Permalänk

Flyttar

Hej och hej då!

From nu flyttar jag till: http://corajna.blogspot.se/

Välkommen dit!

 

 


Permalänk

Diet – Sunt förnuft:alla dagar i veckan

På något sätt känns det lite uttjatat, tröttsamt och kanske eventuellt lite risky att ge sig in denna diskussion. Men jag kan inte låta bli! Jag är ju som jag är. Och jag förväntas tycka något – med tanke på mitt jobb. Det är med T R E N D I G A   D I E T E R. Ingen nämnd och ingen glömd. Jag är ingen läkare, professor, forskare eller ens utbildad PT, men jag tycker inte att det behövs för att förstå att alla dessa genvägar till ett ”hälsosammare liv” kan vara direkt farligt för många människor. Missförstå mig rätt. Jag följer också en diet. Faktiskt. Den kallas för ”Sunt förnuft:alla dagar i veckan”. Det må vara en gammaldags diet, men tro mig – den funkar! Och den fokuserar inte på vikten (som i princip alla andra dieter fokuserar på). Den ringar in hela den hälsosamma livsstilen nämligen. Det mesta har redan sagts av andra så jag behöver inte upprepa mig som en papegoja, men ett par ord skulle jag vilja avsluta med innan jag kastar mig ur eländet.

Jag tycker att det är så förbannat TRIST att så många faller som furor för alla dessa genvägar till….ja vaddå? Jag vill ju tro att de flesta som hakar på dessa trender vill få ett hälsosammare liv. Och visst – till viss del kan man säkert förbättra sina värden. Kortsiktligt. Man fokuserar i princip bara på vad som står på vågen – vilket får många att tro att det säger ALLT om en hälsosam kropp. Många luras att tro att bara för att de följer en viss diet och att de lyckas gå ner några ( och i vissa fall massor av kilon) behöver de inte göra göra ngt mer för hälsan. Tragiskt. Men sant. Att skellett, artärer, hjärtat, muskler osv osv inte mår bra av att experimentera för mkt mer kost och annat ohälsosamt/stillasittamde leverne.

Nu spekulerar jag bara….men tänk….vad händer om några av de som följer dessa dieter triggas igång av att kroppen vänjer sig vid att klara sig på mindre mat? Att det går att överleva på nästan ingenting? Kanske kan man lägga till en extra dag med fasta? Tänk.


Permalänk

Svettbonanza <3

Mer BODYATTACK åt folket!


Permalänk

Soffpotatisen vs Pingpongbollen

I vanliga fall är det bara något som jag lätt viftar bort eller rycker på axlarna över – eftersom det är så urbota dumt. Men just nu känner jag att det behövs lyftas fram och reflekteras över. Detta efter ett litet samtal med en vän och kollega, samt ett statusinlägg på Facebook.

Det händer, tyvärr, då och då (tack och lov inte så ofta) att jag och många andra träningsglada personer får negativa och nedlåtande kommentarer av icke-träningsglada människor. En del vågar inte säga något rätt ut utan väljer det klassiska och (o)herdeliga skitsnacket istället. Det händer även att vissa tar sig friheten att göra sig lustiga över oss inför andra människor genom hån och personliga påhopp. Det här är faktiskt viktigt att ta upp! För tänk om det hade varit tvärtom? Tänk om jag eller en annan träningsperson skulle fälla kommentarer om flåsiga slöfockar i trappor, deras gäddhäng, hängrövar och Gud-förbjude- övervikt!? Vi skulle direkt uppfattas som osympatiska översittare som inte ska lägga oss i hur andra ser ut och/eller lever.

Det finns även de som har åsikter i ”välmenande”. Så som: ”Du tränar lite för mkt tycker jag.”. ”Du borde väl ta det lite lugnare nu?” ”Jaha, du är trött? Det beror nog på att du är övertränad”! Osv osv.
Då brukar jag vända på det: ”Jag tycker att du tränar lite för lite”. ”Du borde röra på dig MYCKET mer.” ”Jaha, du är trött? Det beror nog på att du är undertränad.” Ja, ni förstår grejen. Gissa vad jag brukar få för reaktion på det? Just det….

För i ärlighetens namn. Jag uppskattar ”din omtanke”, men OM jag ska ta till mig den och verkligen lyssna på dig så ska det komma från en PT (Personlig Tränare), en annan träningsvan person eller en läkare. Alltså INTE från en person som tycker att en promenad då och då räcker som motion. Eller någon som ”fjösar” sig igenom sin träning, bara för att få det gjort. Eller någon som toktränar periodvis. Nej, skärpning på den soffpotatisen! (Den enda potatisen, för övrigt, som är skadlig för kroppen om jag nu ska ”mästra” mig lite.)

FYI
Jag tränar för att jag mår bra av det. Både ute och inne. Känslan efter ett hårt och intensivt träningspass är näst intill obeskrivbar. Endorfiner och andra lyckohormoner strömmar runt i kroppen som en flock med kossor på vårutsläppet. Den känslan kan jag leva länge på. Jag sover gott om nätterna, maten smakar så mycket bättre efter träningen och kroppen känns fantastisk! Visst finns det dagar då jag inte känner för att träna eller som jag känner att kroppen inte svarar bra på träningen. Då är det så – och då nöjer jag mig med en promenad. Att lyssna på kroppen är a och o. Både för den tränande och den otränande människan. Frågan är bara vem, i det här fallet,  som lyssnar mest på kroppens behov?

Signaler/biverkningar som sömnlöshet, stress, depression och nedstämdhet, ökad fetma osv. osv. är knappast vanliga bland tränande personer….

Att leva livet fullt ut, med allt vad det innebär, brukar vara många människors vilja. Hur ska vi kunna göra det om kroppen inte orkar? Att kunna leka med sina barn och barnbarn, plocka svamp, resa osv osv kräver en kropp i hyfsad kondition och med hyfsad styrka. Det kanske kan vara värt att tänka på…Vad vet jag? Jag är ju bara en galning i ett par Nike-shorts som hoppar och studsar som en pingpongboll. ;-)

Du är vad du lever som: En tickande bomb a la Soffpotatis eller en galen Pingpongboll.

Its up to you!

Stay Strong
C


Permalänk

BODYPUMP och CX

Jebus vad skoj och härligt det var att träna BODYPUMP igen. Jag har inte gjort det på evigheter, nämligen. Vad som kanske var roligast var att här märks det att GRITEN har gett resultat! Har aldrig känt mig så stark och uthållig i BODYPUMP som jag gjorde idag. Det ska bli kul att se hur det hela utvecklas nu när jag har tänkt börja pumpa igen. Det enda stället som jag kände mig riktigt svag i var i bicepslåten – fast det var lite väntat. Jag har inte tränat så mkt biceps på senaste tiden. Men det ska det bli ändring på. Jag vet sedan tidigare att min kropp svarar bra på träning och jag får snabba resultat. :-)

Jag avslutat med en grymt härlig CX (mage och rygg, samt lite axlar, ben och rumpa).
Gissningsvis kommer jag att känna av detta i kroppen imorgon….;-) UNDERBART!

Gokväll och Stay Strong!

C


Permalänk

(O)ansvariga husdjursägare

Jag läste precis en insändare om oansvariga hundägare och fick genast inspiration att haka på! Senast igår fick jag se en flämtande och skällande hund inlåst i en bil under gassande sol på parkeringen vid ett IKEA-varuhus. I minst 15 minuter fick den sitta så. Det krävs ju ingen Sheldon Cooper direkt för att räkna ut att det är direkt livsfarligt för både djur och barn att utsättas för något liknande. Självklart anmälde jag detta i kassan, vilket mottogs direkt på allvar. Vad jag vet så klarade sig hunden. Den här gången. Jag hävdar att det inte bara finns problem bland hundägare utan problemen finns även bland kattägare. Säkerligen också bland andra husdjursägare. Jag vet inte hur många gånger jag har gått upp i atomer av ilska när jag ser och hör hur människor hanterar sina (och andras) katter. För att inte tala om mångas syn på katter. Jag tror att i väldigt många fall handlar det nog mer om okunskap än om ren ondska. Många resonerar att katter är ett ”enkelt alternativ till hund”. Eftersom katter ”klarar sig själva.” ”De är ju så självständiga!” Jag får en känsla av att flera kattägare inte vill ta ansvar över sina djur. Katter behöver visst omvårdnad, kärlek och tillsyn. Precis som en hund! Får de inte det blir katten ”tamvild”. Tam som i orädd för människor och vild som i löst springande husdjur. Det är ingen bra kombination, varken för din katt eller för flera av dina grannar. De som hävdar att katter måste få springa löst för att må bra är inget annat än okunniga (och möjligen lata). En katt behöver, precis som hundar, aktivera alla sina sinnen och instinkter för att kunna må bra och därmed vara en trevlig och dräglig familjemedlem. Och det är kattägarens ansvar! Att ha en innekatt utan leksaker, klätter- och klösmöbler är dömt att misslyckas och det får varken dig eller katten att trivas. Jag och Erik har två st kastrerade hankatter inomhus. De har flera klätter- och klösmöjligheter, leksaker samt tillgång till balkongen (som är kattsäkrad med nät). Både de och vi trivs ypperligt tillsammans! Varje dag aktiverar vi dem med bus och lek och i gengäld får vi tonvis med villkorslös kärlek tillbaka. Det är inte svårare än så. Har du hus och en stor trädgård så har du som kattägare ett fantastiskt tillfälle att bygga en kattgård som har både klättermöjligheter, gömställen, toalett, mat, vatten och leksaker. Den behöver inte en hel skog, ett helt kvarter eller grannens trädgård inklusive din för att trivas. Allt den behöver är din kärlek och ett eget territorium med möjligheter att få utlopp för alla sina behov. Allt i ett skyddar du din katt mot trafiken, andra katter och rovdjur m.m. Du slipper också reta upp arga grannar. Ganska logiskt egentligen. Ellerhur?

Går du i kattköpartankar så snälla – ha mina råd i åtanke. Tänk på vilket ansvar det innebär och vilken fantastiskt kelig och rolig ny familjemedlem du får om du ger katten rätt förutsättningar. Hjälp till att höja kattens status i samhället! För det är den värd.


Permalänk

Run for your life

Dagens löptur på 5 km, kuperad grusväg och stig slutade på 25 min och 45 sekunder. Jag brukar inte ta tid på mig själv när jag löper – utan brukar snarare bara tuta och köra, så jag har ingen aning om vad jag brukar springa på för tid. Löpningen kändes lättare än vad jag trodde att den skulle göra då jag har en liten sträckning i min vänstra ”höftböjare”. Benen kändes inte tunga alls – vilket de brukar göra emellanåt. Jag kände tom att jag hade mer kraft och ork kvar för några kilometer till i samma hastighet, men beslöt ändå att stoppa där. Fantastisk känsla när kroppen svarar så bra på träningen och man för en gång skull får känna sig som en gasell snarare än en heffaklump i spåret. Kroppen är fantastisk och häftig!

Stay strong!

C


Permalänk

Mysteriet med fisken som försvann

Det hela började en fuktig och varm sommarkväll i juli….

Brottsplatsen.

Hon-människan skulle göra ett rutinmässigt test på vattenkvalitén i akvariet. Det visade sig ha en aning för högt PH-värde – vilket, som tur är, kan åtgärdas. Eftersom människan inte hade de rätta kemiska preparaten hemma som krävs för att reglera PH-värdet gjorde hon det som akvarieisterna rekommenderar att göra i första hand – ett delvattenbyte.  C:a 20 liter av de totala 120 byttes ut och det blev full fart på både fiskar och pumputsug.   Vattnet tycktes t o m bli lite klarare. Platy-paret Platon och Platon gjorde piruetter, räjsade genom rötter, växter och kraniet innan de plötsligt stannade upp bredvid varandra och tittade på människan som ett par Kolmården-delfiner efter ett avslutat nummer. Människan (som älskar när djur beter sig som de gör enligt Disney eller SvampBob Fyrkant) blev alldeles till sig och slängde i några extra lyxflingor som belöning. Belöningen togs emot med mycket god aptit. Detta väckte nyfikenhet och möjligen an aning avundsjuka (?) hos de andra…Människan uppmärksammade naturligtvis detta och slängde i några extra flingor så att även de andra fick något smarrigt i magen innan sovdags. Frid och fröjd i akvariet igen. Eller…?

Innan människan släkte lampan till akvariet la hon märke till att Platon och Platon inte längre simmade nära varandra, så som de alltid gör. Utan den ene höll sig uppe vid ytan – där det var som mest strömt med vattnet. Lite konstigt, tyckte människan att det var, men tänkte att det nog ändå bara var tillfälligt. Ibland simmar firrarna mot strömmen för att sedan släppa loss och följa med karusellen i akvariet. Bara vanligt lek. Även fiskar behöver säkert ”egen tid” ibland  - tänkte människan och släkte lampan. Det var sista gången hon såg den Platon.

När människan tände lampan i akvariet nästkommande morgon upptäckte hon genast att något inte var som det brukade vara. Bara en Platon syntes till – bakom en växt i ena hörnet. Den hade gjort sig så liten som den bara kunde och tryckte sig mot växten. Den andre Platon syntes inte till. Någonstans.  De andra fiskarna uppträdde som vanligt – de visade inget tecken på att något konstigt skulle ha skett under natten….Ändå är en hel, lysande orange fisk på c:a 4 cm, spårlöst försvunnen. Inte så mycket som ett ben eller en fena så långt ögat kan nå i detta akvarium. Inte kan väl PH-justeringen vara boven i dramat?

Hitta Nemo – based on a true story. ;)

Platon letar efter sin mystiskt försvunne kompis Platon.

Huvudmisstänkta/vittnen n. 1 MayaPiraya (Stimmet, 5 st)
Deras piraya-likande utseende skulle kunna döma ut dem som förövare direkt. Men till trots deras farliga yttre och glupska beteende är de inga rovdjur. You cant judge the book by looking at its cover. Såvida de inte är klassiska Disney-skurkar vill säga.

 

Huvudmisstänkta n. 2./vittnen. Big Boo och Baby Boo. (Även kallade Gill och Doris.)

Big Boo och Baby Boo är två stora Skalarer – akvariets kung och drottning. De sveper sig på ett högst majestätiskt vis tvärs genom akvariet med jämna mellanrum för att se till så att allt är i ordning och reda. Möjligen också för att skapa lite ”buzz” bland de andra fiskarna.  Alla andra fiskar skingrar sig, fulla av respekt, när Big Boo och Baby Boo glider fram. Till och med stimmfiskarna – trots att de blir yra som höns ända tills de fått ihop stimmet igen. Även om Big Boo och Baby Boo är stora så är det fullständigt omöjligt för dem att sluka en hel Platy.  Så vida de inte är klassiskt avundsjuka Disneyskurkar vill säga.

På tal om det – Hur var det nu Nemo gjorde när han rymde från akvariet? Bör jag kontrollera pumpen tro?

 

 


Permalänk

Livet är en restaurang och hovmästaren är jag!

Första semesterveckan är genomnjuten i kropp och själ – brun både ute och inne. Sol, bad, träning, skratt och en massa annat skoj har fyllts på må-bra-kontot. Jag är så nöjd och avslappnad att självaste Dalai Lama skulle bli avis om han såg hur jag svävar runt som en salig ande i ena andetaget för att sedan i det andra andetaget lyfta skrot på gymmet. Himlariket, typ. :-)

Jag har återupptagit ett kärt gammalt nöje och intresse – Bokmaleriet! Det var evigheter sedan, känns det som, som jag läste något annat än koreografihäften, annonsmanus och IKEA-manualer. Fy fasen, nu har jag blivit en sådan där Svenne Banan som ”bara läser på semestern”. Nåväl, det är väl en början i alla fall. :-) Just nu läser jag Born to Run av Christopher McDougall – fantastiskt inspirerande och spännande! När den är plöjd kommer jag att ta tag i en KING-bumling. ”Duma Key” heter den och jag har mina aningar om att den kommer att fängsla mig resten av semestern. Can’t wait. :-)

Jag har även lagt ner mer tid på min egna träning – precis som jag lovat mig själv att göra. Det bästa av allt är att jag redan känner och ser resultaten av träningen! Dunderbart! I morgon bitti planerar jag att träna GRIT STRENGTH 5 tillsammans med några av GRIT-kollegorna. (Hoppas bara att träningsvärken från helgens träning är nådigare än vad jag misstänker att den kommer att vara…;-)) Senare i veckan ska jag lägga in en tabata för att verkligen pressa mig själv att bli både starkare, spänstigare och uthålligare. Återkommer mer om upplägget senare!

See ya och stay strong!

C


Permalänk

Änglafjun <3