historia.